Gerard Manley Hopkins (1844-1889) är en av mina favoritpoeter på grund av den rena skönheten i hans språk, inklusive ord som han uppfann. Vissa av hans dikter hyllar och tackar för världens skönhet – och de öppnar mina ögon för den, även när jag inte förstår varje ord!
Hopkins var en Oxford-utbildad jesuitpräst, så självklart uttrycker han tacksamhet på sin traditions språk. Men när man läser hela hans verk står det klart att hans andlighet har en universell räckvidd, med rötter i respekten för det heliga i allt liv i all dess mångfald.
I en tid när vissa är så hotade av mångfalden att de blir rädda, hatiska och våldsamma, vad kan då vara viktigare än att tacka för ”de skimrande sakerna” – mänskliga såväl som naturliga – och för den harmoni och glädje vi känner när vi lär oss att göra ”olikheternas dans”?
P.S. En del dikter upplevs bäst när man läser dem högt. Försök med den här dikten. Och oroa dig inte när din tunga snubblar över dess utsökta finesser!
Pied Beauty
av Gerard Manley HopkinsHärlighet vare Gud för de skimrande sakerna-
För himlar av parfärg som en brindad ko;
För rosenmullvadar alla i prick på öringar som simmar;
Färsk-glödgade kastanjefall; finkarnas vingar …(Utdrag ur Gerard Manley Hopkins: Poems and Prose. Läs hela dikten här.)