Politisk korruption

Orsakerna kan vara endogena (interna) eller exogena (externa):

• Av de många endogena orsakerna (de som har med individen att göra) kan vi räkna upp följande:
  • Missbruk av ett socialt samvete.
  • Missbruk av utbildning eller en kultur av kompromisser.
  • Förvrängda och negativa paradigmer.
  • Antisociala personligheter och storhetsvansinne.
  • Förvrängd uppfattning om graden av korruption.
  • Underskattning av möjligheten att åka fast.
• Som exogena delar av korruptionen (de som är beroende av samhället) har vi:
  • Effektiv straffrihet i samband med korruptionshandlingar.
  • Partistisk korporativism.
  • Sociala modeller som förmedlar en brist på värderingar och som förverkligar en brist på dem.
  • Överdriven diskretionär makt för den offentliga tjänstemannen.
  • Koncentration av befogenheter och beslutsfattande i vissa statliga verksamheter .
  • Diskretion och brist på kollegialt beslutsfattande.
  • Internationella mutor.
  • Ekonomisk eller juridisk kontroll över medierna som förhindrar att korruptionsfall avslöjas för allmänheten.
  • För låga löner.
  • Misslyckad insyn i information om användningen av offentliga medel och beslutsprocesser.
  • Optimering av den offentliga förvaltningen.
  • Systemets extrema komplexitet.

En klassificering av orsakerna till korruption som Arjona sammanställt utifrån bidrag från författare som Cagliani, Rose-Ackerman och Johnston identifierar tre typer: ekonomisk, politisk-institutionell och kulturell

Ekonomiska effekterRedigera

Korruptionen påverkar den ekonomiska utvecklingen eftersom den skapar ineffektivitet och betydande snedvridningar. I den privata sektorn ökar korruptionen kostnaderna för affärs- och företagsverksamhet eftersom den ökar kostnaderna för själva de olagliga utbetalningarna, kostnaderna för att hantera förhandlingar med offentliga tjänstemän och risken för att avtalen inte följs eller att de upptäcks. Vissa hävdar att korruptionen minskar kostnaderna genom att man kringgår potentiellt överdriven byråkrati, men tillgången till mutor kan också leda till att offentliga tjänstemän uppfinner nya regler och förseningar. Det är bättre att öppet avskaffa kostsamma och tidskrävande bestämmelser än att i hemlighet tillåta att de kringgås med hjälp av mutor. När korruptionen ökar kostnaderna för att göra affärer snedvrider den också spelreglerna genom att skydda välkända företag från konkurrenter och därmed upprätthålla ineffektiva företag.

Korruption skapar också snedvridningar inom den offentliga sektorn, eftersom offentliga investeringar omdirigeras till kapitalprojekt där mutor och mutor är vanligare. Tjänstemän kan öka komplexiteten i projekt inom den offentliga sektorn för att dölja eller bana väg för sådana affärer, vilket ytterligare snedvrider investeringarna. Korruptionen gör det också svårare att följa byggnads-, miljö- och andra bestämmelser, försämrar kvaliteten på offentliga tjänster och infrastruktur och ökar budgetpressen på myndigheterna.

Ekonomer hävdar att en av faktorerna bakom skillnaderna i ekonomisk utveckling mellan Afrika och Asien är att korruptionen i Afrika och Asien i första hand har tagit formen av ”ränteutvinning”, vilket har lett till att det ekonomiska kapital som erhålls flyttas ut ur landet i stället för att investeras i det (därav den ofta korrekta stereotypa bilden av afrikanska diktatorer som har schweiziska bankkonton). I Nigeria, till exempel, stals mer än 400 miljarder dollar från statskassan av nigerianska ledare mellan 1960 och 1999. Forskare vid University of Massachusetts har uppskattat att kapitalflykten från 30 länder söder om Sahara mellan 1970 och 1996 uppgick till 187 miljarder dollar, vilket överstiger dessa länders utlandsskulder. Resultaten, som uttrycks i utvecklingsförseningar eller -stopp, har teoretiskt modellerats av ekonomen Mancur Olson. I Afrika var en av de faktorer som bidrog till detta beteende politisk instabilitet och det faktum att nya regeringar ofta konfiskerade tillgångar som tidigare regeringar hade fått genom korruption. Detta uppmuntrade offentliga tjänstemän att gömma sina förmögenheter utanför landet, bort från en eventuell framtida expropriering. Däremot tog asiatiska administratörer, som Suhartos ”nya ordning”, ofta en del av affärstransaktionerna eller skapade förutsättningar för utveckling genom investeringar i infrastruktur, lag och ordning etc.

Miljöeffekter och sociala effekterRedigera

Korruption underlättar miljöförstöring. Korrupta länder kan formellt sett ha en lagstiftning som syftar till att skydda miljön, men den kan inte verkställas om de som har till uppgift att se till att den efterlevs lätt kan mutas. Detsamma gäller sociala rättigheter, arbetarskydd, facklig organisering och förebyggande av barnarbete. Överträdelser av dessa juridiska rättigheter gör det möjligt för korrupta länder att skaffa sig illegitima ekonomiska fördelar på de internationella marknaderna.

Nobelpristagaren Amartya Sen har konstaterat att ”det finns inget opolitiskt livsmedelsproblem”. Även om torka och andra naturhändelser kan utlösa hungersnöd är det regeringens agerande eller passivitet som avgör hur allvarliga de är, och ofta till och med om hungersnöd kommer att inträffa eller inte. Regeringar med starka kleptokratiska tendenser kan underminera livsmedelssäkerheten, även när skördarna är goda. Offentliga tjänstemän stjäl ofta statlig egendom. I Bihar i Indien stjäls mer än 80 procent av det subventionerade livsmedelsbiståndet till de fattiga av korrupta tjänstemän. På samma sätt stjäls livsmedelsbistånd ofta under pistolhot av makthavare, brottslingar, krigsherrar och liknande, och säljs med vinstsyfte. Under 1900-talet har det funnits många exempel på regeringar som undergrävt livsmedelsförsörjningen i sina egna länder, ibland avsiktligt.

Enligt Transparency Internationals korruptionsindex från 2011 fick mer än två tredjedelar av de länder som rankades lägre än 5 poäng, där 0 är ”mycket korrupt” och 10 är ”mycket transparent”. I årsrapporten från 2009 står det: ”Det är uppenbart att ingen region i världen är befriad från korruptionens faror.”

Korruption kan få katastrofala följder. Time Magazine rapporterade att ”korruption och vårdslöshet” var ansvariga – åtminstone delvis – för de mycket höga dödssiffrorna till följd av den massiva jordbävningen som drabbade Haiti 2010. Tidningen tillade: ”Professionella ingenjörer används sällan för att bygga byggnader; statliga inspektörer mutas helt enkelt.”

Politiska effekterEdit

Korruption skapar misstro mot politiska partier, politiska ledare och de flesta offentliga institutioner. Det leder till att många människor antar mindre samarbetsstrategier och uppmuntrar till avhopp för att inte bli utnyttjade av personer som tillhör korrupta nätverk. Detta leder i många länder till att man under långa perioder avstår från att delta i politiken och tappar intresset för den. Ibland uppstår dock proteströrelser som försöker konfrontera den politiska makten, vilket leder till politisk instabilitet och efterföljande politiskt eller polisiärt förtryck.

Effekter på det humanitära biståndetRedigera

Förre presidenten i El Salvador, Francisco Flores, som anklagades för att ha tagit 5 miljoner dollar från statskassan.

Det humanitära biståndet till fattiga och instabila regioner i världen ökar i omfattning, men det är mycket sårbart för korruption, där livsmedelsbistånd, byggnadsarbete och annat värdefullt bistånd löper störst risk. Livsmedelsbiståndet kan direkt och fysiskt avledas från det avsedda ändamålet, eller indirekt genom manipulation av behovsbedömningar, registrering och distribution, för att gynna vissa grupper eller individer. På samma sätt finns det inom byggnation och skydd många möjligheter till avledning och vinstuttag genom undermåliga leveranser, mutor eller kontrakt och favorisering när det gäller tillhandahållande av lämpligt skyddsmaterial. Medan biståndsorganen försöker motverka att biståndet avleds genom att inkludera ett överskott av bistånd, är mottagarna för sin del mest oroade över att bli utestängda. Tillgången till bistånd kan i slutändan begränsas till dem som har kontakter, som betalar mutor eller som tvingas ge sexuella tjänster. På samma sätt kan de som kan göra detta manipulera statistik för att blåsa upp antalet mottagare och ta ut ytterligare bistånd.

Korruption och mänskliga rättigheterRedigera

I de bredaste termerna är korruption ett tillägnande av offentlig makt för privata syften. Från den mest allmänna till den mest specifika nivån kan korruption ses som: ”privatisering av offentlig makt” (att privata intressen presenteras som offentliga, att staten tar över), förskingring av medel, utbytesförhållande mellan ett offentligt och ett privat organ för att få en fördel.

Det finns indikatorer för att mäta korruption i form av medborgarnas uppfattning. Det mest kända måttet är Corruption Perceptions Index (CPI) som utarbetas av Transparency International. Indikatorn kombinerar undersökningar och utvärderingar om korruption som samlas in av olika konsoliderade institutioner och som ställer olika frågor på grundval av ett urval av flera svarande, som sedan standardiseras och justeras statistiskt.

För att förstå förhållandet mellan korruption och mänskliga rättigheter är det nödvändigt att beakta att stater har fyra skyldigheter när det gäller mänskliga rättigheter, varav den första är ”respekt”, vilket innebär att man inte får störa eller äventyra uppfyllandet av mänskliga rättigheter. Staten uppfyller denna skyldighet genom att avstå och bryter mot den genom att agera. Staten måste avstå från t.ex. tortyr eller olagligt frihetsberövande. Den andra är att ”skydda”, vilket åligger de statliga aktörerna i enlighet med deras befogenheter att skapa den rättsliga ram och det institutionella maskineri som krävs för att förhindra kränkningar av de mänskliga rättigheterna som begås av statsapparaten. Den tredje är ”garanti”, som syftar till att upprätthålla och säkerställa åtnjutandet av de mänskliga rättigheterna samt att förbättra och återställa dem i händelse av kränkningar, och den fjärde är ”främjande”, som innebär att statliga aktörer är skyldiga att förse människor med all nödvändig information för att se till att de kan åtnjuta och utöva sina mänskliga rättigheter.

Korruption har negativa effekter på utövandet av de mänskliga rättigheterna. Detta kan i ett första sammanhang ses när myndigheter med hjälp av mutor villkorar utövandet av mänskliga rättigheter, t.ex. när åklagare begär pengar från brottsoffer, när domstolstjänstemän begär mutor från de parter som är inblandade i ett förfarande, när sjuksköterskor, läkare och sjukhusadministratörer begär mutor från patienter osv. Ett annat förhållande är när staten accepterar betalning av mutor för att en privat part ska kunna utföra en åtgärd som är förbjuden enligt lag, t.ex. att bryta mot industriella säkerhetsåtgärder som kan leda till olyckor, t.ex. vid gruvexplosioner, att erhålla konsekvensbedömningar genom att betala mutor för att genomföra megaprojekt, t.ex. dammar, gruvor, vindkraftverk och turismprojekt, att köpa röster och muta offentliga tjänstemän med ansvar för att anordna val så att de kan begå valfusk, och på så sätt kränka medborgarnas och de andra berörda kandidaternas politiska rättigheter.

En tredje relation innebär att korruptionshandlingar genererar en minskning av resurser. Om budgeten är osäker leder detta till färre varor och sämre statliga tjänster, en situation som uppenbart strider mot skyldigheterna att skydda, respektera, garantera och främja alla rättigheter. Korruption undergräver principen om progressivitet och icke-regression. Korruption kan minska de offentliga medlen genom missbruk av medel, t.ex. för privat tillägnande av offentliga resurser, genom att begära mutor för att köpa varor eller tillhandahålla offentliga tjänster och genom att skapa tilläggsavgifter och andra typer av extrakostnader som påverkar kvaliteten på upphandlingsförfarandet för varor och tjänster. Ett fjärde samband visar att den strukturella korruptionen i staten leder till att processerna för att utforma den offentliga politiken snedvrids, vilket leder till en privatisering av offentliga resurser och därmed till kränkningar av de mänskliga rättigheterna. Det är värt att notera att man vid den 11:e internationella konferensen om korruptionsbekämpning påpekade att det finns en övertygelse om att alla människor har en grundläggande mänsklig rättighet att leva i ett samhälle fritt från korruption.

Peruviens tidigare president Alejandro Toledo Manrique, inblandad i Ecoteva-affären och anklagad för mycket allvarliga korruptionsbrott, t.ex. penningtvätt.

Förhållandet mellan mänskliga rättigheter och korruption är mycket nära. På grundval av empiriska bevis som erhållits genom olika indikatorer som mäter uppfattningen om korruption har det konstaterats att ju mer korruption det finns, desto mindre utövas de medborgerliga rättigheter som rör individens egenmakt, t.ex. yttrandefrihet, religionsfrihet, transittrafik, in- och utresefrihet, mötes- och föreningsfrihet samt självbestämmanderätt. Dessutom har det visat sig att människor som bor i länder med mer korruption och kränkningar av de mänskliga rättigheterna har helt andra levnadsvillkor än de som bor i ett land med mindre korruption.

Det har också konstaterats att länder med mer korruption har större sannolikhet att få sämre resultat när det gäller utövandet av kvinnors ekonomiska och sociala rättigheter. I denna mening kommer den ökade straffriheten att leda till att samspelet med korruptionen får en större inverkan på kränkningarna av de mänskliga rättigheterna.

En av president Xi Jinpings styrkor, med tanke på den höga korruptionsgraden i Kina, var till exempel hans antikorruptionskampanj, som redan när han tillträdde som generalsekreterare 2012, att bestraffa alla oegentligheter, såsom olaglig berikning, maktmissbruk och kränkningar av de mänskliga rättigheterna, som begås av högre tjänstemän, oavsett vilken makt de har inom Kinas kommunistiska parti (KKP) eller i regeringen; År 2017 hade mer än 1,2 miljoner KKP-medlemmar redan blivit bestraffade

Andra områdenRedigera

Korruption är inte specifikt för fattiga eller rika länder, utvecklingsländer eller övergångsländer. Vilken form av korruption som föredras varierar från land till land, och det har visat sig att den i mer öppna och demokratiska länder tar sig mer subtila och komplexa former, eftersom det finns en större offentlig kontroll. Å andra sidan kan korruptionen i länder utan press eller fria val ta sig grövre former. I de västeuropeiska länderna har det förekommit fall av mutor och andra former av korruption på alla möjliga områden: Exempelvis mutor som betalas ”under bordet” av patienter till välrenommerade kirurger i syfte att flytta upp dem på väntelistorna, mutor som betalas av leverantörer till bilindustrin för att inkludera kontakter av dålig kvalitet i t.ex. säkerhetsutrustning såsom krockkuddar, mutor som betalas av leverantörer av defibrillatorer (för att sälja t.ex. elektriska kondensatorer), mutor som betalas av leverantörer till bilindustrin för att sälja t.ex. elektriska kondensatorer till patienter inom bilindustrin för att sälja t.ex. elektriska kondensatorer till patienter inom bilindustrin för att sälja t.ex. elektriska kondensatorer till patienter inom bilindustrin för att inkludera kontakter av dålig kvalitet i säkerhetsutrustning såsom krockkuddar, (för att sälja elektriska kondensatorer med låg kapacitet), bidrag som välbärgade släktingar betalar till den ”sociala och kulturella fonden” vid ett prestigefyllt universitet i utbyte mot att deras barn tas emot som studenter, mutor som betalas för att erhålla examina, ekonomiska och andra förmåner som erbjuds medlemmar av en biltillverkares verkställande kommitté i utbyte mot gynnsamma anställningspositioner och röster, etc…. Dessa olika former av korruption kan i slutändan utgöra en fara för folkhälsan eller kan leda till att vissa viktiga institutioner eller sociala relationer hamnar i vanrykte.

Korruption kan också påverka de olika delarna av idrottsverksamheten (domare, spelare, medicinsk personal och laboratoriepersonal som deltar i antidopingkontroller, medlemmar av nationella idrottsförbund och internationella kommittéer som har till uppgift att fatta beslut om status för kontrakt eller tävlingslokaler).

Det har också förekommit åtal mot (medlemmar av) olika typer av ideella organisationer och icke-statliga organisationer samt religiösa organisationer.

I slutändan verkar distinktionen mellan korruption inom den offentliga och privata sektorn ibland något konstlad, och nationella initiativ för korruptionsbekämpning kan behöva undvika rättsliga och juridiska kryphål i instrumentens täckning.

De kan behöva undvika rättsliga och juridiska kryphål i instrumentens täckning.

De kan också behöva undvika rättsliga och juridiska kryphål i instrumentens täckning.