Väsentlig guide till off-camera flash

Off-camera flash är en kreativ ljusteknik som innebär att man placerar bärbara blixtar – eller ibland större studioblixtar – utanför kameran för att ta kontroll över riktningen och intensiteten på ljuset som produceras. Tekniken kan användas oavsett om man fotograferar i middagsljus, eller om man fotograferar i solnedgång och soluppgång. Den är särskilt användbar vid porträttfotografering och har länge använts av bröllops-, reklam- och modeproffs. Off-camera flash är numera också populärt bland entusiaster och amatörer, till stor del tack vare den ökade tillgången på kameror med inbyggd blixtutlösarteknik och ett prisfall på trådlösa blixtutlösare och andra blixtrelaterade tillbehör.

Tanken bakom off-camera flash är att i stället för att montera din blixtlampa på kamerans dedikerade blixtchuck och fotografera med ljuset den avger riktat framåt, så tar du i stället av dig blixtpistolen och placerar den var som helst i förhållande till ditt motiv. Även om frontalblixten kan vara effektiv kan den också leda till att motivet ser plattare och mer endimensionellt ut. Genom att flytta blixten utanför kameran så att dess ljus badar ditt motiv i en vinkel kan du skapa porträtt med en mycket större känsla av djup. En mer avancerad teknik är att placera flera blixtar i olika vinklar och ställa in dem på olika intensitet för att skapa proffsiga resultat.

Väsentlig utrustning

För att experimentera med off-camera flash behöver du tre saker: en kamera med en blixtkåpa som tillåter dig att fotografera i manuellt läge; en blixtkåpa som är kompatibel med din kamera och som har ett manuellt läge som gör att du kan kontrollera dess effekt; och en anordning som gör det möjligt för kameran och blixten att kommunicera med varandra. I stort sett har du ytterligare tre alternativ här: en TTL-blixtförlängningskabel, en uppsättning trådlösa blixtutlösare eller under vissa omständigheter (beroende på kamerans märke och modell) kamerans inbyggda pop-up-blixt.

Att använda en TTL-blixtkabel för att tillhandahålla en trådbunden anslutning mellan kameran och blixtgeväret är det mest okomplicerade alternativet. TTL-blixtkablar kostar 30-50 pund för cirka tre meter kabel. Skjut in den ena änden av kabeln på kamerans snabbfäste och den andra på undersidan av blixtgeväret, så är du redo att börja. Med hjälp av en kabel kan du behålla den automatiska TTL-funktionen för blixtar samt den manuella kontrollen, men de begränsar hur långt bort du kan placera blixten från kameran. Dessutom kan kablarna ibland vara i vägen.

Investera i en uppsättning trådlösa utlösare är det mest flexibla och praktiska sättet att överbrygga klyftan mellan din kamera och ett blixtgevär utanför kameran. Även om några få blixtutlösare använder infraröd teknik, använder de flesta radiosignaler eftersom detta är ett mycket mer tillförlitligt sätt för din kamera att kommunicera med en blixtpistol (eller flera blixtpistoler) utan att behöva kablar. För att ett trådlöst utlösarsystem ska fungera måste du använda en sändare som placeras i kamerans hotshoe (ibland kallad kommandoenhet) och en mottagarenhet som fästs på ditt blixtgevär.

När allt har ställts in på rätt sätt (vilket innebär att man måste se till att alla ingående delar är tilldelade samma kanal så att de arbetar på samma frekvens) kommer en tryckning på avtryckaren att leda till att din blixt utanför kameran utlöses. Det maximala avståndet som trådlösa utlösare kan fungera på varierar mellan 30 och 500 meter. De flesta har en räckvidd på minst 100 meter, vilket ger dig möjlighet att placera dina blixtar precis där du vill ha dem. Till skillnad från infraröda eller andra optiskt baserade system kräver radioutlösare ingen direkt siktlinje för att fungera.

De billigare trådlösa utlösarna gör vanligtvis inte mycket mer än att utlösa och är i allmänhet inte kompatibla med din kameras TTL-blixtmätningssystem. Detta innebär att du måste sätta din blixtpistol i manuellt läge och ställa in blixtens effektinställningar innan du utlöser dem på distans. Om du vill ändra inställningarna mitt under fotograferingen måste du avbryta det du håller på med och manuellt justera varje ansluten blixtpistol. Om du lägger ut lite mer pengar kanske du kan ändra enskilda blixtinställningar på distans med hjälp av den kommandoenhet som är ansluten till kameran. Och mer avancerade utlösare låter dig ofta arbeta i TTL eller manuellt, vilket ger dig den kreativa friheten i manuellt läge med automatisk TTL-blixtmätning som backup.

Inte alla trådlösa utlösare har stöd för fotografering vid slutarhastigheter som är högre än din kameras ursprungliga blixtsynkroniseringshastighet. Om du vill fotografera med högre hastigheter, till exempel 1/2 000 sekunder, behöver du en uppsättning trådlösa utlösare som stöder detta. Slutligen fungerar vissa trådlösa utlösare även som en fjärrutlösare för din kamera, vilket kan vara användbart.

Inbyggda optiska förblixtsystem

Ett annat sätt att fjärrutlösa blixtar utanför kameran är med hjälp av optisk förblixtteknik med hjälp av en DSLR:s inbyggda pop-up-blixt. Nikon har länge använt detta med sitt Creative Lighting System (CLS), medan Canon och Olympus använder ett liknande tillvägagångssätt med vissa av sina kameror. Det fungerar i princip så att din pop-up-blixt sänder ut en serie förblixtar till en optisk port på den mottagande blixtpistolen. Förutom att det är billigare än trådlösa utlösarsystem från tredje part är den största fördelen med ett optiskt tillvägagångssätt att du kan arbeta i TTL-blixtläge, vilket innebär att kameran automatiskt räknar ut alla korrekta blixtinställningar åt dig. Även om TTL-teknikens detaljer varierar mellan tillverkarna har den i allmänhet blivit mycket tillförlitlig. Du kan fortfarande vara kreativ när du använder TTL utanför kameran också; dela helt enkelt upp dina anslutna blixtar i separata grupper och justera sedan blixtkompensationsvärdena för var och en av dem som du finner lämpligt. I en enkel uppsättning med två blixtar kan du till exempel använda din huvudblixt som fill-light med full TTL-styrka, men ställa in -1 eller -2 i blixtkompensation för en extra blixt som fungerar som randljus för en mer subtil effekt. Med de flesta optiska system kan du dessutom fjärrstyra dina blixtinställningar från kameran – mycket bekvämare än att manuellt justera varje ansluten blixtpistol.

Men även om optiska system i allmänhet är tillförlitliga, enkla att använda och slipper de extra kostnaderna för en trådlös utlösare från en tredje part, finns det vissa begränsningar som du måste vara medveten om. Huvudproblemet är att det effektiva arbetsavståndet för ett optiskt system är kortare än för ett system som använder radiovågor. De flesta tillverkare rekommenderar också att deras optiska system används med en direkt siktlinje om möjligt. Dessutom kan direkt solljus eller annat starkt ljus ibland störa signalen. Med det sagt, om du äger en Nikon-, Canon- eller Olympus-kamera som har inbyggd optisk trådlös teknik så har du inget att förlora på att ge det en chans.

Teknik och inställningar utanför kameran

Att lära sig att använda blixtar utanför kameran kräver mycket övning. Men de kreativa fördelarna gör det till en av de mest mångsidiga teknikerna – särskilt för porträttfotografering.

Den stora frågan för många är om man ska använda automatisk TTL-blixtmätning eller om man ska gå helt manuellt. TTL-tekniken utanför kameran har utvecklats avsevärt under de senaste åren och kan nu ge genomgående goda resultat. Därför är den särskilt användbar när tiden är knapp och du vill ta en välbalanserad bild med ett minimum av krångel. Om du fotograferar med blixten inställd på manuellt läge får du en bättre förståelse för hur ljuset fungerar och hur du balanserar ljuset från blixten med eventuellt tillgängligt omgivande ljus. Om du använder en billigare uppsättning trådlösa utlösare som saknar TTL-funktionalitet måste du ändå använda manuellt läge. Så det är värt att utforska hur saker och ting fungerar i manuellt läge lite mer ingående.

När du fotograferar manuellt utanför kameran med blixt måste allting – inklusive kameran – sättas i manuellt läge. Anledningen till detta är konsekvens. Med kameran i manuellt läge kan du justera slutartid och bländare isolerat, med vetskapen om att andra viktiga inställningar inte påverkas.

Användning av kamerans halv- eller helautomatiska läge kommer däremot att leda till att kameran fortsätter att mäta och kompensera för alla ändringar som du gör i andra inställningar, vilket tar kontrollen från dig och gör resultatet mycket svårare att förutsäga.

Fotografering i manuellt läge är i huvudsak en tvåstegsprocess: det första steget är att mäta för bakgrunden så att den blir perfekt exponerad och det andra steget är att lägga till blixtljus som drar ut motivet från bakgrunden. Ditt mål, särskilt när du börjar, bör vara att lära dig att balansera det omgivande ljuset med det ljus som avges av din blixtpistol så att den slutliga bilden ser så naturlig ut som möjligt. Den kommer fortfarande att ”poppa” och ha mycket djup, men den kommer också att se balanserad ut. När du väl behärskar denna känsliga balansakt kan du experimentera med mer dramatiska utseenden – till exempel genom att medvetet underexponera bakgrunden ett eller två steg så att huvudmotivet framträder tydligare.

Den gyllene regeln när du fotograferar i manuellt läge med blixt är att slutartiden kontrollerar hur mycket av det omgivande ljuset som når sensorn, medan bländaren kontrollerar hur mycket av ljuset från blixtgeväret som når sensorn. Observera att om ditt trådlösa blixtutlösarsystem inte har stöd för FP/High-Speed Sync måste du nöja dig med en slutartid som ligger under din maximala blixtsynkroniseringshastighet, som vanligtvis ligger runt 1/200 till 1/250 sek. beroende på kamerans märke och modell.

När du väl har bestämt dig för en kombination av slutartid och bländare är nästa steg att ställa in din blixtstyrka. När du väl är bekant med din blixtpistols effektnivåer i manuellt läge kommer detta att bli mycket mer instinktivt. Som utgångspunkt kan du prova att ställa in blixten på en fjärdedels (¼) effekt på ett avstånd av två meter och sedan justera därifrån. Om du lär dig att använda en ljusmätare kan du spara mycket tid här, eftersom den talar om exakt vilka blixtinställningar du ska använda för varje given kombination av slutartid/öppningstid/ISO för att få en balanserad bild. Om du inte har en ljusmätare till hands så kom ihåg att du också kan använda din bländare för att minska eller öka nivån av blixtljuset som når sensorn, även om en ändring av den naturligtvis också påverkar skärpedjupet. Om du bestämmer dig för att omplacera blixten och detta ändrar avståndet mellan blixten och motivet, kom ihåg att ta hänsyn till den omvända kvadratregeln: varje gång du fördubblar avståndet kommer blixten att producera en fjärdedel så mycket ljus. Tänk också på att du måste öka blixtpistolens effekt om du använder en softbox eller annan modifierare, eftersom dessa minskar blixtens effekt med ett eller två steg.

Bortsett från dina kamera- och blixtinställningar är den andra viktiga saken att tänka på var du ska placera blixtpistolen/blixtpistolerna. Om du bara använder en kan du som utgångspunkt prova att placera den i en 45° vinkel mot motivet. Detta skapar en känsla av djup utan att för mycket av motivet hamnar i skugga. Om du bara använder en blixt, undvik att placera den bredare än 45°; om du till exempel placerar den i 90° vinkel mot motivet kommer en sida av motivet att bli mycket mörkare – dramatiskt, men inte nödvändigtvis så smickrande. Försök också att hålla blixten i ögonhöjd med motivet (med hjälp av ett ljusstativ eller ett stativ), eller till och med lite högre och vinklad något nedåt. Detta ger det mest smickrande ljuset och minskar eventuella hårda skuggor i ögonen. Att placera en reflektor på motsatt sida av blixten kan också vara fördelaktigt eftersom det ger lite fyllnadsljus på skuggsidan.

Om du använder flera blixtar kan du börja vidga vinklarna och använda en blixt som huvudljus och den andra (på en lägre effektinställning) som fyllnadsljus. Alternativt kan du prova att placera en direkt bakom motivet för att skapa ett eteriskt randljus runt motivet som ytterligare hjälper till att särskilja det från bakgrunden. Eller så kan du använda en blixt på motivet och placera den andra så att den belyser delar av bakgrunden, vilket gör bilden extra intressant. Tricket är att leka, experimentera och se vad som fungerar för dig. Om du inte redan har provat off-camera flash kommer du att bli förvånad över hur många effekter, stämningar och utseenden du kan skapa med bara två små blixtar.

Blixtmodifierare

När du väl behärskar grunderna för off-camera flash är nästa steg att lära dig hur du formar och modifierar ljuset som produceras av din(a) blixtpistol(er). Det är här som dedikerade blixtmodifierare som diffusorer, softboxar och paraplyer kommer in i bilden. Olika former och utformningar ändrar ljusets riktning, antingen genom att fokusera det till en smal stråle (t.ex. snoots) eller genom att sprida det så brett som möjligt (t.ex. paraplyer). Softboxar anses av många vara ett bra alternativ eftersom de sprider och mjukar upp ljuset från din blixtpistol, men sprider det på ett mer kontrollerbart sätt än ett paraply. Detta gör det lättare att belysa specifika delar av bilden utan att för mycket ljus sprids till andra områden.