I dag har vi ett gästinlägg av Marc Minter, pastor i First Baptist Church of Diana, TX.
Inom sydbaptistkyrkorna finns det en mängd olika personer som påstår sig vara arminianer eller kalvinister. Min erfarenhet är att många av dessa personer faktiskt inte bejakar många av de påståenden som ingår i de historiska teologiska system som representeras av dessa namn. Istället tycks kortreferenserna ha tömts på någon väsentlig teologisk last. Oftast är ”kalvinist” och ”arminian” nu helt enkelt ihåliga slagskepp som representerar olika uppfattningar om frälsningsläran. Detta är olyckligt och inte till någon hjälp.
Det ökade antalet och inflytandet för dem som skulle kunna kalla sig kalvinister har också orsakat en hel del oro hos många sydliga baptister. Orsakerna till all denna hjärtesorg kan vara många, men jag tror att en viktig bidragande faktor är ovana. Varje gång något är obekant tenderar det att göra oss oroliga – åtminstone lite.
Fråga den genomsnittlige sydstatsbaptisten vad han eller hon vet om arminianism eller kalvinism, och det är troligt att du kommer att få en förbryllad blick följt av ett förvirrat svar. Om vissa sydstatsbaptister dessutom verkar veta något om något av eller båda dessa läger har de ofta bara ett avkortat eller förvrängt perspektiv. Om dagens sydstatsbaptister var lika ointresserade av teologiska undersökningar som sydstatsbaptisterna på 1950-1990-talet (aktivitet var deras större fokus) skulle detta missförstånd inte vara ett lika stort problem. Det har dock skett en dramatisk omläggning av det amerikanska kulturlandskapet, och de församlingar som lever och verkar i denna nya terräng har också förändrats.
Sedan Southern Baptist Convention först bildades 1845 har det funnits både kalvinister och arminianer i familjen. Både partikulära baptister (kalvinistiska) och allmänna baptister (arminianska) gick samman i samarbetade ansträngningar för att förkunna evangeliet vitt och brett. På grund av denna mångfald inom SBC har det också funnits olika tider då varje teologiskt läger har haft den mer framträdande rollen inom konventet. Naturligtvis har det förekommit häftiga debatter och till och med familjegräl, men sydliga baptister har aldrig skyggat för en sund debatt eller strid. Poängen är att de oeniga sidorna i just denna teologiska debatt har samarbetat på ett betydande sätt tidigare. Jag tror att vi skulle vara barnsliga och dumma om vi trodde att denna typ av samarbete inte kan fortsätta.
För att arbeta mot klarhet och civilkurage i den nuvarande situationen kommer det att vara till hjälp för alla att undersöka, tänka och sedan tala (med tålamod och ödmjukhet). Genom Guds nåd kan Southern Baptists (både arminianer och kalvinister) fortsätta att förenas under evangeliets fana, och vi kan fortsätta att försvara de bibliska särdrag som har gjort oss till baptister.