- Tanken på att bo i någon annans kropp finns i några av mänsklighetens tidigaste mytologier.
- Ett team vid Karolinska Institutet i Sverige genomförde ett experiment med byte av kropp med 33 par vänner.
- Fyndet kan få djupgående kliniska konsekvenser längre fram, till exempel vid behandling av depression.
Människor har länge varit fascinerade av möjligheten att bebo en annan kropp, som om medvetande kunde överföras genom ett esoteriskt (eller medicinskt) förfarande. Paramahansa Yogananda skrev om sin guru som släppte sin kropp för att ta över en död man vid en flodbank (en trolig lek med en metaforisk övergång i ”Bhagavad Gita”). Ett mer humoristiskt exempel är komedin ”Freaky Friday” från 2003, där Jamie Lee Curtis och Lindsay Lohan vaknar upp och upptäcker att de har bytt kropp – en existentiell kris som i slutändan resulterar i ett storslaget ögonblick av empati.
Hur vore det om du kunde åstadkomma en sådan bedrift? Till skillnad från den relativt smidiga fysiska övergången i ”Freaky Friday” har forskare föreslagit att en sådan handling skulle resultera i en allvarlig disassociation, som liknar kraftig LSD. Dina motoriska mönster skulle vara annorlunda; enbart ditt sätt att röra dig i rummet skulle kräva en helt ny utbildning. Tanken att du bara skulle ta vid där du slutade i ny hud är osannolik.
Människor kommer att prova alla nya idéer. Även om tekniken för medvetandebyte inte är helt färdig är VR-headsets allmänt tillgängliga. Även om de fortfarande är klumpiga (på grund av headsetets vikt och känsla) är en känsla av förkroppsligande ganska övertygande. Därför gav ett team under ledning av Pawel Tacikowski, neurovetenskapsman vid Karolinska institutet, 33 par vänner glasögon och lät dem byta plats. Resultaten har just publicerats i iScience.
www.youtube.com
Sam Harris: The Self is an Illusion | Big Think
Den mest fascinerande aspekten av deras resultat rör begreppet själv. Vi tänker ofta på vårt jag som en ö i ett hav av öar, men verkligheten är inte riktigt så enkel. Som neurovetenskapsmannen V.S. Ramachandran har skrivit är idén om att jaget är ”helt privat i stor utsträckning en social konstruktion – en historia som du hittar på för andra”. Denna berättelse skapar social stabilitet och fungerar också som en täckmantel för att skydda dina verkliga känslor från andra.
Dekennier av neurovetenskaplig forskning har visat att jaget inte är en fast identitet utan ett flytande tillstånd. ”Du” förändras beroende på den miljö du befinner dig i och de människor du umgås med. Förändringarna är ofta omöjliga att upptäcka, åtminstone för dig själv. Du inser troligen inte att ditt ”jag” alltid är beroende av allt som finns runt omkring dig. Det finns ingen ö.
Det är dock inte så att du inte tillför något. Dina minnen – särskilt episodiska minnen – spelar en ledande roll i uppfattningen. På grund av detta diskuteras ofta själva begreppet ”verklighet”. Är delad verklighet möjlig? Troligen inte. Du skapar regelbundet verkligheten utifrån dina tidigare erfarenheter.
När de antog sin väns kropp tilldelade frivilliga i den här studien sin väns personlighetsegenskaper till sin nya hud. Denna process informerades av deras egna minnen av den andra personen.
”Dessa resultat visar att våra uppfattningar om den egna personligheten formas dynamiskt av uppfattningen av vår kropp och att samstämmighet mellan de kroppsliga och konceptuella självrepresentationerna är viktig för den normala kodningen av episodiska minnen.”
Otroligt nog innebar detta att den frivillige tappade bort vem han eller hon är. Deras uppfattning om sin vän dominerade medan de bebodde en främmande kropp. Det slutade med att de presterade sämre på minnestester om sina egna liv på grund av hur bundna dessa minnen är med deras kroppar. Ett stort slag mot dualismen.
Foto: Även om detta kan tyckas vara ett konstigt och roligt experiment, tittar Tacikowski på de verkliga tillämpningarna av ett sådant fenomen.
”Människor som lider av depression har ofta mycket rigida och negativa föreställningar om sig själva som kan vara förödande för deras vardagliga funktionssätt. Om man ändrar den här illusionen en aning kan det potentiellt göra dessa uppfattningar mindre rigida och mindre negativa.”
Tacikowski vill först och främst undersöka de neurala korrelaten till kroppsbyte ytterligare. Han är intresserad av hur vi konstruerar självet överhuvudtaget. När vi väl har förstått det bättre tror han att kliniska tillämpningar kommer att följa naturligt.
Den här typen av forskning bidrar också till att omkullkasta en inneboende biologisk impuls att separera kropp och sinne. Som neurovetenskapsmannen Antonio Damasio skriver måste vi erkänna båda aspekterna av oss själva som kontinuerliga partners.
”De är inte distanserade enheter som signalerar till varandra som chip i en mobiltelefon. I klartext: hjärnor och kroppar befinner sig i samma soppa som möjliggör sinnet.”
En obehindrad fantasi leder ändå till fantastiska berättelser, som Krishna på ett slagfält och Yogananda på en flodbank. Det finns ingen skada i sådana berättelser förutsatt att vi känner igen dem som metaforer. Tills dess drömmer vi fram möjligheten tills science fiction återigen blir verklig.
Håll kontakten med Derek på Twitter, Facebook och Substack. Hans nästa bok är ”Hero’s Dose: The Case For Psychedelics in Ritual and Therapy”
.