Debatten om GMO, eller genetiskt modifierade organismer, pågår inte bara i USA. Den pågår också i länder runt om i världen. Kanske har du läst artiklar på Internet om de länder där GMO är förbjudna, och länder som använder GMO i sitt utsäde eller sin livsmedelsproduktion. Om GMO är så dåliga, varför förbjuder inte alla länder dem?
Den information som diskuteras här om GMO-förbud är aktuell från och med februari 2021.
Som allt annat kring GMO-debatten finns det inga enkla svar. De flesta länder eller delar av dem har rört sig mellan att förbjuda vissa GMO under en viss tid, släppa in vissa GMO efter mycket forskning och begränsa andra helt och hållet. Forskningen förändras och är utmanande att följa med.
Länder där GMO är förbjudna
I Europeiska unionen antogs en regel från Europeiska kommissionen som gav länder i Europeiska unionen möjlighet att välja bort odling av genetiskt modifierade grödor. Enligt kommissionens webbplats har nitton av EU:s 27 medlemsländer röstat för att antingen helt eller delvis förbjuda genetiskt modifierade organismer. Kommissionen rapporterar att ”flera länder som Frankrike, Tyskland, Österrike, Grekland, Ungern, Nederländerna, Lettland, Litauen, Luxemburg, Bulgarien, Polen, Danmark, Malta, Slovenien, Italien och Kroatien har valt ett totalförbud. Vallonien, den fransktalande regionen i Belgien, har valt att inte delta, liksom Skottland, Wales och Nordirland.”
I fråga om genetiskt modifierade organismer i konsumentlivsmedel har EU särskilda bestämmelser som kräver märkning av genetiskt modifierade organismer i konsumentlivsmedel, något som även USA kommer att börja genomföra i januari 2022.
Outom obligatorisk märkning finns det i USA ingen officiell lagstiftning som förbjuder genetiskt modifierade organismer av jordbruksdepartementet eller livsmedels- och läkemedelsmyndigheten. Humboldt, Mendocino, Trinity, Santa Cruz, Sonoma och Marin counties i Kalifornien är dock de counties i USA som framgångsrikt har förbjudit genetiskt modifierade grödor.
I världen fortsätter länderna att diskutera användningen av genetiskt modifierade organismer. År 2016 införde Ryssland ett fullständigt förbud mot att odla eller producera livsmedel med hjälp av genetiskt modifierade växter eller djur. Detta var ett resultat av ett tioårigt moratorium som infördes för GMO 2013 så att fler experiment, tester och nya forskningsmetoder kunde utvecklas. Enligt vice ordföranden för National Association for Genetic Safety, Irina Ermakova vid tiden för moratoriet: ”Bioteknik bör förvisso utvecklas, men GMO bör stoppas. (Vi) bör hindra den från att spridas.”
Turkiet, Kirgizistan, Bhutan och Saudiarabien i Asien samt Belize, Peru, Ecuador och Venezuela i Nord- och Sydamerika förbjuder också genetiskt modifierade organismer. Endast fyra av 47 länder i Afrika har gjort det lagligt att plantera genetiskt modifierade grödor överhuvudtaget: Sydafrika, Burkina Faso, Sudan och Nigeria.
Vissa länder som inte har förbjudit genetiskt modifierade organismer har restriktioner för dem, eller har ett tillfälligt förbud tills mer forskning har gjorts. Enligt Zimbabwes policy om GMO-livsmedel som beskrivs i artikeln ”No to GMOs, Position Unchanged” kommer landet att fortsätta att förbjuda GMO tills det finns mer bevis. Från och med nu förbjuder landet produktion av genetiskt modifierade organismer.
Eftersom Perus tioåriga förbud mot genetiskt modifierade organismer löper ut 2021, gick landet samman 2020 för att stödja ett fortsatt förbud med kampanjen ”La Biodiversidad es nuestra Identidad (Den biologiska mångfalden är vår identitet)”, enligt en rapport från Organic Without Boundaries. Förbudet mot GMO i landet har bidragit till att stödja de 2,2 miljoner småskaliga jordbrukarfamiljer som står för cirka 75 procent av landets produkter, enligt rapporten.
Bär ett GMO-förbud verkligen ett förbud?
Foto av The Matter of Food on Unsplash
Om ett land förbjuder GMO, betyder det verkligen att de är helt förbjudna? Inte alltid. Här är varför det blir förvirrande:
Som anges ovan har länder som Peru, Zimbabwe och Ryssland alla infört tillfälliga förbud vid ett eller annat tillfälle. Dessa garanterar inte att GMO håller sig borta från ett land permanent, utan bara tills det finns mer forskning gjord.
Det finns dessutom regeringar som försöker få ett tillstånd för specifika typer av genetiskt modifierat utsäde. År 2017 röstade till exempel majoriteten av EU:s regeringar mot att godkänna två nya stammar av GMO-majs, Dupont Pioneers 1507 och Syngentas Bt11. Dessa stammar är resistenta mot Bayers herbicid glufosinat och producerar sitt eget bekämpningsmedel för att döda insekter. EU:s regeringar röstade också mot att förnya licensen för Monsantos MON810, den enda GMO-grödan som för närvarande odlas i EU.
Trots att majoriteten motsatte sig alla tre grödorna, ”blockerade inte rösterna för alla dessa grödor på ett avgörande sätt deras inträde i EU, eftersom oppositionen inte representerade en ’kvalificerad majoritet'”. En kvalificerad majoritet innebär att 55 procent av medlemsländerna, som representerar minst 65 procent av EU:s befolkning, röstar för.
I slutändan kommer EU:s ordförande att fatta beslutet, men även om det blir godkänt kan länderna använda sig av undantagsklausulen för att förhindra att GMO:erna odlas på deras territorium.
Inom komplexiteten med att förbjuda GMO:er helt och hållet jämfört med att tillåta specifika stammar blir frågan om att förbjuda GMO:er ännu mer komplicerad när man vänder sig från konsumenters till djurs konsumtion av mat. Även om många EU-länder inte får odla GMO-grödor för mänsklig konsumtion, odlar eller importerar vissa länder GMO-grödor för sin boskap. Dr Robert Paarlberg, doktor i livsmedels- och jordbrukspolitik vid Wellesley College, säger att EU som helhet importerar betydande mängder GMO-soja för djurfoder, och att vissa länder odlar små mängder GMO-majs för sina djur. Det är lagligt att importera olika typer av GMO-bomull, majs, raps och sockerbetor. Han sade att mycket få länder uttryckligen förbjuder GMO; i stället har regeringarna ännu inte godkänt inhemsk odling av GMO-grödor.
Dr Paarlberg säger också att EU skiljer sig från USA genom att reglerna för livsmedelsmärkning är annorlunda. EU krävde obligatorisk märkning av livsmedelsprodukter som har ens ett litet spår av GMO långt före USA. På grund av dessa regler, och för att undvika att behöva en märkning, har många livsmedelsföretag i Europa tagit bort alla GMO-ingredienser och begränsat GMO-livsmedel för direkt mänsklig konsumtion från marknaden. Européerna fortsätter dock att använda genetiskt modifierad majs och soja som foder eftersom märkningsreglerna inte kräver att de ska ange detta för boskap, eller på köttet eller de produkter som boskapen producerar för mänsklig konsumtion.
Se varför det inte finns några enkla ja eller nej-svar?
Varför förbjuds GMO?
Foto av Steffi Pereira på Unsplash
Förbjuder länder GMO på grund av vetenskap eller påtryckningar från allmänheten?
Enligt Världshälsoorganisationen fokuserar länder som har regler som begränsar GMO i sina livsmedel centralt på om det finns en hälsorisk för konsumenten som är förknippad med GMO.
Mycket har skrivits om säkerheten hos GMO i livsmedel, men här är ett exempel:
En studie som publicerades i tidskriften Environmental Sciences Europe fann allvarliga lever- och njurskador, hormonella störningar och stora cancertumörer hos råttor som utfodrades med genmodifierad majs i samband med låga halter av Roundup. Andra studier har kopplat GMO-foder till förstorade livmoder och allvarlig maginflammation hos grisar. Dessa och andra studier har dragit slutsatsen att det behövs mer forskning innan GMO-livsmedel kan accepteras som säkra.
The Genetic Literacy Project ifrågasätter att oberoende vetenskapliga organisationer i alla länder har gjort offentliga uttalanden om att GMO-produkter är säkra. De hävdar att de nationer som förbjuder import eller odling av GMO-produkter inte gör det på grund av vetenskap utan för att de vill undvika kontroverser. På webbplatsen anges att allmänhetens oro, handelsprotektionism, påtryckningar från förespråkare och skydd av ett lands image är skälen bakom förbuden. Dessutom förespråkar många forskare på platser där svåra vädermönster kan påverka livsmedelsbristen användningen av genetiskt modifierade grödor, eftersom de är mindre känsliga för torka och översvämningar. Som svar på dessa påståenden hävdar statliga organ som FN att det finns andra metoder för att lösa hungern som inte använder sig av genetiskt modifierade grödor.
Så vad tycker du? Bör länder förbjuda genetiskt modifierade organismer från livsmedelsodling? Vilka är motiven för de länder som förbjuder genetiskt modifierade organismer? Är det okej för länder som har förbjudit GMO att ändå ge GMO-foder till de djur som deras medborgare konsumerar? Bör länderna på sina etiketter ange att djuren har utfodrats med GMO-grödor? Låt oss börja prata!