Oktober 26, 2013 Av Matt Capps
Vad är betydelsen av förbundsäktenskap?
Detta är ett gästinlägg från Tim Keller (D.Min., Westminster Theological Seminary). Keller tjänstgör som senior pastor i Redeemer Presbyterian Church på Manhattan i New York. Keller är författare till flera böcker, bland annat The Meaning of Marriage. Du kan se hela serien om A God-Centered Worldview här.
Konsument eller förbund?
I skarp kontrast till vår kultur lär Bibeln att äktenskapets väsen är ett uppoffrande engagemang för den andres bästa. Det betyder att kärlek i grunden är mer handling än känsla. Men när man talar på detta sätt finns det en risk att man faller in i det motsatta fel som kännetecknade många gamla och traditionella samhällen. Det är möjligt att se äktenskapet som enbart en social transaktion, ett sätt att göra sin plikt mot familj, stam och samhälle. De traditionella samhällena gjorde familjen till det yttersta värdet i livet, och därför var äktenskapet en ren transaktion som hjälpte familjens intressen. I dagens västerländska samhällen är däremot individens lycka det yttersta värdet, och därför blir äktenskapet i första hand en upplevelse av romantisk tillfredsställelse. Men Bibeln ser Gud som det högsta goda – inte individen eller familjen – och det ger oss en syn på äktenskapet som intimt förenar känsla och plikt, passion och löfte. Det beror på att kärnan i den bibliska idén om äktenskap är förbundet.
Under historiens gång har det alltid funnits konsumentrelationer. Ett sådant förhållande varar bara så länge som säljaren uppfyller dina behov till en kostnad som är acceptabel för dig. Om en annan säljare levererar bättre tjänster eller samma tjänster till en bättre kostnad har du ingen skyldighet att stanna kvar i ett förhållande till den ursprungliga säljaren. I konsumentrelationer kan man säga att individens behov är viktigare än relationen.
Det har också alltid funnits förbundsrelationer. Det är relationer som är bindande för oss. I ett förbund har relationens bästa företräde framför individens omedelbara behov. Till exempel kan en förälder få lite känslomässigt ut av att ta hand om ett spädbarn. Men det har alltid funnits ett enormt socialt stigma knutet till en förälder som ger upp sina barn för att det är för svårt och otacksamt att uppfostra dem. För de flesta människor är själva tanken på detta otänkbar. Varför? Samhället anser fortfarande att relationen mellan förälder och barn är en förbindelse, inte en konsumentrelation.
Sociologer hävdar att i det moderna västerländska samhället har marknaden blivit så dominerande att konsumentmodellen i allt högre grad präglar de flesta relationer som historiskt sett var en förbindelse, inklusive äktenskapet. I dag håller vi kontakten med människor endast så länge de uppfyller våra särskilda behov till en acceptabel kostnad för oss. När vi slutar att göra vinst – det vill säga när förhållandet tycks kräva mer kärlek och bekräftelse från oss än vad vi får tillbaka – då ”skär vi av våra förluster” och släpper förhållandet. Detta har också kallats för ”kommersialisering”, en process genom vilken sociala relationer reduceras till ekonomiska utbytesrelationer, och därför håller själva idén om ”förbund” på att försvinna i vår kultur. Förbund är därför ett begrepp som blir alltmer främmande för oss, och ändå säger Bibeln att det är kärnan i äktenskapet, så vi måste ta oss tid att förstå det.
Det vertikala och det horisontella
Den seriösa läsaren av Bibeln kommer att se förbund bokstavligen överallt i hela boken. ”Horisontella” förbund ingicks mellan människor. Vi ser dem upprättas mellan nära vänner (1 Samuelsboken 18:3; 20:16) såväl som mellan nationer. Men de mest framträdande fördragen i Bibeln är ”vertikala”, förbund som Gud har ingått med enskilda individer (1 Mosebok 17:2) såväl som med familjer och folk (2 Mosebok 19:5).
Men på flera sätt är äktenskapsförhållandet unikt och är det djupast möjliga förbundsförhållandet mellan två människor. I Efesierbrevet 5:31 frammanar Paulus förbundstanken när han fullt ut citerar 1 Mosebok 2:24, den kanske mest kända texten i Gamla testamentet om äktenskap.
Därför ska mannen lämna sin far och sin mor och hålla sig till sin hustru, och de två ska bli ett kött.
Där, i 1 Mosebok 2:22-25, ser vi den första äktenskapsceremonin. Genesis-texten kallar det som sker för ”klyvning”. Denna ålderdomliga engelska term (som du hittar i King James Version) förmedlar styrkan i det hebreiska verbet, som moderna översättningar återger ”förenas med”. Det är ett hebreiskt ord som bokstavligen betyder att man klistras fast vid något. På andra ställen i Bibeln betyder ordet ”klamra” att förena sig med någon genom ett förbund, ett bindande löfte eller en ed.
Varför säger vi att äktenskapet är det mest djupgående förbundsförhållandet? Det beror på att äktenskapet har både starka horisontella och vertikala aspekter. I Malaki 2:14 får en man veta att hans maka ”är din partner, din hustru i ditt äktenskapsförbund” (jfr Hesekiel 16:8). Ordspråksboken 2:17 beskriver en egensinnig hustru som har ”lämnat sin ungdoms partner och ignorerat det förbund hon ingått inför Gud”. Det förbund som ingås mellan en make och en hustru görs ”inför Gud” och därför med Gud såväl som med maken. Att bryta sitt förbund med sin make eller maka är att samtidigt bryta sitt förbund med Gud.
Detta är anledningen till att så många traditionella kristna bröllopsgudstjänster har både en uppsättning frågor och en uppsättning löften. I frågorna får varje make/maka en fråga ungefär så här:
Vill du ta denna kvinna till din hustru? Och kommer du att ge henne ditt löfte i all kärlek och ära, i all plikt och tjänst, i all tro och ömhet – att leva med henne och vårda henne, enligt Guds förordning, i äktenskapets heliga band?
Var och en av makarna svarar ”jag vill” eller ”jag vill” – men lägg märke till att de inte talar till varandra. De tittar framåt och svarar tekniskt sett på prästen, som ställer frågorna till dem. Vad de egentligen gör är att ge ett löfte till Gud innan de vänder sig om och ger löften till varandra. De ”talar vertikalt” innan de talar horisontellt. De får höra den andra personen stå upp inför Gud, sina familjer och alla auktoritetsstrukturer i kyrka och stat och svära lojalitet och trohet till den andra. På denna grund tar de varandra i handen och säger ungefär så här:
Jag tar dig till min lagliga och äkta make, och jag lovar och förbinder mig inför Gud och dessa vittnen att vara din kärleksfulla och trogna hustru. I nöd och lust, i glädje och sorg, i sjukdom och hälsa, så länge vi båda lever.
Föreställ dig ett hus med en A-stomme. Husets två sidor möts i toppen och håller varandra uppe. Men underifrån håller grunden upp båda sidorna. Så förbundet med och inför Gud stärker parterna att ingå ett förbund med varandra. Äktenskapet är därför det djupaste av mänskliga förbund.
Detta blogginlägg är anpassat från The Meaning of Marriage av Tim Keller med tillstånd från Dutton.
Matt Capps
” Alla inlägg