Det finns många åsikter och idéer om åldrande. Biologiska teorier har fått fäste i den folkliga och vetenskapliga fantasin som potentiella svar på ett ”botemedel” mot åldrande. Det är dock inte klart vad exakt som botas eller om åldrande kan klassificeras som en sjukdom. Vissa forskare är övertygade om att åldrandet kommer att vara biologiskt förändringsbart och att människans livslängd kommer att kunna förlängas avsevärt. Andra forskare anser att åldrandet är ett svårfångat mål som kanske bara kan manipuleras ”statistiskt” genom en bättre förståelse av funktionsprinciperna hos system som befinner sig i komplexa miljöer. Det råder inte bara förvirring om definitionerna utan också om säkerheten för eventuella ingrepp. Att bota celldöd kan till exempel leda till cellcancer. Sökandet efter ett botemedel mot åldrande är inte en klart fördelaktig strävan. I den här artikeln kommer vi för det första att beskriva dagens idéer om åldrandeprocesser och för det andra att beskriva flera aktuella livsförlängande tekniker. För det tredje analyseras dessa teorier och tekniker med fokus på två representativa och olika vetenskapliga ståndpunkter. I uppsatsen behandlas också det folkhälsodilemma som uppstår i samband med livsförlängande forskning och man undersöker två frågor, förhållandet mellan risk och nytta och informerat samtycke, som är viktiga för att utveckla etiska riktlinjer för livsförlängande teknik.
