Whiskey Review: Old Crow Bourbon

När jag började recensera whisky ställde min fru mig en mycket viktig fråga: kommer jag bara att göra de ”bra”? Nej, svarade jag, jag måste göra dem alla. För att förstå höjden av perfektion måste jag också förstå djupet av hemskhet som fanns tillgänglig. Jag behövde förstå vad som skulle utgöra en nollstjärnig sprit så att jag kunde kalibrera min skala på rätt sätt.

Med andra ord gjorde jag ett misstag.

James C. Crow, en skotsk invandrare till USA, startade ett eget destilleri i Frankfurt, Kentucky på 1830-talet. Han var den förste som använde sig av ”sour mash”-processen för att skapa en jäst mäsk för destillation som använde jästen från föregående sats för att sätta igång jäsningen av nästa sats. Detta säkerställde att samma jästfamilj skulle användas för att skapa varje droppe sprit, något som teoretiskt sett borde förbättra produktens smak och konsistens.

Han producerade sin whisky (sorten ”Old Crow” är en åldrad version) fram till sin död 1856, då originalreceptet och destillationsprocessen gick förlorad tillsammans med uppfinnaren, som aldrig hade fört den vidare. W.A. Gaines and Co. fortsatte att producera Old Crow under hela det amerikanska inbördeskriget, där den var unionsgeneralen och den blivande amerikanske presidenten Ulysses S. Grants och konfederationens general Jubal Early:

Destilleriet såldes till National Distillers när förbudet inleddes, och när den mörka perioden var över återupptog man produktionen. National Distillers köptes 1987 av Jim Beam, som senare köptes av japanska Suntory Holdings.

Produkt

• Lär dig mer: Vad är skillnaden mellan whisky, bourbon, whisky och råg?

Det bästa sättet att se på den här whiskyn är som en lägre klassad version av Jim Beam. De två spritdryckerna tillverkas på samma plats och utgår från exakt samma kornsammansättning, men den Jim Beam-märkta produkten får lite riktig vård och uppmärksamhet till skillnad från hur Old Crow hanteras. Dagens Old Crow använder fortfarande sour mash-processen vid jäsningen, vilket innebär att samma jäst från föregående sats används för att starta nästa sats.

När spriten är destillerad lagras den i nya kolade ekfat i minst tre år. Old Crow marknadsförs som ”straight bourbon”, vilket har ett mycket specifikt regelverk kring tillverkningen, bland annat när det gäller alkoholhalt och hur länge den får ligga på fat.

En sak som jag vill påpeka är att jag inte någonstans under min forskning kunde hitta några referenser till att livsmedelsfärgämnen eller tillsatser används vid tillverkningen av Old Crow – vilket är logiskt med tanke på de ganska strikta reglerna kring tillverkningen av ”straight Kentucky bourbon”. Det du ser är vad som kom ut ur faten, vilket jag uppskattar.

Förpackning

Den här flaskan Old Crow var förpackad i en plastflaska som stolt proklamerar sig själv som en ”lightweight traveler”-storlek med en inbyggd hälltunna. Flaskan i sig är ganska tråkig och ser ut som en ganska vanlig spritflaska.

Etiketten på förpackningens framsida är en ganska vanlig vit bakgrund med den berömda kråkans logotyp framme i mitten. Legenden säger att denna logotyp härstammar från inbördeskriget när ett regemente av unionssoldater stationerade i State College, PA (framtida hemvist för Penn State University – lets go State!) skrev en petition till Lincoln om att detta var ”det enda goda som kom ut ur Södern” och att ”kråkan med de vassaste klorna håller fast vid korn för evigt”

Snyggt

Det enda jag känner av när jag känner doften av det här glaset är alkohol och kanske en liten antydan till vanilj. Efter bränningen av alkoholen finns det inget stötande i doften… men det verkar inte heller finnas mycket komplexitet.

Medans vätskan var i min mun fick jag inte riktigt en smak av någonting. Det fanns ingen omedelbar brännskada eller starka förnimmelser. Men när vätskan väl började rinna ner i halsen fick det som lämnades kvar mig att längta efter den där tomheten som jag just hade njutit av.

Det finns en omedelbar brännande känsla på baksidan av min tunga, vilket får mig att tänka att anledningen till att jag kanske inte smakade det från början var att andan helt enkelt hade svetsat bort dessa smaklökar. Sedan började den egentliga ”smaken” av spriten komma fram i vad jag bara kan beskriva som en något mer behaglig version av hostmedicin. Med subtilitet som Miley Cyrus på en rivningskula, kommer en blixt av lakrits och vanilj som var så stark och intensiv att den bokstavligen fick mig att rysa. Jag förstår nu hur min fru känner när hon beskriver whisky som ”smärtsam eld”.

Det var ungefär halvvägs genom en häll av spriten som jag började ångra mina högtravande planer för den här webbplatsen. Listan över spritdrycker från ”botten av hyllan” är lång och olycksbådande – jag funderade på om jag ens kunde ta mig till slutet innan min lever bestämde sig för att hindra mig från att ytterligare straffa mig själv. Men nej, showen måste fortsätta.

Det måste finnas ett sätt att göra detta smakligt.

On Ice

Det finns en intressant psykologi i den första backen på en berg- och dalbana. Kuggväxlarnas klirrande när vagnen dras till toppen av kullen låter dig veta att något skrämmande är på väg att hända, men du kan egentligen inte bedöma hur illa det kommer att bli förrän du når toppen av kullen. Därifrån är det bara ren skräck.

Att dricka denna sprit är precis som den första backen i en berg- och dalbana. Men inte alls på ett bra sätt.

Problemet med en ”smygande” sprit som denna, där den verkliga smärtan inte kommer förrän spriten redan runnit ner i halsen, är att precis som i berg- och dalbanan vet du inte hur illa det kommer att bli förrän du oåterkalleligen har börjat åka ner på andra sidan. Jag trodde att is skulle hjälpa till att släta ut den hemska eftersmaken, men i stället för att ”mildra” alkoholen blev den till något som närmade sig ett scoville-test. Även med den tillagda temperaturförändringen och vattnet kommer brännskadan fram i slutändan. Det är inte så mycket en övning i ”hur mycket för att få detta att smaka bättre” som det är ”hur mycket is för att få det att försvinna?”

Old Fashioned

Orange och bitter gör det nästan värre. Jag är inte säker på hur det är möjligt, men det är det.

Om du inte använder en nästan 1:1-blandning av bitter och sprit så kvarstår eftersmaken. Men nu när du har lagt till den härliga smaken av citrusig apelsin och bitter är det allt du får på den första delen av klunken medan spriten fortfarande är i munnen. Det lurar dig att tro att allt är bra och att du har löst problemet – tills du sväljer och hela din världsbild rasar till marken. Brännskadan, de hårda smakerna, de fanns där hela tiden. De väntade bara på att invagga dig i en falsk känsla av säkerhet innan de slog till.

Mule

Det är inte bra, men jag ångrar i alla fall inte mitt liv längre.

Ingefäraöl är verkligen användbart för att dölja saker som annars smakar fruktansvärt då smaken och aromen från ingefäran bara är så jävla stark. I det här fallet gör det ett bra jobb med att nästan – men inte helt – täcka upp den hemska smaken av den här bourbon. Lakritseftersmaken är fortfarande närvarande, men den konkurrerande smaken av ingefärsölen kämpar den goda kampen för att hålla det från att vara en så överväldigande dålig upplevelse.

Allmänt betyg

• Kolla in vår lista över de sämsta whiskyn i världen

Det här är inte den sämsta av de sämsta. Jag har varit på botten av tunnan och tillsammans, kära läsare, kommer du och jag att ta oss dit igen.

Det finns en situation där detta inte är en fruktansvärd idé som du kommer att ångra omedelbart, och det är i mixade drinkar där du verkligen bara behöver något för alkoholhalten. Men i det fallet missar du poängen med bourbonaromeringen. Egentligen skulle det vara bättre med en vodka eller tequila av något slag, en neutral sprit som skulle ge dig den kick du behöver utan att du behöver spendera extra tid och ansträngning för att täcka upp ett fruktansvärt misstag av en smakprofil.

Alla recensioner utvärderas inom ramen för sin specifika spritklassificering enligt ovan. Klicka här för att kolla in liknande spritdrycker som vi har recenserat.

Genomsnittligt betyg: 1/5
Detta är inte den sämsta whiskey jag någonsin druckit. Men den är jävligt nära.