Folk frågar oss ofta hur mycket kavapulver/rot/dryck de ska använda. Faktum är att ”vad är rätt mängd kava” eller ”vad är den bästa dosen” kanske är några av de vanligaste frågorna som vi ser publiceras på nätet. Det kan tyckas vara en mycket enkel fråga med ett enkelt svar, men i själva verket är det en ganska knepig fråga. Svaret på den här frågan är tillräckligt komplext för att den faktiskt förtjänar ett blogginlägg och därför har vi bestämt oss för att skriva ett. Vi hoppas att du tycker om det och att du finner det användbart.
De som först möter kava i form av farmaceutiska piller eller kapslar (huruvida sådana produkter ens ska kallas ”kava” är en annan fråga) kan vara vana vid att se en mycket specifik doseringsrekommendation. Även om den allmänt publicerade ”högsta rekommenderade dagliga dosen av kavalaktoner” är 250 mg, är detta mycket mindre än den mängd som finns i den kava som traditionellt konsumeras som dryck på öarna i södra Stilla havet. Många öbor konsumerar faktiskt 10 gånger mer av den aktiva kavalatoneharts (som är suspenderad i deras drycker) per dag utan att nödvändigtvis anse att det är en överdriven mängd. Varför finns det en sådan diskrepans mellan de västerländska rekommendationerna och de traditionella konsumtionsmetoderna för kava? I det här inlägget ska vi försöka förklara resonemanget bakom olika typer av rekommendationer och dela med oss av vårt eget perspektiv på frågan om kava-dosering.
Om du letar efter information om ”rätt mängd” kava på nätet eller frågar några experter kan du hitta hänvisningar till ”250 mg kavalaktoner” per dag som ”högsta rekommenderade dagliga dos”. Detta är en ganska gammal rekommendation som går tillbaka till den så kallade kava-boomen på 1980/90-talet och som skapades som svar på behoven hos läkemedelsindustrin som ville skapa produkter (piller, tabletter etc.) med en standardiserad, konsekvent dosering av kavalaktoner (kavas aktiva beståndsdelar). Industrin ville ”farmaceutalisera” sina produkter och ge dem en mer ”medicinsk” form som kan ses som kanske bättre lämpad för det marknadsförda syftet med att använda kavahaltiga produkter. Läkemedelsindustrin marknadsför kava som ett effektivt medel mot depression och ångest. Ett av de försäljningsargument som de använder är kavas ”naturliga” karaktär, men de stora företagen ville också ge den ett utseende som liknar de faktiska läkemedel som används för att behandla de ovannämnda tillstånden. Följaktligen (som noterats av JD Baker): ”I både klinisk och populär litteratur om denna västerländska användning av kava liknar doseringsregimen och kontraindikationer för användning det som finns för läkemedel”.
Det är lite oklart varför 250 mg (eller mindre) valdes som den mest ”lämpliga” dosen. I en informell intervju föreslog en av de ledande kavaforskarna att denna specifika mängd valdes på grundval av att den ungefär motsvarade den mängd kavalaktoner som finns i en stor kopp genomsnittlig kava som erhålls från torkade rötter. Alla som någonsin varit på öarna vet att bara en kopp genomsnittlig kava i Fiji eller Tonga är en ganska liten mängd av drycken. De flesta fritidsanvändare av torkad kava konsumerar 5, 10 eller till och med 20 koppar kava per session. I Vanuatu, där kava tillverkas av färska rötter och blandas med mycket mindre vatten, kan en enda stor kopp kava innehålla 1-1,5 g kavalaktonharts, dvs. 4-6 gånger ”den högsta rekommenderade dagliga dosen” av kavalaktoner (det är inte förvånande att folk ”bara” dricker ett par koppar kava per kväll i Vanuatu). I detta sammanhang verkade en kopp kava vara en tillräckligt konservativ och godartad dos ur läkemedelsindustrins synvinkel. En kopp kava är kanske också en ”politiskt” lämplig mängd, eftersom det är just den dos kava som besökare på öarna som Johannes Paulus II, Elizabeth II och president Francois Hollande konsumerar utan problem.
Denna uppfattning om säkerhet har förstärkts av de många kliniska prövningar där de flesta använde 250 mg kavalaktoner eller mindre. Till glädje för läkemedels- och kosttillskottsindustrin har de kliniska försöken visat (vilket Världshälsoorganisationen har noterat) att sådana doser kan ge de farmakologiska effekter som önskas av tillverkarna av kosttillskott och deras konsumenter. Ännu viktigare är att de kliniska försöken (särskilt de senaste kliniska försöken med vattenbaserade kavaextrakt, t.ex. den berömda studien från 2013 vid University of Melbourne) tyder på att denna mängd kava tolereras mycket väl och inte är förknippad med några betydande biverkningar. Man fann också att sådana medicinska doser (i detta fall 180 mg) av kava inte verkar försämra förmågan att köra bil. Det är inte överraskande att dessa resultat stärker argumenten för att rekommendera dessa doser av kava för specifika tillstånd.
Det är dock viktigt att notera att även om det är sant att dessa medicinska doser av riktig kava är både effektiva och väl tolererade, innebär detta inte automatiskt att högre doser av kava inte är det. Självklart är det viktigt att ta kava (precis som alla andra ämnen eller livsmedel) med måtta, men det är också mer än tydligt att dessa doser är mycket mindre än vad som regelbundet konsumeras på öarna i södra Stilla havet. Man kan hävda att enligt oceaniska normer konsumerar även de mer måttliga användarna ofta betydligt mer kavalaktoner än den västerländska högsta rekommenderade dagliga dosen utan några uppenbara betydande negativa hälsoeffekter. Till och med en högre konsumtion av kava ses inte nödvändigtvis som ”osäker” av de traditionella användarna av kava. Det kan förknippas med torr hud (kani kani), uttorkning, illamående, matsmältningsbesvär och viktminskning. Dessa biverkningar vid kraftig konsumtion är betydande, men anses till stor del vara helt ”reversibla” när kavakonsumtionen upphör eller minskas (vilket Världshälsoorganisationen medger).