Porcins reproduktiva och respiratoriska syndrom (PRRS) är en ekonomiskt betydelsefull sjukdom hos svin som fortsätter att frustrera både grisproducenter och veterinärer, decimera grispopulationer och skapa ekonomiska problem för grisproducenterna.
Kliniska utbrott av PRRS rapporterades för första gången i USA i slutet av 1980-talet, men etiologin eller orsaken till sjukdomen var okänd. Kliniska tecken på PRRS var bland annat allvarlig reproduktionsstörning, lunginflammation efter avvänjning, minskad prestationsförmåga och ökad dödlighet.
Samma kliniska utbrott rapporterades i Tyskland 1990 och var utbredda i hela Europa 1991. År 1991 identifierades det etiologiska agenset, PRRS-virus, av forskare i Nederländerna och USA.
I dag är PRRS endemisk i den globala svinpopulationen, men flera länder, däribland Sverige, Schweiz, Nya Zeeland och Australien, hävdar att de är fria från sjukdomen.
Viruset
RPRS-viruset är ett höljt, enkelsträngat RNA-virus som klassificeras i ordningen Nidovirales, familjen Arteriviridae, släktet Arterivirus. Det finns två huvudsakliga prototyper av PRRS-virus i världen: det europeiska isolatet (Lelystad-virus) och det nordamerikanska isolatet (VR-2332).
PRRS-virusets egenskaper är bland annat förmågan att framkalla långvarig viremi, ihållande infektioner och replikation i makrofager, som i kroppen fungerar som skydd mot infektion. Som ett höljt virus påverkas PRRS överlevnadsförmåga utanför värden av temperatur, pH och exponering för desinfektionsmedel.
Kliniska tecken
Uppbrott av PRRS innefattar episoder av reproduktionssvikt (aborter i tredje trimestern, för tidig födsel och förhöjda nivåer av fostermumier, dödfödda barn och neonatala dödsfall, samt nedsatt tillväxtförmåga och förhöjd dödlighet sekundärt till respiratorisk sjukdom).
Sjukdomens intensitet tycks dock variera beroende på isolat eller stam och på patogeniciteten (virusets förmåga att framkalla sjukdom) av PRRS-virusvirulens virulens som observerats hos experimentellt infekterade djur. Graden av kliniska eller yttre tecken på PRRS kan vara relaterad till förhöjd viruskoncentration i blod och vävnader, sekundärt till förmågan hos mycket virulenta stammar att reproducera sig mer effektivt i grisen.
Flera andra faktorer, t.ex. djurens ålder och bakteriell saminfektion, kan påverka virusreplikation och kliniska tecken. Studier som jämförde effekterna av ålder fastställde att yngre djur (4-8 veckor gamla) som infekterats med PRRS-virus uppvisade en längre viremi (infektion i blodomloppet) samt högre utsöndringshastigheter och replikationshastigheter i makrofager (celler som bekämpar infektion) jämfört med äldre (16-24 veckor gamla) grisar.
Det verkar dessutom som om vissa bakteriella agens, t.ex. mykoplasma pneumonia, ökar varaktigheten och allvarlighetsgraden av PRRS-virusinducerad lunginflammation och lunglesioner.
För övrigt har PRRS-virusinfektion rapporterats öka grisars mottaglighet för Streptococcus suis typ 2-infektion och trappa upp svårighetsgraden av Salmonella cholerasuis-infektion.
Transmission
PRRS-virus överförs direkt från infekterade grisar och kontaminerad sperma inom och mellan grispopulationer. PRRS-virus har återfunnits från många olika sekret och utsöndringar från svin, inklusive blod, sperma, saliv, avföring, aerosoler, mjölk och råmjölk samt köttsaft.
Persistens är en egenskap hos PRRS-virus som har samband med den direkta överföringen genom att grisar kan bibehålla infektionen under längre tidsperioder. Överföring till negativa grisar har också påvisats via indirekta vägar, inklusive nålar, overaller och stövlar, kontaminerade transportfordon, insekter och aerosoler. Nyligen utförda arbeten har visat att vissa stammar av viruset kan förflytta sig via aerosoler upp till 5-6 miles.
Däremot kan viruset överföras till mottagliga grisar efter kontakt med kontaminerade händer, även om personal på gårdarna inte hyser viruset i sina luftvägar.
Diagnostik
Sedan viruset ursprungligen isolerades för flera decennier sedan, har betydande förändringar ägt rum inom området för diagnostik av grisar. Tester med dålig känslighet för detektion av virus, t.ex. virusisolering i cellodlingsmedium, har kompletterats med snabba, mycket känsliga och specifika tester med polymeraskedjereaktion (PCR). PCR-testning kan göras både kvalitativt (positivt mot negativt) och kvantitativt (hur mycket virus som finns i provet).
Laboratorier är nu utrustade för att utföra dessa tester samma dag som provet samlas in, vilket gör det möjligt att vidarebefordra resultaten elektroniskt inom 24 timmar eller mindre. Prover som kan testas är t.ex. vävnad, blod, saliv, råmjölk och luft.
Det går dessutom att göra nukleinsyrasekvensering eller ”virusfingeravtryck” för att spåra viruset och bättre förstå epidemiologin eller fördelningen i en population av grisar efter ett utbrott.
Antikroppar mot PRRS-virusinfektion kan påvisas med hjälp av ELISA-analyser (enzyme-linked immunosorbent assays) för att bättre förstå prevalensen av infektion i en population eller besättning.
För det sista har nya metoder för provtagning, t.ex. blodprovstagning och insamling av munvätska, gett yrkesutövare värdefulla verktyg som kräver mindre arbete och kostnader och som kan användas för att påvisa både virus och antikroppar.
Inverkan på avelsdjur
Som ett resultat av dess ekonomiska inverkan har PRRS revolutionerat svinindustrin och främjat förändringar i fråga om avelsdjurens hälsostatus, djurflöden, diagnostiska tester, biosäkerhet i besättningarna och regionala insatser för bekämpning/eliminering.
Det är praktiskt taget omöjligt att sälja ersättningsavelsdjur och sperma från smittade populationer. Aggressiv (veckovis, till och med daglig) testning av besättningar med utsädesdjur och centra för artificiell insemination (galtarstuterier) har blivit rutin i ett försök att noggrant karakterisera PRRS-status.
Biosäkerhet
I ett försök att maximera biosäkerheten införs nu ersättningsdjur till avelsbesättningar i stora partier, vilket innebär att det krävs färre introduktioner per år. Ersättande avelsdjur levereras ofta som avvanda grisar och genomgår långa acklimatiseringsperioder i utsedda enheter för utveckling av gyltor, där exponering för den gårdsspecifika varianten av viruset, tillsammans med vaccinering, förstärker det skyddande immunsvaret.
Protokoll för införande av förnödenheter, personal, sanering av transportfordon och filtrering av inkommande luft tillämpas nu rutinmässigt för att förhindra att nya varianter kommer in, särskilt i regioner med hög svintäthet.
Vaccinering
Kommersiellt tillgängliga vacciner har funnits tillgängliga för PRRS-virus sedan 1994. Produkter med dödat virus och modifierat levande virus finns tillgängliga, även om effekten skiljer sig avsevärt mellan olika typer av vacciner. På grund av PRRS-virusets förmåga att genomgå snabba och ständiga genetiska förändringar har det varit omöjligt att påvisa att vaccinerna kan ge solid immunitet för alla stammar.
Signifikant, partiellt skydd har tydligt påvisats hos suggor och växande grisar när produkter med modifierat levande virus har utvärderats. På grund av den dokumenterade förmågan hos vacciner med modifierat levande virus att minska utsöndringen av aerosoliserat virus från infekterade slutanläggningar till den omgivande miljön kan en potentiell tillämpning av dessa produkter vara massvaccinering av slutanläggningar i närområdet eller ”ringvaccinering” runt skyddade områden, vilket troligen kommer att försöka göras i regionala PRRS-kontrollprojekt.
Djurflödesstrategier
På grund av den effekt som samtidiga infektioner med bakterier och andra virus kan ha på PRRS-virusinfekterade grisar har djurflödesstrategier, t.ex. all-in all-out per rum, stall och plats, varit effektiva för att minska den kliniska effekten av luftvägssjukdomskomplexet under avvänjnings- till slutperioden. Segregerade produktionsmetoder har också varit effektiva när det gäller att förbättra hälsa och prestanda hos växande grisar.
Det måste betonas att eftersom PRRS-viruset kan passera placentan och infektera smågrisar under dräktigheten har det inte alltid varit möjligt att eliminera viruset genom att införa metoder för tidig avvänjning.
Viruseliminering
I ett försök att stödja den ståndpunkt som intagits av American Association of Swine Veterinarians, National Pork Board och National Pork Producers Council – som anger att elimineringen av PRRS-viruset från den nordamerikanska svinindustrin är ett långsiktigt mål – går man framåt över hela Nordamerika.
Det pågår flera frivilliga, områdesbaserade kontroll- och elimineringsprojekt. Dessa projekt har visat på producenternas och de yrkesverksammas förmåga att samarbeta i ett försök att minska förekomsten och prevalensen av PRRS-virus i en region. Verktyg som Production Animal Risk Assessment Program (PADRAP) har gett yrkesverksamma nya metoder för att mäta riskerna på individuell och regional nivå samt för att mäta effekterna av förbättrade metoder för biosäkerhet.
Dessa projekt har främjat bildandet av arbetsgrupper, öppen delning av diagnostiska data, kartläggning av regioner för att beskriva PRRS-statusen på lokala gårdar, filtrering av viktiga platser, t.ex. centra för artificiell insemination, enheter för utveckling av gyltor och gårdar för förökning av dotterkärnor, och delning av grisar och anläggningar i ett försök att befria ett område från viruset.
Då det inte rör sig om statligt reglerade program är det inte alltid möjligt att delta till 100 %. Dessa projekt har dock visat att förmågan att rekrytera en kritisk massa av producenter kan leda till framsteg.
PRRS kvarstår
Trots alla framsteg fortsätter PRRS att utmana branschen. Högpatogena stammar med förmåga till långväga luftburen spridning har dykt upp. Kommersiella vacciner ger fortfarande begränsade resultat.
Forskning på molekylär nivå för att identifiera grunden för virulens och immunitet, tillsammans med fortsatta insatser för att utforska ny vaccinutveckling och genetisk resistens, är mycket viktigt.
Framsteget av regionala projekt kommer att vara viktigt för att bibehålla dynamiken från de senaste 2-3 åren.
Andra utmaningar är bland annat att öka producenternas deltagande i frivilliga program, att söka finansieringskällor för att stödja områdestester och att kommunicera framgångar och misslyckanden i ett försök att utbilda och förbättra chanserna för framtida framgångar.
Samtidigt som vi har åstadkommit mycket i vår förmåga att förstå denna komplexa sjukdom, krävs det mycket mer arbete. Samarbete mellan producenter, praktiker och forskare kommer att vara avgörande för att uppnå det långsiktiga målet att utrota detta utmanande virus.
Håll den mest djupgående informationen om grisköttsproduktion inom räckhåll! Ladda ner vår Blueprint-app idag.