Anorexi är en ätstörning som innebär självframkallad viktnedgång och leder till ett tillstånd av svält. Den kännetecknas av en rädsla för att gå upp i vikt och av en förvrängd och illusorisk uppfattning om den egna kroppen som gör att patienten ser sig själv som fet även när hans eller hennes vikt ligger under den rekommenderade nivån. Det är därför de påbörjar en progressiv viktminskning genom att fasta och minska sitt matintag.
De börjar vanligen med att eliminera kolhydrater, eftersom man felaktigt tror att de är fettdrivande. Den stöter då bort fett, proteiner och till och med vätska, vilket kan leda till extrem uttorkning. Till dessa drastiska åtgärder kan läggas andra beteenden, som t.ex. användning av diuretika, laxermedel, rening, provocerade kräkningar eller överdriven fysisk träning.
De drabbade kan förlora mellan 15 och 50 procent av sin kroppsvikt i de mest kritiska fallen. Det finns cirka 250 000 diagnostiserade fall av anorexi i Spanien. Sjukdomen är ofta förknippad med allvarliga psykologiska störningar som leder till beteendeförändringar, känslomässigt beteende och stigmatisering av kroppen. Allt detta får allvarliga konsekvenser för patientens förhållande till sin omgivning.
Det är viktigt att skilja anorexi från andra mycket vanliga men mildare ätstörningar. Åttio procent av ungdomarna går igenom faser där deras förhållande till mat försämras och de undviker mat, vilket inte vid något tillfälle tyder på att de håller på att utveckla sjukdomen.
Anorexi börjar i tidiga tonåren, runt 12 år, även om den mest drabbade populationen är mellan 14 och 18 år gammal. Det är vanligast i medel- och övre medelklassen.
I 95 procent av fallen drabbar anorexi unga kvinnor, men på senare år har det skett en ökning hos män, vuxna kvinnor och barn. Män är mer benägna att dölja sin sjukdom eftersom de inte är utsatta för lika starka sociala bedömningar. Detta gör behandlingen svårare, eftersom sjukdomen diagnostiseras när den redan är i ett mycket avancerat skede.
Vissa grupper är mer benägna att drabbas av dessa sjukdomar, till exempel gymnaster, dansare och modeller. Två subtyper av anorexia nervosa kan urskiljas:
- Restriktiv subtyp: viktminskningen uppnås genom bantning eller intensiv fysisk träning och den drabbade tar inte till överätning, binge eating eller purging.
- Bulimisk subtyp: Den drabbade tar till purgering även om han eller hon har ätit en liten mängd mat.
Vad är dess ursprung?
Triggerande faktorer:
- Den drabbades egen fetma.
- Fetma hos modern.
- En älskad persons död eller sjukdom.
- Föräldrarnas separation.
- Från hemmet.
- Skolsvårigheter.
- Olyckor.
- Traumatiska händelser.
Ingen klar biologisk orsak till anorexi har hittills kunnat fastställas. Även om det finns många sociokulturella faktorer som kan utlösa den, är det troligt att en del av befolkningen har en större fysisk predisposition för att drabbas av denna sjukdom, oberoende av det tryck som kan utövas av miljön. Det finns alltså allmänna faktorer som är förknippade med en utlösande faktor eller en viss biologisk sårbarhet, vilket är det som påskyndar utvecklingen av sjukdomen.
Det har dock ännu inte varit möjligt att identifiera de utlösande faktorerna för sårbarhet. Det talas om en gen som kan ge anorexi, men det finns inga säkra studier. Det är känt att många mödrar till anorektiska flickor tidigare också har lidit av ätstörningar.
Mode, skönhet och kroppskult har hittills identifierats som de viktigaste orsakerna till sjukdomen, men det är nu känt att andra faktorer också är inblandade. Anorexia har sitt ursprung i en kombination av biologiska (fysiska förändringar), psykologiska och sociala faktorer. Man kan alltså skilja mellan två typer av faktorer: utlösande och generella.
Se även:
Fysisk träning skapad för ungdomar med anorexi
Anorexi ökar risken för dödlighet femfaldigt
En korrelation funnen mellan fetma och anorexi
En korrelation funnen mellan fetma och anorexi
Anorexi och fetma hänger ihop
Anorexi och anorexi hänger ihop
.