VARNINGAR
Inkluderat som en del av avsnittet ”FÖRSKRIVNINGAR”
FÖRSKRIVNINGAR
Endast för topisk oftalmisk användning
ZIRGAN är endast indicerat för topisk oftalmisk användning.
Underhåll av kontaktlinser
Patienter ska inte bära kontaktlinser om de har tecken eller symtom på herpetisk keratit eller under behandlingen med ZIRGAN.
Nonklinisk toxikologi
Karcinogenes, mutagenes, försämrad fertilitet
Ganciklovir var cancerframkallande hos musen vid orala doser på 20 och 1 000 mg/kg/dag (ungefär 3 000x och 160 000x den humana okulära dosen på 6,25 mcg/kg/dag, med antagande om fullständig absorption). Vid dosen 1 000 mg/kg/dag fanns det en signifikant ökning av incidensen av tumörer i preputialgland hos hanar, forestomach (icke-landulär slemhinna) hos hanar och honor, och reproduktiva vävnader (äggstockar, livmoder, bröstkörtel, klitoriskörtel och vagina) och lever hos honor. Vid dosen 20 mg/kg/dag noterades en något ökad incidens av tumörer i preputial- och hardrianskörtlarna hos män, forestomach hos män och kvinnor samt lever hos kvinnor. Ingen karcinogen effekt observerades hos möss som fick ganciklovir i dosen 1 mg/kg/dag (160 gånger den humana okulära dosen). Med undantag för histocytikarkom i levern var ganciklovir-inducerade tumörer i allmänhet av epiteliskt eller vaskulärt ursprung. även om förhudskörtlarna och klitoriskörtlarna, forestomachin och hardrianska körtlar hos möss inte har motsvarigheter hos människor bör ganciklovir betraktas som ett potentiellt cancerframkallande ämne hos människor. Ganciklovir ökade mutationer i lymfomceller från mus och DNA-skador i humana lymfocyter in vitro vid koncentrationer mellan 50 till 500 respektive 250 till 2 000 mcg/ml.
I mikronukleusförsöket med mus var ganciklovir klastogent vid doser på 150 och 500 mg/kg (intravenöst) (24 000x till 80 000x human okulär dos), men inte 50 mg/kg (8 000x human okulär dos). Ganciklovir var inte mutagent i Ames Salmonella assay vid koncentrationer på 500 till 5 000 mcg/ml.
Ganciklovir orsakade minskat parningsbeteende, minskad fertilitet och en ökad incidens avembryoletalitet hos honmöss efter intravenösa doser på 90 mg/kg/dag (cirka 14 000 gånger den humana okulära dosen på 6,25 mcg/kg/dag). Ganciklovir orsakade minskad fertilitet hos hanmöss ochhypospermatogenes hos möss och hundar efter daglig oral eller intravenös administrering av doser från 0,2 till 10 mg/kg (30x till 1 600x den humana okulära dosen).
Användning i specifika populationer
Teratogena effekter vid graviditet
Teratogena effekter vid graviditet kategori C
Ganciklovir har visat sig vara embryotoxiskt hos kaniner och möss efter intravenös administrering och teratogent hos kaniner. Fosterresorptioner förekom hos minst 85 % av kaniner och möss som fick 60 mg/kg/dag respektive 108 mg/kg/dag (cirka 10 000x respektive 17 000x den humana okulära dosen på 6,25 mcg/kg/dag), förutsatt att absorptionen var fullständig. Effekter som observerats hos kaniner var bland annat: fostertillväxthämning, embryoletalitet, teratogenicitet och/eller maternell toxicitet. teratogena förändringar var bland annat gomspalt, anoftalmia/mikrothalmia, aplastiska organ (njurar och bukspottskörtlar), hydrocefali och brachygnathi. Hos möss observerades effekter som var maternell/fetal toxicitet ochembryoletalitet. Dagliga intravenösa doser på 90 mg/kg/dag (14 000 gånger den humana okulära dosen) administrerade till honmöss före parning, under dräktighet och under amning orsakade hypoplasi av testiklarna och sädesblåsorna hos de månadsgamla hanarna samt patologiska förändringar i magsäckensonglandulära region.Det finns inga adekvata och välkontrollerade studier på gravida kvinnor. ZIRGAN ska användas under graviditet endast om den potentiella nyttan motiverar den potentiella risken för fostret.
Sjuksköterskor
Det är inte känt om topikal oftalmisk administrering av ganciklovir skulle kunna resultera i tillräcklig systemisk absorption för att producera detekterbara mängder i bröstmjölk. Försiktighet bör iakttas när ZIRGAN administreras till ammande mödrar.
Pediatrisk användning
Säkerhet och effekt hos pediatriska patienter under 2 år har inte fastställts.
Geriatrisk användning
Ingen övergripande skillnader i säkerhet eller effekt har observerats mellan äldre och yngre patienter.