Människor utanför tror verkligen att man är ansvarig för allt som händer här och det är förvirrande. Jag är praktikant.
Våra läsare har gott om kritik. Dessa människor kan ibland förvänta sig att praktikanter ska göra dessa ändringar självständigt. Detta kan vara lite frustrerande eftersom praktikanter inte har den makten. Om du känner några praktikanter någonstans, var snäll och sluta be dem fixa något som de inte kan ändra på.
The Times har förändrats.
Människor tror ibland att det är alla gamla män som driver tidningen och gör nyheterna och bestämmer allt som händer i byggnaden. The Gray Lady, som ryktet säger, är gammal, och det är dess chefer också.
Personalen överlag är yngre än vad man skulle kunna förvänta sig. Innovation är viktigt. Nya medier är viktiga. Ljud och video blomstrar, och unga människor – även 20-åriga praktikanter – spelar en roll.
Det finns en hel del passion här om slumpmässiga saker som inte är nyheter.
De största Yankees- och Mets-fans jag någonsin träffat finns på det här kontoret. Kattmänniskor finns det gott om. Någon kan bli galen om en favoritskådespelare om man frågar (eller inte frågar). Det kan förekomma timslånga utfall om mänsklighetens öde med sociala medier. Times-folket är inte nördigt enbart om journalistik.
Men det finns en känsla av att det vi gör är viktigt. Journalister gillar att ha rätt, men de kan göra misstag och vill rätta till dem. Det känns som om folk här inte motiveras av berömmelse. Jobbet finns för att journalistiken är viktig. Människor på The Times är engagerade i nyheterna och världen. De bryr sig om att göra tidningen.
Minst lika mycket som de bryr sig om snacks på redaktionen.
Följ @ReaderCenter på Twitter för mer bevakning som lyfter fram dina perspektiv och erfarenheter och för att få en inblick i hur vi arbetar.