När jag frågade Vice om de kunde ge mig pengar för att hyra en bil så att jag kunde åka nio timmar norr om Reykjavik för att träffa en man som bor i en fiskeby nära polcirkelns spets och som förvarar världens största samling av bevarade penisar, rynkade de på näsan. Uppenbarligen finns det ingen chaufförstjänst här för att erbjuda isländska kukresor. Men jag kände till det sanna värdet av ett rum fullt av inlagda schlonger för den nyfikne och världsvane Vice-läsaren, så jag bestämde mig för att lifta. Det var värt det, om så bara för att jag nu vet vad som händer när en val får stånd.
Det finns bara en enda rak väg som går hela vägen upp från Islands huvudstad Reykjavik till kustbyn Husavik. Det krävdes en och en halv dag av tumlande turer för att ta sig dit. Längs vägen plockades vi upp av en metalltrummis som gjorde en sista bilresa för att träffa sin familj innan han åkte på turné runt om i Östeuropa och Skandinavien, en fiskare från det ödsliga öst som talade perfekt engelska (vilket han använde för att uttrycka starka åsikter om vad ett medlemskap i EU skulle göra med Islands fiskepolitik), en kaotisk konstnär i en lastbil full av dukar med sina två unga söner i släptåg och en kille som fick oss att upprepade gånger be om ursäkt för att den brittiska regeringen använde antiterroristlagstiftning mot Island. Bokstavligen alla på Island är intressanta.
Få mer intressanta än Sigurdur Hjartarson, alias Penismannen. Han öppnade sin samling av klockpinnar, wangs, longfellows och dinks i Husavik 2004 efter att ha gått i pension som lärare i Reykjavik, där han en gång undervisade min vän i historia. Hon minns honom diplomatiskt som ”en mycket trevlig man”. Han däremot minns henne som ”vacker, begåvad och sexig” – vilket är precis så som de flesta föräldrar vill att lärare ska tänka på sina barn, särskilt de som samlar på avhuggna könsorgan. Han har totalt 273 exemplar från 92 arter i sin samling, som representerar alla däggdjur på Island och en handfull prover som importerats (ibland olagligt) från utlandet. Sigurdur arbetar för närvarande med att skaffa en mänsklig kuk. Stället är också fullt av genitala prylar och ett urval av medlemmar som ”bevarats” från lik av mytiska figurer som sjömannen.
Du vet hur de på Naturhistoriska museet har det där stora diplodocus-skelettet som hälsar på dig när du kommer in? De här stenarna och den stora trädstammen gör samma sak.
Det första jag såg när jag kom in i Penismänniskans grotta var denna vidriga, genomskinliga spökpadda. Jag tänkte att den förmodligen tillhörde en havsvarelse av något slag, kanske en manet eller en riktigt otäck bläckfisk. För tillfället låter jag er gissa vad det är och berättar det i slutet.
Du vet, jag önskar ofta att min penis hade små penisarmar på sig så att den kunde dra upp blixtlåset på mina flugor på egen hand. (Bara så du vet, det här är faktiskt ett klädställ.)
Just ifall du undrar, när du reser halvvägs upp på jordklotet för att besöka en man som samlar på kukar för att det låter roligt, när du kommer fram är det roligt i ungefär en sekund och sedan är det bara en massa burkar med kukar som inte ens ser ut som kukar i dem.
Här är några valpenisar. Sigurdur har ett 20-tal av dessa i olika storlekar i sin samling, utplockade från olika typer av valar. Några av dem har han själv huggit av. Den största valpenisen var 170 cm och 70 kilo – ett par bra centimeter längre än den mycket långa italienska man som tittade på den samtidigt som jag och hela tiden sa ”Troppo grande, troppo grande!”
I själva verket representerar de delar av valpipor som han har utställda bara en bråkdel av deras verkliga storlek – det är bara de blottade spetsarna som ser dagens ljus. Resten i den stora burken ovan skulle väga ytterligare 450 kilo. Större delen av en valpenis ligger inuti däggdjurets kropp och är lindad i en inre slinga som kan dras in eller utvidgas för att kontrollera vätskans passage. Sigurdur berättade att valar till skillnad från människor alltid är hårda och att det under sex endast är den inre konsistensen i valens penis som förändras, vilket gör att den kan ”läcka”. Jag undrar om Sigurdur i hemlighet önskar att han var en val. Här är ett gäng andra penisbilder, som var och en blir allt mindre rolig ju längre fram man kommer:
I princip bara kukar i burkar.
Det här är en griskorkskruvpizzla. Upphetsad?
Detta är den minsta pitten i samlingen. Den är så liten att du knappt kan se den. Du kan mejla den här bilden till dina vänner och skriva något i stil med ”Titta, det är din kuk!” om du gillar sånt.
Det här är en käpp för gamla killar som äntligen är redo att släppa loss efter åratal av förtryck och halta nerför huvudgatan och känna sig som om de är Marquis de Sade.
Har du någonsin undrat hur det isländska olympiska curlinglagets kukar ser ut?
Här är en bild på en bild på en bild på en isländsk stormarknad som är formad som en kuk.
Som utlovat, här är den mytomspunna sjömanskuk. Den är täckt av alger. Det där bredvid är en kuslig spökpenis.
Det var efter att vi hade tittat runt i samlingen som vi hittade Sigurdur vid sitt skrivbord som höll på med ett mycket viktigt telefonsamtal, kanske till killarna som driver den där webbplatsen Freaks of Cock. Vi hade en liten pratstund.
Vice: Vad gav dig idén att börja samla på penisar?
Sigurdur: Jag fick en pizzle – en tjurpenis – för att piska djuren med. Det var det som först gav mig idén att samla penisar. Det har tagit mig 36 år att samla ihop den samling jag har idag.
Du har ett prov av alla däggdjur på Island utom en människa, hur ska du rätta till det här?
Jag väntar på att en 95-årig fascist som bor i Akureyri ska dö, han har lovat mig att jag får hans penis. Jag har också några andra killar som har skrivit under formulär där de överlämnar sina privata delar när de dör.
När du är klar med uppsättningen, vad kommer du att göra sedan? Kommer du att börja samla på vaginor?
Nej, jag skulle aldrig kunna samla på vaginor; huvudskälet är att de skulle vara svåra att ta fram och bevara, och framför allt föredrar jag dem levande. Mitt uppdrag kommer aldrig att ta slut: när jag väl har samlat in alla arter kommer jag att arbeta på att samla in bättre prover. För tillfället är till exempel min isbjörns penis i dåligt skick. Den har fått penisbenet borttaget av det isländska naturhistoriska museet och jag har bara fått köttet. Jag vill ha en bättre isbjörns penis. Dessutom förändrar klimatförändringarna vår miljö så snabbt att även om jag har alla däggdjur för tillfället kommer snart nya däggdjur att utvecklas som ett resultat av det nya klimatet, och det kommer att finnas nya exemplar att samla in.
Jag är inte säker på att det är rätt. Vilken är din favorit i samlingen?
Jag har en svensk älgs penis utställd, vilket är ganska speciellt eftersom den smugglades in illegalt. I samlingen av utländska däggdjur har jag egentligen bara penisben på displayen eftersom det är olagligt att importera rått kött till Island så jag kan aldrig få tag på det riktiga köttet. En av mina tidigare studenter lyckades dock smuggla med sig en hel älgpenis från Sverige i sitt handbagage så det är jag mycket tacksam för.
ALEX HOBAN
Förresten, den där spökchokaden från början är resultatet av ett missöde på en fabrik för plastpåsar där all plast smälte till en rolig, välbekant form. Hur kunde du inte gissa det?