Född i Fullersburg (Hinsdale), Illinois, 22 januari 1862. Död Paris, Frankrike, 1 januari 1928.
Loïe Fuller började sin teaterkarriär som professionell barnskådespelerska och senare koreograferade hon och utförde danser i burlesk-, vaudeville- och cirkusföreställningar. Även om Fuller blev känd i Amerika kände hon att hon inte togs på allvar av allmänheten. Efter ett varmt mottagande i Paris under en turné stannade Fuller kvar i Frankrike och blev en regelbunden artist på Folies Bergère med verk som Fire Dance; hon blev förkroppsligandet av Art Nouveau-rörelsen. Fullers banbrytande arbete väckte uppmärksamhet, respekt och vänskap hos många franska konstnärer och vetenskapsmän, däribland Jules Chéret, Henri de Toulouse-Lautrec, François-Raoul Larche, Henri-Pierre Roché, Auguste Rodin, Stéphane Mallarmé och Marie Curie. Fuller, som var mer teatermänniska än dansare, uppfann många effekter som vi fortfarande använder idag: scenen omgiven av svarta gardiner för att fokusera uppmärksamheten på artisten, färghjulet, scenisk projektion och ”specials” som är enskilda lampor som används för att framhäva en effekt. Hon tog bort delar av scengolvet och ersatte dem med glaspaneler och uppåtriktade lampor. Fuller innehade många patent med anknytning till scenbelysning, bland annat kemiska föreningar för att skapa färggel och användning av kemiska salter för självlysande belysning och kläder. Hon var också medlem av det franska astronomiska sällskapet. Fuller är ansvarig för de tidiga moderna dansarnas Europaturnéer, där hon introducerade Isadora Duncan för publiken i Paris och utvecklade acceptansen av den moderna dansen som en seriös konstform.
