Downs syndrom

• Hur vi beskriver utveckling
• Vad påverkar barns utveckling
• Hur barn med Downs syndrom utvecklas
• Social/emotionell utveckling
• Motorisk utveckling
• Kommunikation, tal, språk

Sue Buckley, OBE, BA, CPsychol, AFBPsS

DEL I

Alla spädbarn utvecklas: De växer, förändras, utvecklas och lär sig från första dagarna i sitt liv. Spädbarn med Downs syndrom utvecklas på samma sätt som andra barn, men långsammare och med vissa skillnader. Under de senaste åren har forskarna lärt sig mycket om hur barn med Downs syndrom utvecklas, några av orsakerna till att deras utveckling går långsammare och några av de faktorer som påverkar deras utveckling. Den nya kunskapen hjälper föräldrar, terapeuter och pedagoger att tillhandahålla mer stödjande miljöer och inlärningsmöjligheter för barn så att de kan nå sin fulla potential och leva lyckliga och tillfredsställande liv i sina samhällen.

De flesta barn som föds i dag med Downs syndrom kommer att göra större framsteg och uppnå mer än de som föddes i tidigare generationer som ett resultat av vår större förståelse för deras behov, de tjänster för tidig vård som är utformade för att tillgodose dessa behov och stödja familjerna, vilket förbättrar tillgången till en bra utbildning och deras fullständiga integrering i sina samhällen tillsammans med andra barn.

Denna artikel syftar till att dela med dig vad vi vet om utvecklingen hos barn med Downs syndrom, hur snabbt de utvecklas, vad som påverkar denna hastighet och vilka åtgärder du kan vidta för att se till att du ger ditt barn den mest effektiva hjälpen och stödet. Informationen i den här artikeln är datadriven, det vill säga baserad på den senaste vetenskapliga forskningen.

Hur beskriver vi utveckling?

För att förstå och beskriva ett barns utveckling brukar vi dela in den i fem huvudområden: 1) social/emotionell, 2) kommunikation, 3) motorik, 4) kognitiv, 5) självhjälpsförmåga.

• Social/emotionell utveckling: innefattar att lära sig förstå och komma överens med andra, få vänner, bete sig på ett socialt acceptabelt sätt, förstå och hantera känslor. Den påverkas av barnets temperament och personlighet.
• Kommunikation: omfattar utvecklingen av alla de sätt på vilka ett barn kan förmedla sitt budskap, med hjälp av icke-verbal kommunikation, t.ex. genom att peka, gester och ansiktsuttryck, och genom att lära sig tala med hjälp av tal- och språkkunskaper.
• Motorisk utveckling: omfattar de sätt på vilka ett barn utvecklar sina motoriska färdigheter, som i allmänhet delas in i grovmotorik och finmotorik. Den första handlar om att lära sig att kontrollera hela kroppen genom de färdigheter som behövs för att sitta, stå, gå och springa. Den andra omfattar hand- och fingerfärdigheter för att ta tag i föremål, äta, skriva och sköta sig.
• Kognitiv utveckling: innefattar hur barnet utvecklar de mentala förmågor som behövs för att bearbeta information, tänka, minnas och resonera. Under de tidiga åren spelar lekarbete en viktig roll för utvecklingen av kognition när barn utforskar sin värld genom lek, upptäcker vad saker och ting gör och löser enkla problem i spel och pussel. Den kognitiva utvecklingen påverkas av barnets nyfikenhet och motivation att utforska och att hålla fast vid en viss uppgift.
• Självhjälp: beskriver hur barn under de tidiga åren utvecklar praktisk självständighet när det gäller att äta, sova, sköta sig, klä sig, och senare att resa ensamma, hantera pengar, handla, laga mat och sköta personlig omvårdnad.

Utvecklingen av vart och ett av dessa områden har beskrivits i detalj av dem som har studerat barns utveckling. Inom varje område går utvecklingen framåt i en ordnad sekvens, så att de senare stegen bygger på de tidigare stegen. Barn pekar och gestikulerar till exempel för att kommunicera innan de använder ord, och använder sedan enskilda ord innan de sätter ihop dem till meningar. Barn lär sig sitta innan de står och stå innan de går. Barn med Downs syndrom genomgår i allmänhet samma steg inom varje utvecklingsområde. Den detaljerade kunskap vi har om dessa steg gör det därför möjligt för oss att utforma aktiviteter som hjälper barnet att nå nästa steg.

Det är dock också viktigt att notera att framsteg inom varje utvecklingsområde kan påverka framstegen inom de andra, och vi måste ta hänsyn till detta när vi tänker på barnets inlärningsmöjligheter. Barnets motoriska färdigheter påverkar till exempel det sociala livet och språket. Ett barn som kan röra sig kan gå till dörren för att se vem som har kommit, och kan följa sina föräldrar runt i huset och låta dem prata med honom eller henne när de gör sina dagliga aktiviteter. Ett barn som inte kan röra sig förlorar dessa erfarenheter. På samma sätt kan förseningar i motoriska färdigheter påverka kognitiva färdigheter och självhjälpsförmåga, eftersom finfingerkoordination behövs för att sätta olika formade bitar i hål, bygga klossar, lägga pussel, hålla en sked eller knyta knappar. Förseningar i språkinlärningen påverkar den sociala utvecklingen och inlärningsmöjligheterna.

Vad påverkar barnets utveckling?

Många faktorer påverkar barnets utveckling, bland annat genetiska faktorer, familjeliv, barnuppfostran, utbildningsmöjligheter och det sociala livet i samhället. Även om generna spelar en roll är mänsklig utveckling en process (eller en komplex uppsättning processer) och kräver social erfarenhet från de tidigaste dagarna.

Bebisar ler mot en person som en del av sin sociala interaktion, rör sig för att ta tag i de leksaker som intresserar dem mest, lär sig att prata om de blir tilltalade och lär sig att förstå sig själva och andra genom social interaktion. De behöver också känna sig älskade och trygga för att ha självförtroende nog att lära sig, utforska världen och utveckla sin fulla potential. Ett normalt, friskt barn som placeras på ett isolerat barnhem skulle inte utvecklas så mycket som det skulle kunna: alla aspekter av dess utveckling skulle begränsas eller förvrängas. Familjer, skolor och samhällen har stor betydelse för hur barn växer, lär sig och utvecklas, och detta gäller även för barn med Downs syndrom.

Om vi vill hjälpa barn med Downs syndrom att nå sin fulla potential måste vi förstå hur deras biologi påverkar dem – hur närvaron av en extra kromosom kan påverka deras sätt att uppfatta världen, lära sig och göra framsteg inom alla utvecklingsområden. Vi måste dock alltid vara medvetna om att detta bara är en del av bilden och att deras utveckling påverkas lika mycket av den värld de lever i och de möjligheter de får som för andra barn.

Hur utvecklas barn med Downsyndrom?

Om vi ser det ur ett generellt perspektiv är svaret på denna fråga att de utvecklas på samma sätt som andra barn på de flesta utvecklingsområden, men i en långsammare takt. Om vi tittar närmare visar det sig dock att deras utveckling går snabbare på vissa områden än på andra, så att vi med tiden finner ett mönster eller en profil av styrkor och svagheter inom de viktigaste utvecklingsområdena. Till exempel är den sociala utvecklingen en styrka för de flesta barn med Downs syndrom och de ligger inte långt efter när det gäller leende och social interaktion, medan motoriska framsteg och språkinlärning är mer försenade.

Om vi sedan börjar titta i detalj på deras framsteg inom varje utvecklingsområde hittar vi återigen styrkor och svagheter. När det gäller kommunikation är de till exempel duktiga på att använda gester för att kommunicera, men de har större svårigheter att tala, så de förstår mer än de kan säga. När det gäller kognition är de bättre på att bearbeta och komma ihåg visuell information – vad de ser – än verbal information – vad de hör. Detta innebär att vi börjar se skillnader i hur spädbarn och äldre barn med Downs syndrom utvecklas och lär sig, det vill säga att det inte bara rör sig om förseningar.

Denna information är mycket användbar när det gäller att hjälpa oss att utveckla de mest effektiva metoderna för att undervisa och hjälpa våra barn att göra framsteg, vilket vi kommer att se i nästa avsnitt. Vi kan använda deras styrkor för att hjälpa dem att lära sig snabbare och effektivare, men vi kan också arbeta direkt för att förbättra deras svagheter.

SOCIAL/EMOTIONELL UTVECKLING

Relationer med andra

De första stegen i den sociala och känslomässiga utvecklingen syns mycket tidigt, när ditt barn börjar titta på dig och le. Spädbarn med Downs syndrom är i allmänhet mycket sociala – de gillar att titta på ditt ansikte, le och börja lära känna andra människor. Spädbarn lär sig att förstå ansiktsuttryck, röstläge och kroppshållning, eftersom det är på detta sätt som vi uttrycker hur vi känner oss.

Bebisar med Downs syndrom tillbringar ofta mer tid än andra barn med att titta på ansikten och människor, och när de blir äldre fortsätter de att vara intresserade och medvetna om andra, både vuxna och andra barn. Detta är bra för deras sociala inlärning och förmåga att relatera till andra, men de tillbringar mer tid med att söka uppmärksamhet från andra än att leka och utforska leksaker och den fysiska världen. Detta kan bero på att de är försenade när det gäller de motoriska färdigheter som behövs för att leka och utforska, men om föräldrarna är uppmärksamma på detta kommer de att använda sig av barnets anknytningssituation för att leka med barnet och lära det hur saker och ting fungerar.

Hur man hanterar sitt beteende

En annan aspekt av den sociala och känslomässiga utvecklingen som börjar tidigt är att man lär sig att kontrollera sina känslor och sitt beteende, det som vi kallar självreglering eller självkontroll. Barnen måste lära sig att hålla sig inom familjens regler och lära sig att vänta – att förstå att de inte alltid kan göra vad de vill. Barn lär sig detta när de ser hur deras föräldrar lyckas ge dem mat eller lägga dem i säng vid vissa tider som passar in i det schema som fastställts för resten av familjen. Att etablera dessa rutiner under det första året är ett viktigt steg för att sätta gränser och hjälpa ditt barn att kontrollera sitt eget beteende.

Barn med Downs syndrom kan vara mycket duktiga på att förstå hur andra beter sig, och ibland kan de använda denna goda sociala förståelse för att bete sig på ett sätt som inte är till hjälp. Kort sagt vet de hur de ska få de reaktioner de vill ha från vuxna, så de kan vara mycket svåra att hantera eller mycket duktiga på att ta kontroll och bete sig problematiskt. De kan till exempel vägra att gå till sängs, springa iväg när du går på gatan eller vägra att sitta still på lektionen.

Många av dem är lätta att hantera, men ungefär en tredjedel av förskolebarnen är svårare – delvis på grund av att de ännu inte kan kommunicera på ett effektivt sätt. Det är därför viktigt att sätta gränser och fastställa regler, eftersom studier visar att barn med Downs syndrom som har svårare beteenden vid tre års ålder gör långsammare framsteg i skolan, förmodligen för att de inte kan sitta still, lyssna och dra nytta av inlärningsmöjligheter.

Och om vi vill att de ska kunna dra nytta av att integreras i daghem eller förskola tillsammans med andra barn utan funktionsnedsättning bör vi dessutom förvänta oss att de i möjligaste mån uppträder på ett sätt som är mest åldersanpassat. Det är viktigt att förklara allt detta för mor- och farföräldrar, mostrar och farbröder så att de inte ”sköter om” eller ”skämmer bort” ditt barn. Slutligen är det verkligen värt att hjälpa ditt barn att kontrollera sitt beteende, eftersom det gör familjelivet roligare. Ett barn med problembeteende stör familjelivet och ökar stressen för alla familjemedlemmar.

I det här fallet spelar temperament och personlighet en roll, eftersom vissa barn är mer lugna och lättsamma från födseln, medan andra är mer aktiva, krävande och oroliga. Det finns vissa bevis för att barn med Downs syndrom tenderar att ha positiva personligheter och att vara glada, snälla och sociala, men det finns fortfarande ett stort antal individuella skillnader mellan våra barn.

Lärande med andra barn

Alla barn lär sig av andra barn och studier visar att barn med Downs syndrom i mitten av barndomen får vänner precis som andra barn. De gynnas först och främst av att leka med andra barn på dagis och förskola, där de kan modellera sitt sociala beteende efter andras. Detta gäller även om deras språkförsening påverkar hur de rapporterar. I den här åldern är barn utan funktionshinder mycket accepterande av olikheter och kan vara mycket bra vänner, lärare och vårdgivare.

Motorisk utveckling

Förmågan att röra oss och kontrollera våra kroppar påverkar allt vi gör. För att kunna kontrollera rörelser smidigt och effektivt krävs mycket erfarenhet och övning. Hjärnan utvecklar och förfinar inlärda rörelseplaner för att kontrollera att gå, ta i hand, skriva, sträcka sig efter en boll eller hoppa över ett hinder genom att uppleva handlingarna upprepade gånger.

Bebisar vid födseln har liten motorisk kontroll, men börjar snart hålla huvudet, rulla runt, sitta, krypa och gå. De lär sig också att ta tag i en skallra och ökar stadigt sin förmåga att använda händerna, armarna och fingrarna för att sträcka sig och ta tag, och att utveckla den fina kontroll som behövs för att manipulera legobitar eller skriva.

Bebisar och småbarn med Downs syndrom följer samma steg i den motoriska utvecklingen, men det tar längre tid för dem att utveckla styrka och motorisk kontroll. Båda behöver övning för att utvecklas. Alla motoriska färdigheter utförs till en början på ett ganska klumpigt eller mindre kontrollerat sätt och förbättras först med övning. Tänk på ett barns första steg och hur lång tid det tar för dem att förbättra sin gång till en vuxens lätta gång. Barn med Downs syndrom har också mer flexibla leder och kan verka mer ”slappa” (hypotoniska), men konsekvenserna av detta för inlärningen av att röra sig är långt ifrån klara. Det kan också ta längre tid för dem att utveckla balans både när de står och går.

Barn lär sig att röra sig genom att röra sig, och deras hjärnor lär sig att styra sina kroppar, fötter och händer genom övning. Studier visar att man kan få barn med Downs syndrom att gå framåt genom att träna på att sparka med fötterna när de ligger på rygg och använda en leksak som belönar barnet med musik när de sparkar. Om du hjälper honom att träna på ett löpband kan du också föregripa promenader.

Individuella skillnader i motorisk utveckling

En del erfarna terapeuter anser att alla barn med Downs syndrom inte uppvisar samma mönster av motorisk fördröjning. Vissa är mycket starka och har bara en liten försening, andra har större styrka i den övre kroppshalvan än i den nedre, vilket påverkar åldern då de börjar gå, andra är starkare i den nedre än i den övre kroppshalvan och en liten grupp visar större svaghet och större försening i alla aspekter av den motoriska utvecklingen. Vi behöver mer forskning om dessa observationer för att förstå deras betydelse.

Vi ser också olika snabba framsteg inom olika utvecklingsområden. Vissa barn med Downs syndrom går tidigt och talar sent, och andra går sent och talar tidigt, och vi ser detta även hos andra barn. Medan barn i allmänhet går runt 13 månader i genomsnitt, går barn med Downs syndrom runt 22-24 månader. Men det finns en stor variation i båda grupperna.

Alla barn med Downs syndrom bör någon gång ses av en barnfysioterapeut med erfarenhet av Downs syndrom, som kan visa dig hur du kan hjälpa ditt barn att utveckla grovmotoriska färdigheter. Sedan kan du ta hjälp av en arbetsterapeut för att utveckla din finmotorik med hjälp av gaffel och sked och för att träna på att rita och skriva.

Sport och aktiv lek

Även om den motoriska utvecklingen till en början är försenad, fortsätter många barn med Downs syndrom att utmärka sig i idrottsgrenar som simning, gymnastik, skidåkning, löpning och många andra. En del individer fortsätter att tävla med idrottare med god fysik, men de flesta når upp till nivåer som är bra för fritidsaktiviteter, fysisk kondition och för att upprätthålla sitt sociala liv.

Enligt min erfarenhet är barn med Downs syndrom som upprätthåller goda idrottsliga färdigheter det för att deras familjer har gett dem möjligheterna, och det är värt att leta efter idrottsföreningar eller fritidsprogram som de kan gå med i från de tidigaste skedena av sina liv. Under förskoleåren kan de till exempel delta i simklubbar, musik- och rörelsegrupper och gymnastikgrupper för småbarn. Men även lek på lekredskap och bollträning tillsammans med dig kommer att vara till stor nytta för att utveckla motoriken.

KOMMUNIKATION, SPRÅK, SPRÅK

Kommunikationen börjar när barnet tittar på dig och ler, och sedan lär det sig att turas om att prata med dig i en babblande konversation. Vi anser att det krävs fyra komponenter för att vara en kompetent konversatör: kommunikation, ordförråd, grammatik och tal.

Kommunikation

Kommunikation avser alla de medel som vi använder för att förmedla vårt budskap. Det kan ske genom icke-verbala metoder, t.ex. ansiktsuttryck och gester, och genom verbala metoder, t.ex. genom att använda ord och fraser för att sända vårt budskap på ett sätt som lyssnaren kan förstå. I kommunikation ingår att lära sig att följa turer, lyssna när någon talar, hålla ögonkontakt med personen du talar med och märka om du blir förstådd. Forskare och terapeuter kallar kommunikationsfärdigheter för pragmatik.

Bebisar börjar utveckla sina kommunikationsfärdigheter under de första månaderna i livet och fortsätter att förfina och använda dem under hela livet. Spädbarn och barn med Downs syndrom är generellt sett bra på att kommunicera: de förstår icke-verbal kommunikation mycket tidigt, de har ögonkontakt, och även om deras tal utvecklas långsammare är de generellt sett duktiga på att få fram sitt budskap ändå. På det hela taget kan vi säga att kommunikation är en av deras styrkor.

Vocabulary

För att kunna tala måste vi ha ett ordförråd som gör det möjligt för oss att förstå ord och deras innebörd. Vi börjar den här processen som spädbarn och lär oss genom att lyssna och se våra föräldrar säga ”det här är en katt”, ”här är din dricka”, ”nu går vi på toaletten”. Spädbarn och små barn lär sig ords betydelse när de hör dem användas i vanliga situationer där de kan ”se vad de betyder”. De lär sig att förstå ord innan de kan säga dem. Detta innebär att barn förstår mer (sitt omfattande eller receptiva ordförråd) än de kan säga (sitt produktiva eller expressiva ordförråd).

När barn börjar inse att alla saker har namn blir de aktiva elever och pekar på saker som du ska namnge. När de börjar prata använder de enkla ord, ofta enstaviga (bröd) eller mer välkända ord (mamma). Sedan börjar de sätta ihop två och tre ord till meningar. Ordförrådsinlärning kallas semantik.

Barn med Downs syndrom är långsammare än andra när det gäller språkinlärning. Det är normalt att de säger sina första ord mellan 10 och 18 månader och sätter ihop två eller tre ord vid 24 månader, men barn med Downs syndrom börjar vanligtvis tala mellan 24 och 36 månader. Men de förstår mer än de kan tala på grund av sina motoriska talsvårigheter (som diskuteras nedan), och de lär sig ständigt ordförråd, så att en av deras styrkor i tonåren ofta anses vara ordförrådet.

Grammatik

När barnen har ett totalt ordförråd på 200-220 ord och kan associera två eller tre ord med varandra, behöver de lära sig språkets grammatik. Detta inkluderar att lära sig hur man använder innebörden av innehav (mammas sko), hur man använder pluralord (två hundar), verbformer och var man placerar ord beroende på meningen (”Mamma är här” och ”Var är mamma?”). Dessa grammatiska regler kallas morfologi och syntax.

Barn med Downs syndrom har svårare att lära sig grammatik, så när de är små använder de ett ”telegrafiskt” språk (”yo ir escuela”). De gör sig förstådda men har svårt att behärska fullständiga meningar, förmodligen av flera orsaker som vi inte helt förstår, bland annat deras begränsade verbala minnesförmåga och motoriska svårigheter med språket. Därför är inlärning av grammatik ett svagt område för barn med Downs syndrom.

Tal

För att kunna tala och bli förstådda måste barn kunna producera tydligt tal. Detta är en process som alla barn måste gå igenom, eftersom de flesta av dem inte gör sig förstådda när de börjar tala. Ett tydligt verbalt språk innebär förmågan att skapa alla språkljud i språket och sätta ihop dem till ord: fonologi. Det handlar också om att kunna kontrollera sin röst, att sätta rätt intonation eller betoning på ord och fraser och att kontrollera hastigheten med vilken man talar. Detta är talets motoriska färdigheter. De flesta barn med Downs syndrom har stora svårigheter att utveckla ett klart och begripligt tal. Det finns ett antal orsaker till dessa svårigheter, även om de ännu inte är helt klarlagda. De omfattar: sämre hörsel, anatomiska skillnader i ansikte och mun, svårigheter med planering och motorisk kontroll av de muskler som är involverade i talet (från andningsmuskler till orofaciala muskler). Talet är därför en annan svaghet hos barn med Downs syndrom.

Med tiden släpar talspråksförmågan hos de flesta barn med Downs syndrom efter sin förståelseförmåga i tester av icke-verbal förmåga. Det kan bero på att spädbarn och småbarn vanligtvis lär sig sitt första språk genom att lyssna på det. Många barn med Downs syndrom har svårt att lära sig genom att lyssna på grund av hörselproblem (ungefär två tredjedelar har en lätt eller måttlig hörselnedsättning). De har också ett dåligt hörselminne, vilket är viktigt för att lära sig att tala.

Konsekvenserna av dessa svårigheter att höra ordentligt är att vi måste använda alla medel som står till vårt förfogande för att göra språket visuellt: genom att använda tecken (teckenspråk), teckningar, bilder etc. för att lära dem att tala. Vi har vissa uppgifter som tyder på att när vi gör detta utvecklar de ett mycket bättre talat språk, vilket är vad man kan förvänta sig av deras icke-verbala mentala kapacitet.

Signaler

Studier tyder på att våra barn lär sig nya talade ord snabbare när de ser ett tecken eller en bild som illustrerar ordets innebörd samtidigt som de hör det talade ordet. Den visuella stimulansen verkar hjälpa dem att komma ihåg den talade stimulansen bättre. Om du använder tecken och ord tillsammans från och med det första levnadsåret hjälper du ditt barn att förstå ord snabbare. Om tecken alltid används på detta sätt, alltid tillsammans med ord, kommer ditt barn att börja använda tecken för att kommunicera innan det kan säga ord. Detta minskar frustrationen och forskning visar att barn som använder tecken har ett större ordförråd i förskoleåldern. Vanligtvis slutar barn att använda tecken så snart de lär sig att säga ord, men även då kan de fortsätta att använda tecken om deras tal inte är tillräckligt tydligt för att de ska kunna förstås. Detta uppmuntrar dem att fortsätta kommunicera.

När vi använder teckenspråket som en bro till talet måste vi fortsätta att arbeta med talet. Vi måste hjälpa barnen att utveckla ett tydligt språk från de tidigaste levnadsåren genom lekar och aktiviteter som säkerställer att de kan höra och urskilja alla språkljud och som förbättrar språkets klarhet och flyt.

Alla barn med Downs syndrom bör få tal- och språkterapi från det första levnadsåret, som omfattar alla dessa aspekter av att förstå och förmedla budskap: kommunikation, vokabulär, grammatik och tal. Men den som ger denna terapi, på vilken nivå som helst, måste ha erfarenhet av barn med Downs syndrom. Det gör inte alla logopeder.

Användning av läsning som stöd för kommunikationsutveckling

Min forskargrupp och andra har gjort omfattande forskning som visar att många barn med Downs syndrom kan lära sig läsa redan i förskolan, redan vid tre års ålder eller till och med tidigare, och att deras förmåga att komma ihåg tryckta ord kan vara ett kraftfullt hjälpmedel för att hjälpa dem att tala. Läsaktiviteter kan utformas för att lära ut ordförråd och grammatik, och läsmaterial hjälper barnet att öva ord och meningar.

Det tryckta ordet gör det talade språket visuellt, vilket innebär att barn med Downs syndrom kan använda en av sina styrkor som visuell inlärare för att hjälpa sitt talade språk. När de ser och övar korta meningar som ”Pappa äter”, ”John äter”, ”Mamma äter”, ”Anna äter” – illustrerade med bilder på dem själva och deras familj – hjälper det dem att börja sätta ihop två och tre ord på sitt språk. När de senare ser att meningar innehåller små ord som ”the”, ”a” eller att ett verb slutar i förfluten tid, är det troligare att de lär sig dem och använder dem i sitt språk – vilket kommer att hjälpa dem att övervinna sina svårigheter med att lära sig grammatik.

Studier visar att läsning ofta är en av de starkaste sidorna hos barn med DS under skolåren. De kan lära sig läsa, skriva och stava långsammare än andra barn, men deras läsförmåga är ofta bättre än vad man skulle kunna förvänta sig utifrån deras kognitiva och talspråkliga färdigheter. Omkring 10 procent av barnen med Downs syndrom kan läsa på sin kronologiska åldersnivå om man använder rätt metodologisk träning från förskoleåren. Alla framsteg i läsningen är dock redan en fördel, och aktiviteter med stöd för läsning kan förbättra talet och språket även hos barn som ännu inte har blivit självständiga läsare. Vår forskning har visat att läsning förbättrar både färdigheter i talat språk och arbetsminne.

Denna artikel är den första delen av kapitel 6 ”The development of babies with Down syndrome”, från boken Babies with Down syndrome: A new parents’ guide (Susan J. Skallerup, red.), 3:e upplagan, som nyligen publicerats av Woodbine House (Bethesda, MD, USA, 2008). Översättning och publicering med tillstånd av Woodbine House för Down21 Channel.

Prof. Buckley är direktör för institutionen: Vetenskap och forskning vid Down Syndrome Education International, Portsmouth, England. Har en adopterad dotter med Downs syndrom. År 2004 fick hon titeln OBE (Officer of the Order of the Bristish Empire).