Martin Luther Kings berömda ”I Have a Dream”-tal, som hölls vid marschen för jobb och frihet i Washington den 28 augusti 1963, var en syntes av delar av hans tidigare predikningar och tal, med utvalda uttalanden från andra framstående personer i offentligheten.
King hade använt sig av det material som han använde i ”I Have a Dream”-talet i sina andra tal och predikningar under många år. I slutet av Kings tal från april 1957, ”A Realistic Look at the Question of Progress in the Area of Race Relations”, föreställde han sig en ”ny värld”, citerade sången ”My Country ’Tis of Thee” och förkunnade att han hade hört ”en mäktig talare säga för inte så länge sedan att … Freedom must ring from every mountain side…. Ja, låt den ringa från Colorados snöklädda bergskedjor…. Låt den ringa från Stone Mountain i Georgia. Låt den ringa från Lookout Mountain i Tennessee. Låt den ljuda från alla berg och kullar i Alabama. From every mountain side, let freedom ring” (Papers 4:178-179).
I Kings predikan ”Unfulfilled Hopes” från 1959 beskriver han aposteln Paulus liv som ett liv med ”ouppfyllda förhoppningar och krossade drömmar” (Papers 6:360). Han påpekar att ett så intensivt lidande som Paulus ”kan göra dig starkare och föra dig närmare den allsmäktige Guden”, vilket anspelar på ett begrepp som han senare sammanfattade i ”I Have a Dream”: ”oförtjänt lidande är förlösande” (Papers 6:366; King, ”I Have a Dream”, 84).
I september 1960 började King hålla tal där han direkt hänvisade till den amerikanska drömmen. I ett tal som hölls samma månad vid en konferens för North Carolina-avdelningarna av National Association for the Advancement of Colored People hänvisade King till de icke verkställda klausulerna i preambeln till den amerikanska konstitutionen och talade om Amerika som ”en dröm som ännu inte har uppfyllts” (Papers 5:508). Han rådde publiken att ”vi måste vara säkra på att vår kamp förs på högsta nivå av värdighet och disciplin” och påminde dem om att inte ”dricka hatets giftiga vin”, utan att använda sig av ”ickevåldets väg” när de vidtar ”direkta åtgärder” mot förtryck (Papers 5:510).
King fortsatte att hålla versioner av detta tal under hela 1961 och 1962, och kallade det då för ”The American Dream”. Två månader före marschen mot Washington stod King inför en skara på 150 000 personer i Cobo Hall i Detroit och redogjorde för att göra ”den amerikanska drömmen till verklighet” (King, Address at Freedom Rally, 70). King utropade upprepade gånger: ”Jag har en dröm den här eftermiddagen” (King, Address at Freedom Rally, 71). Han uttryckte profeterna Amos’ och Jesajas ord och förklarade att ”rättvisan kommer att rulla ner som vatten och rättfärdigheten som en mäktig ström”, för ”varje dal kommer att bli upphöjd, och varje kulle och berg kommer att bli lågt” (King, tal vid frihetsrallyt, 72). Som han hade gjort många gånger under de två föregående åren avslutade King sitt budskap med att föreställa sig den dag ”då alla Guds barn, svarta män och vita män, judar och icke-judar, protestanter och katoliker, kommer att kunna ta varandra i hand och sjunga tillsammans med negrerna i gamla tiders andliga sånger”: Äntligen fria! Äntligen fria! Tack gode Gud allsmäktig, vi är äntligen fria!” (King, Address at Freedom Rally, 73).
När King och hans rådgivare förberedde sitt tal för avslutningen av marschen 1963 bad han om förslag till texten. Clarence Jones erbjöd en metafor för det ouppfyllda löftet om konstitutionella rättigheter för afroamerikaner, som King införlivade i den slutliga texten: ”Amerika har inte uppfyllt detta löfte i fråga om färgade medborgare” (King, ”I Have a Dream”, 82). Flera andra utkast och förslag lades fram. Hänvisningar till Abraham Lincoln och Emancipation Proclamation bibehölls under de otaliga revideringarna. King minns att han inte var klar med den fullständiga texten till talet förrän klockan 3.30 på morgonen den 28 augusti.
Senare samma dag stod King på podiet med utsikt över sammankomsten. Även om en maskinskriven version av talet gjordes tillgänglig för pressen på morgonen för marschen, läste King inte bara upp sina förberedda kommentarer. Han erinrade sig senare: ”Jag började läsa talet, och jag läste det till en punkt … publikens respons var underbar den dagen” (….). Och helt plötsligt kom en sak till mig som … jag hade använt många gånger tidigare…. ”Jag har en dröm. Och jag kände bara att jag ville använda det här … Jag använde det, och vid den tidpunkten vände jag mig helt och hållet bort från manuskriptet. Jag kom inte tillbaka till det” (King, 29 november 1963).
Dagen därpå skrev James Reston i New York Times: ”Dr. King berörde alla dagens teman, bara bättre än någon annan. Han var full av Lincolns och Gandhis symbolik och Bibelns kadenser. Han var både militant och sorgsen, och han skickade iväg publiken med en känsla av att den långa resan hade varit värd att göra” (Reston, ”’I Have a Dream …'”).