I en värld där sötvatten är en alltmer värdefull resurs hotar industriella processer tillgängligheten på två fronter, om inte vattnet behandlas. Många industriella processer kräver vatten och minskar sedan tillgången på vatten för miljön eller andra processer, eller alternativt förorenar och släpper ut vatten som skadar den lokala miljön.
Och även om de strängare bestämmelserna om utsläpp av avloppsvatten kan spåras tillbaka till den amerikanska regeringens Clean Water Act från 1972, har Indien och Kina lett arbetet med att införa bestämmelser om nollutsläpp av vätskor under det senaste decenniet. På grund av den kraftiga föroreningen av många viktiga floder med industriellt avloppsvatten har båda länderna skapat bestämmelser som kräver nollutsläpp av vätskor. De har kommit fram till att det bästa sättet att garantera en säker vattenförsörjning i framtiden är att skydda floder och sjöar från föroreningar. I Europa och Nordamerika har drivkraften mot nollutsläpp av vätskor drivits på av de höga kostnaderna för bortskaffande av avloppsvatten vid anläggningar i inlandet. Dessa kostnader beror både på bestämmelser som begränsar bortskaffningsmöjligheterna och på faktorer som påverkar kostnaderna för bortskaffningsteknik. Tong och Elimelech föreslog att ”i takt med att de allvarliga konsekvenserna av vattenförorening erkänns alltmer och får mer uppmärksamhet från allmänheten förväntas strängare miljöbestämmelser om utsläpp av avloppsvatten, vilket kommer att driva fler industrier med hög föroreningsgrad mot ZLD.”
Ett annat viktigt skäl till att överväga nollutsläpp av vätskor är potentialen för återvinning av resurser som finns i avloppsvattnet. Vissa organisationer siktar på ZLD för sitt avfall eftersom de kan sälja de fasta ämnen som produceras eller återanvända dem som en del av sin industriella process. Till exempel har litium hittats i USA:s oljefältssalter på nästan samma nivå som i sydamerikanska salar. I ett annat exempel kan gips återvinnas från gruvvatten och avloppsvatten från rökgasavsaltning (FGD), som sedan kan säljas för att användas vid tillverkning av gipsväggar.
Oavsett en organisations motiv för att sikta på nollutsläpp av vätskor, visar det att uppnå detta på god ekonomi, företagsansvar och miljövänlighet. Genom att driva en egen ZLD-anläggning kan avfallshanteringskostnaderna minskas, mer vatten återanvändas och färre växthusgaser produceras av lastbilstransporter utanför anläggningen, vilket minimerar påverkan på lokala ekosystem och klimatet.