Vem ligger bakom National Right to Work Committee och dess antifackliga korståg?

– av Jay Riestenberg och Mary Bottari

När USA:s högsta domstols session 2014 närmar sig sitt slut är ett av de viktigaste fallen som återstår att avgöra Harris vs. Quinn, som kan påverka miljontals anställda inom den offentliga sektorn i USA.

Målet har sitt ursprung i Illinois, där anställda inom hemsjukvården framgångsrikt har organiserats av fackföreningar inom den offentliga sektorn. Nu har en liten grupp av dessa arbetstagare, företrädda av advokater från National Right to Work Legal Defense Foundation, stämt dem och deras advokater hävdar att agentavgifterna, eller de rättvisa avgifter som även icke-fackliga medlemmar i en förhandlingsenhet måste betala till fackföreningar som förhandlar om högre löner för deras räkning, strider mot det första tillägget. Agenturavgifter är förbjudna i så kallade ”rätt till arbete”-stater, som har mycket mindre facklig organisering och lägre löner och förmåner.

”det viktigaste arbetsrättsliga fallet som domstolen har behandlat på flera decennier…”

Joel Rogers, professor i juridik och sociologi vid Wisconsins universitet, kallar det för ”det viktigaste arbetsrättsliga fallet som domstolen har behandlat på flera decennier”.”

Det beror på att när Högsta domstolen beslutade att ta sig an fallet, utvidgade National Right to Work Legal Defense Foundation dramatiskt omfattningen av fallet bortom hemsjukvårdsarbetarna till att inkludera alla anställda inom den offentliga sektorn, från lärare och brandmän till renhållningsarbetare och bibliotekarier. Om domstolen följer National Right to Work’s exempel skulle varje delstat i landet i princip förvandlas till en antifacklig ”rätt till arbete”-delstat, vilket skulle vara ett stort slag mot fackföreningar inom den offentliga sektorns kollektiva förhandlingssträvanden och även komplicera tusentals befintliga avtal mellan organiserade arbetstagare och kommuner, städer, län och delstater runt om i landet.

The National Right to Work Legal Defense Foundation (NRTWLDF) är en 501(c)(3) gren av National Right to Work Committee (NRTWC), en 501(c)(4) organisation. National Institute for Labor Relations Research är dessutom en ansluten fackföreningsfientlig forskningsverksamhet. NRTWC grundades för nästan 60 år sedan och har varit en nationell ledare i arbetet med att förstöra fackföreningar inom den offentliga och privata sektorn. Grupperna har ökat sin finansiering och personalstyrka under de senaste åren. Under 2012 rapporterade de tre grupperna tillsammans över 25 miljoner dollar i intäkter, vilket gör dem till ett kraftfullt instrument för de företags- och ideologiska intressen som vill hålla lönerna låga och tysta de organiserade arbetarnas röst på den politiska arenan.

NRTWC:s framgång och fackföreningarnas undergång i USA har direkt bidragit till urholkningen av högavlönade medelklassjobb och till den växande ojämlikheten, vilket detta diagram från Economic Policy Institute grafiskt illustrerar.

National Right to Work’s djupa kopplingar till Koch-bröderna och John Birch Society

NRTWC har djupa kopplingar inom det nationella högerextrema nätverket som leds av bröderna Koch. Reed Larson, som ledde NRTW-grupperna i över tre decennier, kommer från Wichita, Kansas, Charles och David Kochs hemstad. Larson blev en tidig ledare för det högerradikala John Birch Society i Kansas, som Fred Koch (Charles och Davids far) var med och grundade. Flera andra grundare och tidiga ledare för NRTWC var medlemmar och ledare för John Birch Society, särskilt Wichita-avdelningen där Fred Koch var en aktiv medlem.

Grupperna förblir knutna till familjen Koch. År 2012 gav Kochs grupp Freedom Partners en miljon dollar till National Right to Work Committee, medan Charles G. Koch Charitable Foundation gav ett bidrag på 15 000 dollar till NRTWLDF, som också har fått betydande finansiering från de Koch-kopplade DonorsTrust och Donors Capital Fund. I dag arbetar minst tre tidigare Koch-medarbetare som advokater för NRTWLDF.

I juni 2010 deltog Mark Mix, den nuvarande chefen för NRTW-grupperna, i Kochs exklusiva strategimöte i Aspen för att hålla en presentation om hur man ska mobilisera konservativa inför valet 2010, tillsammans med representanter från Koch-stödda grupper som Center to Protect Patient Rights (numera American Encore) och Americans for Prosperity.

Förutom Koch-bröderna har NRTWLDF fått betydande finansiering från många stora konservativa donatorer, däribland Walton Family Foundation (från Walmart), Coors-familjens Castle Rock Foundation, Wisconsinsons Bradley Foundation, John M. Olin Foundation och Searle Freedom Trust.

En arbetarfientlig lobbyverksamhet för 33 miljoner dollar med kopplingar till ALEC, SPN med flera

För att driva igenom sin extrema agenda har NRTWC inlett en massiv lobbyverksamhet på både delstats- och federal nivå. Enbart i den amerikanska kongressen har NRTWC spenderat över 33 miljoner dollar på lobbying mellan 1999 och 2013. NRTWC har lobbat för att kongressen ska anta en nationell ”Right to Work Act”, som sponsras av senator Rand Paul (R-KY). Paul har lånat ut sitt namn till flera av NRTWC:s kampanj- och insamlingsbrev och har fått över 27 000 dollar i kampanjbidrag från NRTWC:s federala politiska aktionskommitté. NRTWC har också starkt motsatt sig Employee Free Choice Act, som skulle ha gjort det lättare för arbetstagare att organisera sig, samtidigt som man stödde lagstiftning som skulle försvaga National Labor Relations Board:s regleringsbefogenheter gentemot arbetsgivare.

NRTWC bedriver också omfattande lobbyverksamhet på delstatsnivå. Under 2012 var lobbyister registrerade hos NRTWC på plats i Indiana och Michigan när båda delstaterna antog antifackliga lagförslag om ”rätt att arbeta” och är stora anhängare av Wisconsins guvernör Scott Walker och hans försök att krossa fackföreningar inom den offentliga sektorn. NRTWC var en utställare vid den årliga konferensen 2011 för American Legislative Exchange Council (ALEC), det företag som avslöjades av CMD 2011. ALEC:s ”Right to Work Act”, som har funnits i ALEC:s bibliotek sedan åtminstone 1980, är en av ALEC:s mest använda ”modellförslag”. När republikanerna tog trefaldig kontroll över 26 delstaters parlament i november 2010 var den en av de viktigaste punkterna på dagordningen vid ALEC-mötet i december 2010. Enligt ett e-postmeddelande från ALEC från 2010 till lagstiftare i Wisconsin som CMD fått tillgång till, hänvisade ALEC till sin ”Right to Work Act” som en ”lösning … för din delstats mest angelägna problem”. För närvarande är 24 stater så kallade ”rätt till arbete”-stater. Under 2013 införde 15 stater lagstiftning baserad på ALEC:s ”Right to Work Act.”

NRTWLDF är också associerad medlem i State Policy Network (SPN), ett nätverk av 64 delstatsbaserade ”tankesmedjor” som omsätter 84 miljoner dollar. State Policy Networks dotterbolag i Michigan, Mackinac Center, var en av de största anhängarna bakom ”rätt till arbete” när den lagstiftande församlingen antog lagen 2012. Genom sin styrelse, personal och andra aktiviteter har NRTW-grupperna också nära kopplingar till Americans for Prosperity, Cato Institute, American Conservative Union och Republican National Committee.

Crossing the Line: Whistleblower Alleges New Election Law Violations

Redan från början har NRTWC fokuserat på att påverka amerikanska val. NRTWC har spenderat miljontals dollar i valannonser med svarta pengar, inklusive 7 miljoner dollar under valet 2012. Även om NRTWC är en ledande grupp på högerkanten har den också angripit republikaner som John Boehner och Bob Dole för att de inte anslutit sig till deras extrema politiska agenda.

NRTWC:s långa historia av att driva på gränsen när det gäller kampanjfinansiering och valverksamhet i egenskap av ideell förening ledde till ett FEC-ärende mot den i USA:s Högsta domstol 1982, där domstolen dömde NRTWC för att olagligt ha samlat in pengar för valverksamhet. NRTWC fortsatte att engagera sig i kontroversiell kampanjrelaterad verksamhet, och bevis tyder på att National Right to Work Committee spenderade 100 000 dollar på privatdetektiver 1984 för att infiltrera AFL-CIO, NEA och Walter Mondales presidentvalskampanj. När det fallet togs upp i domstol hade preskriptionstiden löpt ut.

I dag fortsätter NRTWC att skapa kontroverser för att ha engagerat sig i kampanjrelaterad verksamhet. I januari 2014 redogjorde Center for Responsive Politics i detalj för anklagelser från visselblåsare om att NRTWC drev ”ett massivt massutskick utanför bokföringen” för att försöka påverka valet 2010 i Iowa och möjligen i andra delstater. NRTWC avslöjade inte för skattemyndigheten att man deltog i politisk verksamhet det året. Visselblåsaren hävdade också att NRTWC samordnade sin verksamhet med kandidaternas kampanjer under valet. Den tidigare IRS-tjänstemannen Marcus Owens kommenterade till nyhetsbyrån att ”människor har åkt i fängelse för just de fakta som du beskriver”. I centrum för kontroversen stod dåvarande NRTWC:s vice ordförande Doug Stafford, som är tidigare stabschef för den amerikanske senatorn Rand Paul (R-KY).

NRTWC:s advokater driver sin agenda genom domstolarna

NRTWC:s juridiska gren lanserades 1968 för att föra den arbetarfientliga agendan till domstolarna. Med fallet Harris v. Quinn försöker NRTWLDF på nytt ta upp fallet Abood vs. Detroit Board of Education i Högsta domstolen som man förlorade 1977 och som bekräftade att rättvisa avgifter är grundlagsenliga. Under årens lopp har NRTWLDF inte gjort mycket för att förbättra löner, förmåner, hälso- och säkerhetsskydd för amerikanska arbetare, men har försökt driva mängder av mål mot fackföreningar och organiserade arbetare för att avslöja sin politiska agenda. Med ett stort team av advokater och miljoner i finansiering från nationella högerkällor prövar NRTWLDF för närvarande fall i Arkansas, Missouri, Kalifornien, Michigan, Colorado och Ohio.

NRTWLDF’s har också nyligen lämnat in en stämningsansökan för att hindra arbetarna i Volkswagens Chattanooga-fabrik från att rösta för facklig representation och för att hindra Volkswagen från att frivilligt samtycka till alla framtida organiseringskampanjer.

Professor Rogers och andra arbetsmarknadsexperter hävdar att NRTWC:s framgång i USA:s högsta domstol ”skulle vara en katastrof för arbetslivet, särskilt för fackföreningar inom den offentliga sektorn som traditionellt sett förlitar sig mer på agentavtal”. Som Rogers påpekar är det tekniskt sett möjligt att bilda en fackförening i en stat med ”rätt att arbeta”, men när fackföreningsmedlemmar är fria att sluta betala sina avgifter blir facket en svag och ineffektiv organisation. Resultaten för de amerikanska arbetstagarna är tydliga. Forskning visar att ”rätt till arbete”-stater har lägre löner, sämre hälsovård och mer fattigdom.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.