(BRANDON HANSEN/Chewelah Independent)
Rövfåglar: Dessa ikoniska fåglar är riktiga rovdjur i ekosystemet i nordöstra Washington…
När det kommer till natten, vad skulle det vara utan ugglans tjut?
Populär i vår kultur är antingen Disney-figuren Archimedes från ”Sword in the Stone” som ständigt undrar varför han umgås med en trollkarl, eller den helt enkelt kallade ”Ugglan” från Nalle Puh som är både klok och lite knäpp, men låt oss vara ärliga: ugglor är verkligen intressanta.
I Chewelah-området finns en uppsjö av stora hornugglor som ibland kallas tigerugglor eller hoot owl (vilket av en slump också är namnet på timmermän som arbetar under konstiga tider på dygnet).
De är en av de största ugglorna i området, eftersom vuxna hornugglor vanligtvis har ett vingspann på tre till fem fot och kan väga så mycket som fem pund.
Men medan Archamedes kanske är med i en tecknad film och klagar på regn i sitt fågelhus, är den verkliga motsvarigheten nästan en superpredator. De är mycket stillasittande och kan använda ett enda revir på nästan en kvadratmil eller flera kvadratmil under hela sitt liv.
Du har utan tvekan hört dem, det är de som gör ”ho-ho hoo hoo hoo hoo hoo” på natten. De nattaktiva fåglarna har stora gula ögon, perfekta för jakt i skymning och gryning. Ugglor har fler ”stavar” i ögonen som släpper in mer ljus för att kunna se på natten.
”Om man tittar på deras ögonfärg kan man oftast avgöra om det är en nattuggla”, säger Candace Bennett, expert på rovfåglar och ugglor vid WDFW.
”Nattugglor har mörkfärgade ögon medan gulfärgade ögon betyder att de jagar i skymningen och gryningen.”
De här fåglarna får jobbet gjort och kan ta bort uppemot 1 000 gnagare varje år.
”De är mycket smarta djur”, sa Bennett. ”Vissa ugglor har registrerats äta upp till 4 000 gnagare per år.”
Ugglornas drag och vingspännvidd är ”fransiga”, vilket innebär att de inte gör något ljud när de sveper ner. De gillar inte att stanna på marken särskilt ofta eftersom det är där de är mest sårbara. De har också ett problem med att äta för mycket, eftersom ugglor ibland kan äta så mycket att de inte kan flyga upp igen (vi har alla varit med om det, eller hur?).
Kärnan i ugglornas rovdjursförmåga ligger i deras enorma klor. Från klunga till klunga kan en hornuggla ha ett spann på nästan åtta tum. De har varit kända för att även göra byten på husdjur, små hundar, katter och till och med andra fåglar som höns.
”De är också ett av de få rovdjur som äter skunkar”, säger Bennett.
Den stora hornugglan är mycket vanlig, liksom ladugglan, som brukade söka sig till håligheter och täckta områden före människan, och som sedan dess har fattat tycke för människors gårdskonstruktioner. Det finns också barred owl och western screech owl i den nordöstra delen av Washington. Den mindre nordliga såg- och vråken uppehåller sig också i området och är bara sex tum hög.
Det har rapporterats att den berömda vita snöugglan ibland migrerar ner från Kanada till området också.
Ugglor är intressanta eftersom de bara skiljer sig så mycket från andra typer av fåglar. Istället för att ha ögon på vardera sidan av ansiktet har de något av ett mänskligt ansikte. Detta är bättre för att nollställa byten när de är framåtvända med binokulär syn. Deras ansikten är skålformade för att bättre tränga in ljud också.
”Deras öron är asymmetriska med ett öra placerat annorlunda så att de bättre kan triangulera ljud från bytesdjur som möss”, säger Bennett.
Mindre ugglor kan till och med gå efter insekter för att få ett mellanmål också.
En av missuppfattningarna när det gäller ugglor är att folk oroar sig för uggleungarna efter att de har flögitat ur boet. Ugglorna faller ner från boet på marken, och även om det kan se ut som om de har blivit övergivna är mamman vanligtvis inte långt borta.
”Lämna dem bara i fred, så kommer de så småningom att krypa tillbaka upp till boet med näbben och klorna”, säger Bennett.
Så om du hör några rop, så vet att dessa fåglar troligen håller ditt musproblem under kontroll!