INTER PRESS SERVICE

NEW DEHLI, 14 april 2020 (IPS) – Arti Zodpe kommer från Tamasha-teatern (folkdans-drama) i Sangli i delstaten Maharashtra i Indien. Efter kvällsföreställningar erbjuder några av sångarna och dansarna sexarbetstjänster till publiken.

”Vi bor utanför staden eftersom folk känner sig störda av ljudet av vår ghunghroo och musik. När vi åker till staden, särskilt till en sexhälsoklinik, säger personalen ’så ni har kommit för att sprida er smuts här’. Om vi gör abort tvingas vi städa golvet efteråt”, hade hon sagt vid ett möte nyligen med läkare och experter på aborträttigheter.

Zodpes liv berättar om de svårigheter som utsatta kvinnor som hon möter när de vill göra abort, och förklarar på ett smärtsamt sätt de lager av social diskriminering och stigmatisering som marginaliserade kvinnor möter i det ortodoxa indiska samhället.

Säker abort är fortfarande en dröm för många

Avbrytning har varit gratis i Indien sedan 1971, men miljontals kvinnor har fortfarande inte tillgång till säkra aborter.

Enligt Lancet Global Health report 2019 skedde 15,6 miljoner aborter här 2015, varav 78 procent utfördes utanför vårdinrättningar. De flesta av dessa aborter skedde också genom att kvinnor skaffade medicinska abortläkemedel från apotek och informella försäljare utan recept.

Enligt kontoret för FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter (OHCHR) beräknas osäkra aborter stå för 9 till 20 procent av alla dödsfall bland mödrar i landet.

En nyare studie av Mahila Sarvangeen Utkarsh Mandal (MASUM), en icke-statlig organisation baserad i Pune, och Asia Safe Abortion Partnership (ASAP) som genomfördes i sju av Indiens 29 delstater avslöjade att 80 procent av kvinnorna inte kände till den befintliga lagen och därför var rädda för att söka säkra aborttjänster.

I studien, som offentliggjordes förra månaden, intervjuades 200 deltagare och det framkom att alla hade gjort abort någon gång, medan vissa hade gjort så många som sex aborter. Ändå hade ingen av kvinnorna avslöjat detta för sin familj eller sina vänner, främst av rädsla för social stigmatisering.

Enligt Hemlata Pisal, projektsamordnare vid MASUM, fanns det olika luckor och diskrepanser när det gällde aborttjänster vid offentliga hälsocentraler (PHC):

• Medicinska abortpiller var i stort sett otillgängliga, och även när de fanns tillgängliga (via privata kliniker eller mestadels apotek) varierade doserna och typerna av piller som skrevs ut.
• Den föråldrade D & C-metoden (dilatation och curettage) användes fortfarande på många vårdcentraler i Indien och det fanns inget standardprotokoll som följdes för både kirurgiska och icke-kirurgiska metoder.
• Men framför allt fanns det en hög grad av stigmatisering hos personalen.

”Kvinnor som vi intervjuade rapporterade att när de närmade sig PHC för abort blev de ofta nekade eller utsattes för extrem förnedring och misshandel”, berättade Pisal för IPS.

Liberalisering av lagen

På mar. Den 17 mars, en vecka innan landet gick in i en landsomfattande lockdown för att stoppa spridningen av coronavirus-sjukdomen COVID-19, röstade det indiska parlamentet för en ändrad version av den gamla abortlagen, Medical Termination of Pregnancy (MTP) Act, 1971, som gör den mer liberal och tillmötesgående.

• Ett av de framträdande dragen i den ändrade MTP-lagen var att höja den övre gränsen för abort från 20 till 24 veckor. Den nya lagen kommer dock endast att gynna ”särskilda kategorier av kvinnor”, som omfattar våldtäktsöverlevare, offer för incest, personer med olika funktionshinder och minderåriga.
• Den ger också en kvinna möjlighet att avbryta sin graviditet om fosteranomalier upptäcks inom 24 veckor av graviditeten. Under de senaste åren har flera rättsprocesser inletts som krävt en höjning av den övre gränsen för fosteravvikelser.

I samband med att Indiens hälsominister Harsh Vardhan talade i parlamentet vid tillfället sade han att den nya lagen var mycket progressiv och att den lovade att garantera kvinnors säkerhet.

Läkare och hälsovårdare välkomnade också ändringen.

Dr Noor Fathima, en högt uppsatt tjänsteman inom folkhälsan och Bangalore-baserad gynekolog, sade till IPS att det skulle göra abort ”mindre besvärligt för tjänsteleverantörer”.

”MTP-lagen är särskilt en välsignelse för kvinnor som står inför känslomässigt dränerande och stigmatiserande graviditetsförhållanden”, sade Fathima till IPS.

Misslyckande med ansvarsskyldighet underblåser diskriminering

Många sade dock att fortsatt social stigmatisering utgjorde ett allvarligt hot mot den nya lagens effektivitet, som också ger kvinnan rätt till fullständig integritet.

Men utsatta grupper av kvinnor åtnjuter sällan denna rätt till privatliv, sade Kousalya Periasamy, chef för Positive Women’s Network (PWN), en Chennai-baserad grupp som förespråkar lika rättigheter för hiv-positiva kvinnor i hela Indien.

”Personalen på alla abortcenter frågade oss ofta ”varför låg du med din partner när du har hiv”? Vi ombeds också att lämna in identitetshandlingar och samtyckesbrev från manliga familjemedlemmar. Ofta nekas vi abort även utan anledning. Och efter aborten måste vi städa rummet”, säger Periasamy till IPS.

Anledningen till denna förödmjukelse, säger dr Suchitra Dalvie, gynekolog i Mumbai och samordnare vid ASAP, är att det för närvarande inte finns något ansvar för kvaliteten på abortvården eller för nekade aborter.

”Kvinnor dör fortfarande av septiska aborter och/eller utstår oerhörd smärta, offentlig skambeläggning och dömande och kränkande attityder. Om vi inte täpper till dessa hål kommer situationen inte att förändras dramatiskt eftersom 80 procent av kvinnorna inte känner till lagen från början”, sade hon till IPS.

Stigma – en global utmaning

Katja Iversen, verkställande direktör för Women Deliver – den New York-baserade globala påverkansgruppen – håller med om att stigmatisering är ett allvarligt hinder för att få tillgång till aborttjänster världen över.

”Abort är ett grundläggande hälsovårdsbehov för miljontals flickor och kvinnor, och säkra, lagliga graviditetsavbrott räddar kvinnors liv varje dag. Tyvärr har abort stigmatiserats för att hindra människor från att prata om det och för att behålla kontrollen över kvinnors kroppar, och den tystnaden leder till politiska påtryckningar och farliga myter”, säger Iversen till IPS.

I MASUM:s studie fann man också några av dessa myter och ogrundade uppfattningar som fanns bland kvinnor i hela landet. Några av dessa är:

• Det är olagligt att medicinskt avbryta en graviditet.
• Avbrytning är lagligt endast upp till 12 veckor.
• Avbrytning är inte tillåten vid första graviditeten.
• Avbrytning orsakar permanent infertilitet.
• En mans underskrift är obligatorisk för en abort.

”Dessa uppfattningar blockerar i slutändan samhällets sätt att betrakta och diskutera abort som en normal hälsofråga och att diskutera den på ett öppet sätt”, säger Pisal.

Säker abort för ett bättre liv

Enligt Iversen kan fri och regelbunden tillgång till reproduktiv hälsa, inklusive abortvård, leda till allmänt förbättrade levnadsvillkor för kvinnor och en mer jämställd värld.

”När flickor och kvinnor har tillgång till reproduktiv hälsovård, inklusive abort, är det troligare att de stannar kvar i skolan, går in och stannar kvar i arbetslivet, blir ekonomiskt oberoende och lever sin fulla potential. Det är en god cirkel som gynnar individer, samhällen och länder”, sade hon.

Föreningarnas mål för hållbar utveckling (SDG) 3 om att säkerställa hälsosamma liv och främja allas välbefinnande bekräftar också detta. Mål 3.7 i SDG 3 syftar särskilt till att säkerställa ”allmän tillgång till sexuell och reproduktiv hälsovård”.

I Indien kan det dock krävas mer än en lagändring för att uppnå detta mål.

Dr Ravi Duggal, en ledande hälsokonsult baserad i Mumbai, föreslår en förstärkning av det offentliga hälsovårdssystemet, vilket han tror kommer att säkerställa kostnadsreglering och tillgång till tjänster som en rättighetsfråga, regelbunden lagerhållning av mediciner i rätt tid och sensibilisering av tjänsteleverantörer, inklusive läkare och sjuksköterskor.

Fathima håller med.

”Ett starkare offentligt hälso- och sjukvårdssystem är ett behov av den här tiden. Om personalen är icke-dömande, konfidentiell, respekterar privatlivet och (genererar) snabba svar kommer det att vara mycket viktigt att flytta kvinnor från att söka abortvård på okvalificerade inrättningar till godkända inrättningar.”

Men när Indien förlängde sin tre veckor långa COVID-19-avstängning fram till den 3 maj med drygt 10 000 registrerade fall är det de fattiga som har drabbats hårdast av de landsomfattande avstängningarna.

Det gäller även kvinnor i behov av aborter eftersom alla sjukhus och kliniker har stängt sina kostnadsfria behandlingar utomhus utan koronavirus.

Och i Sangli, Zodpes hemdistrikt, har området förklarats som en COVID-19-hotspot. För fattiga, marginaliserade kvinnor som hon själv innebär detta en stor kamp för överlevnad eftersom de inte kan arbeta och försörja sig och inte heller har tillgång till sexuell och reproduktiv hälsovård.