Utrecht

Utrecht, kommun i centrala Nederländerna. Den ligger längs floderna Kromme Rijn, Oude Rijn, Vecht och Amsterdam-Rijn-kanalen. Dess ursprungliga romerska namn, Trajectum ad Rhenum (Ford på Rhen), blev senare Ultrajectum och sedan Utrecht.

Utrecht, som var platsen för successiva romerska, frisiska och frankiska fästningar, blev biskopssäte år 696, då den helige Willibrord fick tillåtelse av den frankiske kungen Pippin II att etablera sitt högkvarter där. Willibrord blev ärkebiskop för friserna och med utgångspunkt i Utrecht konverterade han större delen av det som nu är norra Nederländerna till kristendomen. Utrecht fick sin stadskarta 1122 och hade ett stadsfullmäktige redan 1304. Utrecht hade sitt största välstånd under 1000- och 1100-talen, men under hela medeltiden förblev staden den mäktigaste och viktigaste staden i norra Nederländerna. Under sina biskopar blev den huvudstad i ett mäktigt furstendöme och ett kulturellt, kommersiellt och industriellt (främst tygväveri) centrum tills den överträffades av Amsterdam (26 mil nordväst) på 1400-talet. Utrechts biskopar kom alltmer under Hollands inflytande tills Utrechtbiskopen Henrik av Bayern sålde sina världsliga rättigheter till kejsar Karl V år 1527, varpå Utrecht blev en del av det habsburgska herraväldet. Den spanska dominansen rådde fram till 1577, då kvinnorna i Utrecht klättrade upp på den lokala spanska fästningen och försökte riva den. Hädanefter stödde Utrecht fursten av Oranien. Delvis som en reaktion på den spanska ockupationen blev staden ett fast fäste för kalvinismen och förblev så under många århundraden. Unionen i Utrecht (1579) undertecknades av de sju nordliga provinserna i Nederländerna i förbund mot Spanien; fördraget upprättade ett militärt förbund för att stå emot spanjorerna och tjänade som grund för den nederländska republiken och senare kungadömet. Ärkebiskopsämbetet i Utrecht inrättades 1559, förtrycktes 1580 och återuppstod 1851. Utrecht ockuperades av Ludvig XIV:s styrkor (1672-74) och var platsen för de förhandlingar som kulminerade i Utrechtfördragen (1713-14), som avslutade det spanska tronföljdskriget. Staden var ockuperad av fransmännen 1795-1813 och var residens för Napoleons bror Ludvig, kung av Holland (1806-10).

Utrecht är säte för romersk-katolska och gammalkatolska (jansenistiska) ärkestift samt för länsrätten. Universitetet (1636), ett av de äldsta och största av de nederländska statliga universiteten, har många specialskolor och ett bibliotek som delvis är inrymt i kung Louis Napoleons palats. Utrecht har många museer, bland annat Centralmuseet (konst, historia, arkeologiska fynd), Nederländernas järnvägsmuseum, Nederländernas guld- och silvermuseum, Klock- och urmakerimuseet, museet för modern religiös konst, det gamla katolska museet och Nationalmuseet ”från speldosa till piporgel”

Allt som återstår av Utrechts katedral (byggd 1254-1517) är tvärskeppet och tornet (1321-82), det sistnämnda är Nederländernas högsta kyrktorn (ca 370 fot ). Katedralens skepp kollapsade i en storm 1674 och återuppbyggdes aldrig. Kapitelsalen (1409), som är förenad med kyrkan genom en gotisk klosterkyrka, är nu universitetets stora samlingssal. Andra kyrkor är Jans kyrka (grundad 1040), Sint Pieter’s kyrka (1048), Nicolai kyrka (1131), Jacobi kyrka (1173), Buur kyrka (10:e århundradet), Geerte kyrka (1260) och Sint Catharijne kyrka (1468; numera den romersk-katolska katedralen), alla i en mängd olika stilar som speglar ett flertal tillägg och restaureringar. Paushuize (påvens hus) färdigställdes 1523 för den ende nederländske påven, Adrian VI, som var född i Utrecht. Stadens Maliebaan (1636) är en av de finaste promenaderna i Nederländerna. På 1800-talet gjordes de gamla stadsvallarna om till parker, och moderna bostadsområden uppstod.

Staden är huvudkontor för Nederländernas järnvägar och drar nytta av sitt läge som tjänste- och transportcentrum. Utbildning är också en viktig ekonomisk verksamhet. Dessutom finns det en diversifierad tillverkningssektor. Befolkning. (2007 est.) 288 401.