Varför Chaucer sa ’Ax’ istället för ’Ask’ och varför vissa fortfarande gör det

Den vanligaste stereotypen i svart språkbruk är uttalet av ordet ”ask” som ”ax”. ”Ax” har fått ett dåligt rykte i åratal. Uttal ”ask” som ”ax” och genast kommer många att anta att du är fattig, svart och outbildad. New York Citys första afroamerikanska skolkansler, dr Richard R. Green, satte det på sin lista över ”taldemoner”. Han insisterade på att ”yxa” skulle utrotas från elevernas ordförråd.

Garrard McClendon, professor vid Chicago State University, är författare till Ax or Ask? The African American Guide to Better English. Han säger att hans föräldrar var väl medvetna om det stigma som är knutet till ”ax” och lärde honom att det finns en tid och en plats att använda det.

”När du är med dina små vänner kan du prata som du vill, okej? Men så fort du deltar i en stavningstävling eller i en anställningsintervju måste du byta språk snabbt”, minns McClendon. ”Jag har lärt mina barn att göra det också.”

Den skämtade komikerduon Keegan-Michael Key och Jordan Peele skämtar om att de, eftersom de är halvvita, ständigt växlar fram och tillbaka. ”Om det händer fyra gånger i en mening”, säger Key, ”kommer de förmodligen att få två yxor och två frågor.”

De pratar över varandra och tillägger:

”Men när en polis kommer fram till dig använder du definitivt många ’frågor’.

”Ask away, officer, ask away!”

”Allt du vill fråga mig svarar jag gärna på, officer.”

Jesse Sheidlower, ordförande för American Dialect Society, säger att ”ax” har använts i tusen år. ”Det är inget nytt, det är inget misstag”, säger han. ”Det är ett vanligt inslag i engelskan.”

Sheidlower säger att man kan spåra ”ax” tillbaka till åttonde århundradet. Uttalet härstammar från det gamla engelska verbet ”acsian”. Chaucer använde ”ax”. Det finns i den första fullständiga engelska översättningen av Bibeln (Coverdale Bible): ”

”Så vid den tidpunkten var det inte ett kännetecken för människor som inte var högutbildade eller människor som tillhörde arbetarklassen”, säger John Rickford, språkvetare vid Stanford University. Han säger att det är svårt att fastställa varför ”ax” slutade att vara populärt men stannade kvar i den amerikanska södern och Karibien, där han ursprungligen kommer ifrån. Men ”med tiden blev det en identitetsmarkör”, säger han.

Indianer i Sydafrika, svarta karibier och afroamerikaner använder ”ax”. Rickford säger att det är imperiet som slår tillbaka: att ta ett språk som har påtvingats och göra det till sitt eget. Han tillägger att om man eliminerar ord som ”ax” kan det hjälpa en att klara sig bättre på en anställningsintervju, ”men inte nödvändigtvis bättre när det gäller de människor man umgås med, eller inte nödvändigtvis bättre när det gäller att hävda sin egen identitet”. Man måste komma ihåg att många av dessa språkvarianter lärs in i hemmen. Det är så som mödrarna talade, papporna talade, vännerna talade. Jag tror inte att någon lingvist rekommenderar att man gör sig av med sitt folkspråk, för man behöver det – på sätt och vis – för sin själ.”

Språklig mångsidighet är idealisk, säger Rickford, och byter ut ”yxa” och ”fråga” beroende på miljön: kodväxling. Men han tillägger att det inte är något tekniskt fel med att säga ”ax” – det anses bara inte längre vara vanlig engelska.