Det är oroväckande för patienten, men också för den informerade klinikern, att se en eller flera metastaserande hudknölar som är sekundära till bröstcancer, eftersom han eller hon vet att det är en manifestation av en dödlig process.
När intensiv fraktionerad högspänningsröntgenbestrålning har införts och dess ganska universella användning kan man utifrån teoretiska överväganden förvänta sig att sekundära hudutfällningar vid bröstcancer, som bestrålats postoperativt, kommer att påträffas mer sällan än tidigare, eller åtminstone att deras uppkomst kommer att fördröjas.
Nåväl har de fortsatt på min klinik med oroväckande frekvens, så att det verkade viktigt att kartlägga dem i ett försök att fastställa det kronologiska förhållandet, om något, mellan typen av x-strålning och uppkomsten av den metastaserande hudknölen.
Under en period av fjorton år (1923 till och med 1936) opererades 407 fall av patologiskt bevisad bröstcancer vid Boston City Hospital. De utgjorde 0,3 procent av de kirurgiska intagningarna under den perioden. Av dessa bröstcancerfall behandlades 255, eller 62,6 procent, postoperativt med röntgen.
Enkla eller multipla hudknölar förekom i 54 av dessa 255 fall, eller i 21,1 procent. I 22 fall, eller 41,7 procent, uppträdde hudmetastaser i genomsnitt 8,14 månader efter operativt ingrepp, vilket ärligt talat var ofullständigt. I 32 fall, eller 58,3 procent, uppstod hudmetastaser i genomsnitt 14,6 månader efter den klassiska radikala resektionen. Det fanns dock 10 av dessa fall som hade palperbara axillära och supraklavikulära körtlar före operationen och som inte borde ha utsatts för den radikala operationen. Hudmetastaser uppstod inte förrän efter i genomsnitt 18,5 månader i de 22 fall utan palpabla knutor som opererades radikalt. Dessa siffror är nära parallella med Acklands (1).
Som synes tyder denna statistik på att tiden för uppkomsten av hudmetastaser i denna grupp bröstcancrar som behandlades postoperativt med röntgenstrålar var direkt relaterad till omfattningen av tillväxten vid operationstillfället. Det fanns inga bevis för att typen av tumör påverkade uppkomsttiden för hudmetastaser. Det stod dock klart att hudmetastaser uppträdde relativt snabbt efter en ofullständig eller omdömeslös operation. Paradoxalt nog verkar det som om, i vår förment upplysta tidsålder, 20 av de 22 öppet ofullständiga operationerna i gruppen hade utförts sedan 1929.
Röntgenbehandlingen gavs i genomsnitt cirka fyra månader efter operationen, kanske inte tillräckligt tidigt men åtminstone en förbättring jämfört med den grupp som rapporterats tidigare (2), där röntgenbehandling i hälften av fallen inte sattes in förrän mer än tio månader efter operationen.
Majoriteten av de fall som uppvisade sekundära hudknölar hade adekvat röntgenbehandling enligt det sätt på vilket de behandlades under den tid då de behandlades. De tidigare fallen bestrålades inte på ett lika grundligt sätt som vi brukar göra i dag.