En av de mer häpnadsväckande kulturella skillnaderna mellan amerikaner och fransmän (och italienare, för den delen) är deras respektive syn på maskrosbladet. Amerikaner betraktar växterna mest som skadedjur; de vill bara döda dem. Fransmännen däremot föredrar att äta dem. Jag kan minnas trauman av maskrosor i Weston, Massachusetts, där, läsarna kanske minns, jag först blev fet som utbytesstudent, och flera år senare i Dix Hills, New York, där Edward växte upp. Båda samhällena har välskötta gräsmattor och trädgårdar. När man ser en maskros på en gräsmatta möts man av samma sak som när en finne bryter ut på en tonårsflickas näsa: sätt in den kemiska krigföringen, rådfråga experterna, döda, döda, döda, döda innan den sprider sig. Maskrosor kanske inte gör något för skönheten hos Kentucky bluegrass, men deras gröna blad är välsmakande. Lyckligtvis finns det tecken på att gourmanderna håller på att vinna över gräsmattedoktorerna. Det är mer och mer möjligt för en liten fransk flicka i New York, eller vem som helst, att köpa en påse med vilda maskrosor (eller plocka några vid vägkanter eller på ovårdade gräsmattor!). Det är en riktig godbit, vare sig man äter dem råa i en sallad eller sauterade med lite olivolja och citron, som de serveras i Grekland.
Ingredienser
1 tesked hackad schalottenlök
1 tesked Meaux senap
1 matsked rödvinsvinäger
1 ansjovisfilé, hackad
Salt och nymald peppar
3 matskedar olivolja
1 knippe maskrosgrönsaker (ca 10 ounces), sköljda och torkade
1 ounce bit parmesanost
Resultat: 4 portioner
Recept
Vispa ihop schalottenlök, senap, vinäger och ansjovis. Smaka av med salt och peppar och vispa i oljan i en långsam stråle. blanda maskrosgrönsakerna med dressingen och toppa med parmesanbitar (du kan hyvla osten med en grönsaksskalare).