Thevetia peruviana (Pers.) K. Schum.
Thevetia neriifolia A. Juss. Ex Steud.; Cerbera thevetia L.; Cascabela thevetia (L.) Lippold
Angemensamma namn
Gul oleander, be still tree, digoxin, lucky nut, Nerium oleander, yellow bells
Familj
Apocynaceae
Ursprung
Tropiskt Amerika
Naturaliserad utbredning (global)
Orter där Thevetia peruviana är naturaliserad är bland annat många öar i Stilla havet
Introducerad, naturaliserad eller invasiv i Östafrika
Thevetia peruviana är naturaliserad i delar av Kenya (A.B.R. Witt pers. obs.) och invasiv i delar av Tanzania (Henderson 2002) och Uganda (A.B.R. Witt pers. obs.).
Habitat
Thevetia peruviana kan hittas på betesmarker, i savanner och i riparian zoner (stränder av vattendrag).
Beskrivning
Thevetia peruviana är ett litet prydnadsträd som blir ca 1,5 – 2,3 m högt. Bladen är spiralformade, linjära och ca 13-15 cm långa (Samal et al. 1992).
Blommorna är ljusgula och trattformade med 5 kronblad som är spiralformade. Frukterna är något klotformiga, något köttiga och har en diameter på 4-5 cm. Frukterna, som är gröna till färgen, blir svarta vid mognad. Varje frukt innehåller en nöt som är längsgående och tvärgående delad. Alla delar av växten innehåller mjölksaft.
Förökning och spridning
Denna växt förökar sig genom frön. Lokalt förökas den också genom sticklingar särskilt för användning som levande häck.
Ekonomisk och annan användning
Thevetia peruviana är allmänt odlad som prydnadsväxt i trädgården. Den används också i viss utsträckning medicinskt, även om den också är känd för att vara mycket giftig. Dessa användningsområden kan inte kompensera för växtens övergripande negativa effekter.
Miljöeffekter och andra effekter
Thevetia peruviana kan vara invasiv i öppna områden och under lätt skugga. Alla växtdelar är mycket giftiga, särskilt växtsaften och de oljiga fröna. Det vanliga namnet be-still hänvisar till dess giftiga egenskaper.
T. peruviana har tagits med i Global Invasive Species Database (GISD 2010). Den har listats som ett skadligt ogräs i Sydafrika (förbjudna växter som måste bekämpas. De tjänar inget ekonomiskt syfte och har egenskaper som är skadliga för människor, djur eller miljön).
Hantering
De exakta hanteringsåtgärder som antas för en växtinvasion beror på faktorer som terrängen, kostnaden för och tillgången på arbetskraft, angreppets allvarlighetsgrad och förekomsten av andra invasiva arter.
Den bästa formen av hantering av invasiva arter är förebyggande. Om det inte längre är möjligt att förebygga är det bäst att behandla ogräsangreppen när de är små för att förhindra att de etablerar sig (tidig upptäckt och snabb reaktion). Att kontrollera ogräset innan det fröar kommer att minska framtida problem. Bekämpning är i allmänhet bäst på de minst angripna områdena innan man tar itu med täta angrepp. Konsekvent uppföljningsarbete krävs för en hållbar förvaltning.
Redaktionen kunde inte hitta någon specifik information om förvaltningen av denna art.
Lagstiftning
Inte listad som ett skadligt ogräs av staten eller regeringarna i Kenya, Tanzania och Uganda.
Appa Rao, M., Venkata, E. och Visweswaram, D. (1978). Effekten av vissa strukturella förändringar i hjärtglykosider från Thevetia peruviana på deras toxicitet. Journal of Molecular and Cellular Cardiology10 ( Suppl. 1): 86.
GISD (2010). Global Invasive Species Database online data sheet. Thevetia peruviana (träd). www.issg.org/database. Tillgänglig i mars 2011.
Henderson, L. (2001). Främmande ogräs och invasiva växter. En fullständig guide till deklarerade ogräs och invasiva växter i Sydafrika. Plant Protection Research Institute Handbook No. 12, 300 sidor. PPR, ARC Sydafrika.
Pacific Island Ecosystems at Risk (PIER). Thevetia peruviana (Pers.) K.Schum., Apocynaceae: växthot mot Stillahavets ekosystem www.hear.org/pier/species/thevetia_peruviana.htm. Institute of Pacific Islands Forestry, Hawaii, USA. Tillgänglig i mars 2011.
Samal, K.K., Sahu, H.K. och Gopalakrishnakone, P. (1992). Klinisk-patologisk studie av förgiftning med Thevetia peruviana (gul oleander). Journal of Wilderness Medicine, 3(4):382-386.
Redaktörer
Agnes Lusweti, Kenyas nationella museer; Emily Wabuyele, Kenyas nationella museer, Paul Ssegawa, Makerere University; John Mauremootoo, BioNET-INTERNATIONAL Secretariat – UK.
Acknowledgments
Detta faktablad är anpassat från The Environmental Weeds of Australia av Sheldon Navie och Steve Adkins, Centre for Biological Information Technology, University of Queensland. Vi tackar för stödet från Kenyas nationella museer, Tropical Pesticides Research Institute (TPRI) – Tanzania och Makerere University, Uganda. Denna verksamhet genomfördes som en del av BioNET-EAFRINET UVIMA-projektet (Taxonomy for Development in East Africa).
Kontakt
BioNET-EAFRINET Regional Coordinator: [email protected]