James J. Heckman har ägnat sitt yrkesliv åt att förstå ursprunget till stora sociala och ekonomiska problem som rör ojämlikhet, social rörlighet, diskriminering, utbildning av färdigheter och reglering samt att utforma och utvärdera alternativa strategier för att lösa dessa problem. Hans arbete har sina rötter i ekonomin, men han samarbetar aktivt över ämnesgränserna för att komma till kärnan av stora problem. Hans senaste tvärvetenskapliga forskning om mänsklig utveckling och kompetensbildning under livscykeln bygger på ekonomi, psykologi, genetik, epidemiologi och neurovetenskap för att undersöka ursprunget till ojämlikhet, bestämningsfaktorerna för social rörlighet och kopplingarna mellan livscykelns olika stadier, med början i livmodern.
Heckman har en BA (1965) i matematik från Colorado College och en MA (1968) och PhD (1971) i ekonomi från Princeton University. Han har varit verksam vid ekonomiavdelningen vid University of Chicago sedan 1973. Han var en av grundarna av Harris School of Public Policy, där han också har ett förordnande. Sedan 1991 är han forskningsstipendiat vid American Bar Foundation och har även en anställning vid juridiska fakulteten vid University of Chicago. I maj 2014 startade han Center for the Economics of Human Development vid University of Chicago, som han leder.
År 2000 delade Heckman Nobelpriset i ekonomi för sitt arbete med mikroekonometri om mångfald och heterogenitet och för att ha etablerat en sund kausal grund för utvärdering av offentlig politik. Han har fått många andra utmärkelser för sitt arbete, bland annat John Bates Clark-medaljen från American Economic Association 1983, Jacob Mincer Award for Lifetime Achievement 2005 från Society of Labor Economics, Dennis Aigner Award for Applied Econometrics 2005 och 2007 från Journal of Econometrics, Ulysses-medaljen från University College Dublin 2006, Theodore W. Schultz Award från American Agricultural Economics Association, Gold Medal of the President of the Italian Republic, tilldelad av den internationella vetenskapliga kommittén för Pio Manzú Centre 2008, Distinguished Contributions to Public Policy for Children Award från Society for Research in Child Development 2009 och Frisch Medal från Econometric Society 2014 för den mest framstående uppsats inom tillämpad ekonomi som publicerats i Econometrica under de senaste fem åren. Han har nyligen mottagit ett NIH MERIT-pris.
Han är medlem av National Academy of Sciences, USA, medlem av American Philosophical Society, medlem av American Academy of Arts and Sciences, American Association for the Advancement of Science, Econometric Society, Society of Labor Economics, American Statistical Association, International Statistical Institute och National Academy of Education. Han har fått ett flertal hederstitlar, senast från University College London 2013, och är utländsk medlem av Academica Sinica och Brazilian Academy of Sciences.
Han är för närvarande medredaktör för Journal of Political Economy. Han har publicerat över 300 artiklar och nio böcker. Hans senaste bok är The Myth of Achievement Tests: The GED and the Role of Character in American Life (University of Chicago Press, 2014). Han är aktivt engagerad i att genomföra och vägleda empirisk och teoretisk forskning om kompetensutveckling, ojämlikhet och social rörlighet.