Om man inte har en spridning, som man har när man använder pellets, är det mycket viktigt att placera kulan i ett vitalt organ.
Etiskt sett, och med rätta, är jägare skyldiga att avliva viltet så snabbt och smärtfritt som möjligt. Detta innebär att det vid jakt på stort klövvilt är mycket viktigt att ha omfattande kunskaper om anatomin, eller åtminstone den fysiska strukturen hos detsamma, för att kunna placera ett effektivt skott, i enlighet med ballistiska och etiska kriterier.
Huggskottets placering: var finns de vitala organen
Björn är klövvilt vars vikt kan variera från några tiotal kg, till över 150 kg.
Men det är inte bara en fråga om storlek.
Björnar är tuffa djur som kämpar vidare när de är skadade, så ett skott som tas med en granat som erbjuder även den bästa ballistiska prestandan i den mest effektiva kalibern måste placeras med stor precision.
Som alla stora däggdjur har vildsvinen några viktiga anatomiska zoner som kan betraktas som ”vitala organ”.
Det viktigaste av dessa vitala organ är det centrala nervsystemet som består av hjärnan och ryggraden, omedelbart följt av hjärtat-lungorna. Utifrån denna förutsättning står det klart att de viktigaste vitala organen på detta spel alla är placerade i den främre delen av vildsvinets kropp.
Centrala nervsystemet består av hjärnan och märgmärgen, som löper nerför ryggraden, skyddad av kotorna.
Hjärtat och de viktigaste blodkärlen är placerade i nedre delen av brösthålan omedelbart bakom axeln, en välkänd skottplacering för stillastående djur.
Lungorna ligger också i främre centrala brösthålan, runt och ovanför hjärtregionen, och de upptar en mycket större yta än andra vitala organ.
En kula som placeras i något av dessa organ kommer alltid att orsaka ett stort, invalidiserande sår och resulterar ofta i omedelbar död eller ett dödligt sår som snabbt leder till döden.
Om skottet inte var tillräckligt precist och missar ett av dessa områden blir resultatet ett sekundärt sår, vilket inte dödar viltet omedelbart och ofta resulterar i att det skadade djuret flyr och går vilse.
Den största precisionen i skottplaceringen är uppenbarligen direkt relaterad till att ta skottet när djuret är stillastående.
Ett skott som tas på ett djur i rörelse, ett djur som rör sig snabbt, kommer givetvis att vara mindre exakt med större chans att missa ett vitalt organ och träffa en ”vital zon”.
Med ”vital zon” menas en del av djuret med större yta än något av de ovan nämnda vitala organen, med hänvisning till bröstkorgen där hjärtat och lungorna finns, och ryggraden ovanför.
Tre tekniker och skyttesituationer vid grisjakt
Vi kan som exempel dela upp saker och ting i tre jaktscenarier:
-
Jakt från ett gömställe, med viltet stillastående eller som rör sig mycket långsamt
-
Jakt i grupp (drivning/vändning), med viltet långt borta jagat av hundar som sakta närmar sig och stannar ofta för att lyssna
-
Jakt i grupp (drivning/vändning), viltet springer mot eller förbi ställningen med hundarna i hälarna, rör sig snabbt och kanske inte i en rak linje.
Oppenbart är att det i de tre ovan beskrivna situationerna blir allt svårare att ta skottet, på grund av den hastighet med vilken viltet rör sig och dess oregelbundna rörelser.
Svinsjakt med hagelgevär med slätborre: scenarier och skottplaceringar
Under de senaste åren har det skett en utveckling inom den moderna vildsvinsjakten med den avgörande och oemotståndliga introduktionen av gevär, och framför allt halvautomatiska gevär i de klassiska kalibrarna 30/06, 308 W, 300 Win Mag. eller 9,3×62, som snabbt har blivit populära och som nu används i stor utsträckning.
Som en följd av denna utveckling har hagelgevär med slätborrning, mer i teorin än i praktiken, övergivits till förmån för gevär, som anses vara mer dödliga, även om detta inte riktigt är motiverat.
I verkligheten används hagelgevär med slätborrning fortfarande i stor utsträckning, ofta av grupper av jägare av några mycket giltiga skäl.
Först och främst känner en jägare förmodligen sitt slätborrade hagelgevär bättre än något annat vapen och kommer att axla det mer instinktivt för att placera ett effektivt skott, och detta gör det mycket lättare att träffa viltet.
Det breda utbudet av modern kulsprutegevärsmunition, som nyligen har förbättrats och utvecklats avsevärt för att göra den kraftfullare och effektivare med mindre tendens till ricochet, har effektivt bidragit till att bibehålla populariteten för denna typ av vapen.
Björnsjakt från ett gömställe
När vi jagar från ett gömställe har vi chansen att skjuta på ett stillastående djur, vilket gör det mycket lättare att träffa exakt det ställe man siktar på, tack vare den anmärkningsvärda precisionen hos moderna kulsprutepatroner, kanske också med hjälp av en kulsprutepipa med metallsikten.
I detta fall, om skottet tas på nära håll mot ett stationärt mål, är det viktigaste vitala organet på ett vildsvin hjärtat.
Det mest effektiva alternativet, men som utgör ett svårare skott, är halsbenshalsen.
För att träffa hjärtat måste ett skott placeras i området omedelbart bakom och ovanför axeln, medan man för att träffa den cervikala delen av ryggraden ska sikta strax bakom den plats där örat fäster på huvudet.
Effekten av båda dessa skott är dödlig, med en snabb avlivning i det första fallet, som släpper viltet där det står, eller i alla fall efter att ha tagit bara några få steg, medan det andra skottet är ögonblickligt.
Ett skott som träffar det centrala nervsystemet orsakar i själva verket en omedelbar neurogen chock, som släpper viltet på plats.
Med ett mål som är vänd mot framsidan är den bästa platsen för skottet huvudet, mellan vildsvinets ögon och panna, där hjärnan finns, och även i detta fall ger ett välplacerat skott en omedelbar död.
Ett mycket liknande scenario vid jakt i grupp finns i de fall då vildsvinet, efter att ha sprungit ifrån eller tappat bort hundarna, anländer till ståndplatsen i långsam rörelse och stannar som det ofta gör för att lyssna och lokalisera flocken.
I den här situationen är målet praktiskt taget stillastående, och skottet kan tas under förhållanden som är mycket lika de vi har övervägt ovan.
Om målet står på sidan är det bäst att sikta på hjärtat, för även om du ligger något utanför målet kommer du att träffa lungorna och det blir en snabb död.
Det är ingen bra idé att sikta på halsbenshalsen i det här fallet eftersom det kommer att vara ett ganska litet, rörligt mål (ett vildsvin rör huvudet ganska mycket när det stannar upp för att lyssna på hundarnas skällande och identifiera deras position) så det finns en risk för en katastrofal miss.
Med frontalvilt är de två bästa målen mitten av huvudet eller spetsen av bröstet, om djurets position ger dig möjlighet att skjuta på denna del.
Var ska man träffa ett löpande vildsvin
Viltet springer snabbt mot ställningen och ändrar kontinuerligt riktning, vilket gör det möjligt att använda en instinktiv skytteteknik med osäkert sikte och relativ precision.
I denna situation måste jägaren sikta på en ”vital zon” snarare än på ett ”vitalt organ”.
Skottet liknar i detta fall ett skott mot en löpande hare med hjälp av en granat laddad med kulor, eller mot vilt som flyger över vår position på låg höjd.
Du måste självklart se ledningen för att kompensera målets rörelser under den tid som det tar för kulan att träffa efter att du tagit sikte. Ledningen kommer därför att bero på det löpande djurets hastighet, avstånd och vinkel.
Med moderna kulsprutepatroner med hög hastighet kommer din ledning på relativt korta avstånd (10 – 50 m), som ofta förekommer vid jakt i grupp, att vara några tiotals centimeter.
Du ska därför rikta upp ribban och siktet mot ögat och sikta skottet en bit framför den vitala zonen som du har för avsikt att träffa. En bra skytts förmåga och skicklighet är som alltid en fråga om erfarenhet, övning och förtroende för ditt vapen och din ammunition.
I det här fallet kommer det att vara till stor hjälp att ha övat målskytte på en löpande vildsvinsmåltavla för att bekanta dig med kombinationen av vapen/patroner för bästa resultat vid den här typen av jakt.
Jagande av vildsvin med gevär: scenarier och skottplacering
Ballistiken hos ett gevär som skjuter metallmantlade kulor skiljer sig mycket från den hos ett slätborrat hagelgevär på grund av den mycket traumatiska och skadliga effekten av den höga hastigheten hos projektilen.
En kula som skjuts från ett gevär färdas med dubbelt så hög hastighet som en kulspruta som lämnar en hylsa, så den kan lätt chockera viltet, vilket gör det mycket lättare och mycket vanligare att fälla djuret i dess spår.
Mindre bly behövs när man använder ett gevär på grund av den höga hastigheten hos kulan.
Även i det här fallet kan vi i huvudsak betrakta samma fall som vi gjorde ovan: så med viltet stillastående kan du sikta mycket exakt och placera skottet i ett vitalt organ; eller så skjuter du mot ett rörligt mål så du måste se blyet i förhållande till den vitala zonen som du tänker träffa.
Skottets effektivitet i förhållande till var det är placerat förändras inte nämnvärt i förhållande till vad vi redan har beskrivit för slätborrade hagelgevär. Det finns en mycket viktig vital zon framtill i bröstet och hjärtat, lungorna och ryggraden är vitala organ som garanterat kommer att få ner viltet om de träffas.
Då en kula avfyrad från ett gevär sprider mer energi kommer den att såra ett större anatomiskt område än en kulspruta, eftersom den skapar en effektiv chockvåg i de interstitiella vätskorna och förvandlar dem till dynamiska sårvektorer.
De flesta vitala organ hos däggdjur består av hålrum, så de kraftfulla dynamiska chockvågor som genereras av det tryck som kulan skapar på vätskorna kan lätt orsaka dödliga sår eller förstöra samma organ.
Bortom korrekt skottplacering tänk på platsen du jagar på och den ammunition/det vapen du använder
Med tanke på den information om vildsvinsjakt som vi just har analyserat är det uppenbart att det inte alltid går att ”träffa” rätt med säkerhet och största precision i varje situation, utan endast i de fall då viltet är stillastående eller rör sig ganska långsamt.
Turligtvis kompenserar kraften i form av den ballistiska effektiviteten hos moderna vapen/ammunition, skott som inte avfyras med perfekt placering i mycket större utsträckning än tidigare.
Även det största vildsvinet som träffas i bröstet av en modern, högpresterande kulspruta eller en välgjord kula avfyrad från ett gevär kommer att falla ner där det står, eller i omedelbar närhet efter att ha tagit några få steg.
Men i många fall är det också den typ av plats vi jagar på som kan försvåra att man tar ett precist och effektivt skott mot viltet. Det finns ofta tjocka grenar, undervegetation, buskar och vegetation i allmänhet där vi jagar vildsvin, vilket delvis kan täcka målet, så att du bara får en skymt av viltet.
Buskar och vegetation kan i vissa fall avleda höghastighetskulor som avfyras från gevär så att de träffar bara en liten bit från det vitala organ som du siktade på, vilket förändrar den slutgiltiga effekten av vad som skulle ha varit ett perfekt skott.
Missat skott! Vad kan hända?
Skott som inte är perfekt i mål ger naturligtvis olika resultat beroende på hur allvarligt såret de orsakar.
Ett stort vildsvin med ett magsår när skottet träffar för långt bak och har skadat dess tarmar kommer tyvärr att gå långt, lida mycket och vara mycket svårt att hitta.
Ett sår i levern eller diafragman kommer visserligen inte att ha samma snabba och dödliga effekt som ett skott i ett vitalt organ, men det kommer att sänka viltet ganska snabbt, så att det kan återfinnas efter några dussin eller hundra meter.
Sår i benen (hovarna), som är ganska vanliga vid denna typ av jakt, dödar inte viltet, men orsakar en allvarlig skada som gör djuret permanent invalidiserat.
Det ”träffade” vildsvinet reser sig upp och springer igen
Vi avslutar med ett fall som faktiskt förekommer ganska ofta. Ett djur som verkade falla död omkull i sitt spår reser sig upp igen och flyr strax därefter.
Detta sker när skottet träffar ryggmärgskammen eller en av apofyserna på en ryggradskota.
Djuret faller till marken i chock efter att skottet träffat, men det är ingen allvarlig skada och det återhämtar sig på bara några få minuter för att springa iväg till synes oskadd.