Winifred är ett kvinnligt personnamn som kom i omlopp bland engelsktalande på 1500-talet och tros ha sitt ursprung från en av två platser. För det första är det en anglifiering av ett gammalt walesiskt namn, Gwenfrewi, som betyder ”välsignad och fredlig” – från de walesiska elementen ”gwen” (rättvis, välsignad, vit) och ”frewi” (fred). Användningen av namnet inspirerades av ett walesiskt helgon från 700-talet, den heliga Winifred (walesiska Gwenfrewi). Enligt den populära legenden var Gwenfrewi en keltisk/walisisk kristen adelskvinna som valde att ”ta slöjan” (dvs. bli nunna), ett beslut som gjorde hennes friare så förbannad att han högg av hennes huvud med ett svärd! Man trodde att helande källvatten omedelbart dök upp där hennes avhuggna huvud hade vilat. Senare fäste hennes farbror (den helige Beuno) huvudet på hennes kropp igen, vilket tydligen gav henne livet tillbaka – den heliga Winifred fortsatte att leva ett frommt liv som nunna och abbedissa. Hennes helande källvatten (St. Winifreds brunn vid Holywell i Flintshire, Wales) har varit ett pilgrimsmål i över 13 århundraden – känt som ”Wales’ Lourdes”. Det sägs att den som i den heliga Winifreds namn ber Gud vid hennes brunn får sin önskan uppfylld (förutsatt att den är ”bra för hans själ”). Förutom Winifreds koppling till det walesiska helgonet anses namnet ibland också vara en kvinnlig form av Winfred, från det anglosaxiska Winfrið, som betyder ”fredens vän” (från de äldre engelska elementen wine som betyder ”vän” och friðu som betyder ”fred”).
