Michael Cleveland är nominerad till en Grammy och har vunnit elva gånger som årets fiolspelare av International Bluegrass Music Association.Med sin okuvliga anda, sällsynta talang och arbetsmoral har fiolspelaren Michael Cleveland nått toppen av sitt yrke. Hans mästerliga spel lockar till sig en stjärnspäckad skara gäster på hans kommande album TALL FIDDLER. Albumet, som är samproducerat av Jeff White och Sean Sullivan tillsammans med Cleveland, är späckat med samma musikaliska styrka som först tände en eld i Cleveland, vilket fick honom att bilda sitt band Flamekeeper, som nyligen presenterades i den inspirerande dokumentärfilmen Flamekeeper: The Michael Cleveland Story, och att gå upp på scenen.
”Untouchable”. Det är så Vince Gill beskriver Clevelands spelande i dokumentären, som visar oss Clevelands väg från underbarn till nutid. Cleveland lever upp till Gills höga beröm och visar upp den verve, smidighet och intensitet som har gjort honom till en av de mest fascinerande artisterna idag – oavsett genre.
Clevelands musikerkollegor håller med Gill: Ingen mindre än Del McCoury, en av bluegrassens stöttepelare, medverkar på TALL FIDDLER, och sjunger ”Beauty of My Dreams” (Clevelands favoritlåt av Del) tillsammans med Flamekeeper-sångaren Josh Richards. Dan Tyminski harmonierar med Richards på den tuffande ”Son of a Ramblin’ Man” och den underbara ”Mountain Heartache”, där även Jerry Douglas spelar Dobro. Tim O’Brien och Travelin’ McCourys dyker också upp och hjälper till att ge innehåll åt ett album som, även om det är ett samarbete, styrs av Michael Clevelands gåvor.
Det är denna crossover-attraktion som utmärker TALL FIDDLER, en skiva som blandar stråkmusik med country, jam-grass med folkmusik, och som är inriktad på att introducera Cleveland – som, som han berättar om i Flamekeeper-filmen, övervann en partiell dövhet och föddes blind – för en bredare publik. Ja, bluegrass må vara Indiana-bodens första kärlek, men på det här albumet rockar Cleveland.
Detta är uppenbart från albumets första del, där han riffar med gitarrhjälten Tommy Emmanuel på titelspåret, en call-and-response-strid mellan två duellanter som är experter, var och en på toppen av sitt spel. Han håller energin uppe på ”Tarnation”, en originalkomposition tillsammans med banjovisionären Bela Fleck där båda spelarna tävlar mot en explosiv avslutning. Och i sin version av ”Tennessee Plates” omfamnar han Memphis oljiga, själfulla stil och tolkar John Hiatts respektlösa berättelse om bilresor och rån med hjälp av gästsångaren Sam Bush.
”Jag tycker om musik som har en viss intensitet i sig”, säger han. ”Jag gillar spelare som kanske inte är de smidigaste eller snyggaste, men när det är dags att spela, går de bara in och ger sig på det. Jag har försökt att fånga en del av det här.”
Det betyder dock inte att TALL FIDDLER saknar nyanser. Cleveland vet snarare exakt när han ska dra sig tillbaka och släppa in några subtila, till och med oväntade toner. Det beror delvis på den femsträngade fiolen – med dess extra låga C sträng – som är hans favoritvapen. På den rullande ”Five String Swing” kallar han dig till uppmärksamhet med en serie dubbelstopp och lockar fram söta, fylliga ljud från sin båge. På ett annat ställe, på ”Lazy Katie”, ett instrumentalstycke skrivet för hans flickvän, är Cleveland helt och hållet precis och balanserad, och låter sitt fiolspel framträda obehindrat i samma anda som låtens titel.
Gill har rätt när han kallar Clevelands färdigheter för ”oantastliga”. Det kan också vara frestande att sammanfatta hans spel som mödosamt. Men det skulle vara att sälja musikern för lite. Det är anmärkningsvärt, till och med övermänskligt, att föreställa sig vad Cleveland var tvungen att övervinna för att bli den bluegrass-superstjärna han är idag – även om han ödmjukt föredrar att skämta om sin längd i stället för att berömma sina egna talanger.
”Jag antar att jag inte behöver vara en riktigt lång fiolspelare”, säger Cleveland om sin albumtitel.