Mars 2nd 2020 by Sabrina Cooper
Vi måste inse det: En glad, frispråkig, barnvänlig, musikälskande, positivt tänkande nunneföreståndarinna vid namn Maria skulle stjäla hjärtat på vem som helst. I det här fallet är det familjen Von Trapp – en änklingande sjökapten och hans sju barn som bor i Salzburg i Österrike.
Sedan innan hon gör sin entré i Sound of Music har Marias rival, baronessan Elsa von Schraeder (spelad av den förtrollande Eleanor Parker), alla odds emot sig. Ändå kan man hävda att denna skurkaktiga våldtäktare överträffade Maria vid varje tillfälle. Det var omöjligt att inte bli förförd av hennes syrliga snark. Femtiofem år senare kan man lugnt säga att hon är en av de mest förföriska slynor som någonsin har prytt vita duken.
Vad vi vet om baronessan innan hon dyker upp: hon är adlig, hon är rik, kaptenen tycker om att fly till Wien för att besöka henne, även om det inte finns någon klart definierad framtid mellan dem. Barnen vill träffa henne eftersom hon har potential som framtida styvmor. Lever hon upp till hypen? Eller kommer det att placeras en käpp på hennes plats vid middagsbordet?
Publiken får en första glimt av baronessan när hon sitter i en cabriolet tillsammans med Max och kapten Von Trapp, och hon utstrålar redan elegans: en periwinkle scarf lindad runt huvudet, toppad med en pillerburkhatt för att hålla fast en perfekt frisyr (en skarp kontrast till Marias avklippta hår). Hon är på väg att träffa kaptenens sju barn för första gången, men hon vet inte att hon redan har sett dem dingla från träden som de körde förbi tidigare. Detta efter att barnen strövade runt i Salzburg hela dagen klädda i ingenting annat än några gamla draperier (a.k.a. lekkläder som Maria mirakulöst nog sydde kvällen innan).
Naturligtvis slutar den första presentationen mellan baronessan, Maria och barnen med att bli en förtjusande katastrof. En kanot som Maria och barnen ror i tippar över och alla blir dränkta i österrikiskt dammvatten. Men baronessan tar det hela med ro och döljer sitt fniss. Hon spinner ut ett gammaldags ”Hur står det till?” samtidigt som hon röker med en cigarretthållare. Samtidigt är hela hennes look fantastiskt: en kjolkostym med en prickig blus och några klassiska pärlor. Denna våldsamma Frau menar allvar.
Kanske borde hon också ha undrat ”Hur löser man ett problem som Maria?” med nunnorna i en tidigare scen, eftersom Maria omedvetet har charmat kaptenen under sin korta tid som guvernant. Trots baronessans bästa försök att påminna honom om att han har en lyxig, kvick och dekadent diva som skulle hoppa på chansen att bli hans livspartner, fortsätter kaptenen att närma sig sina barns barnflicka, som på klostret kallas ”en flibbertigibbet” eller ”en clown”. Baronessans försök att blända kaptenen med en fin fest går i stöpet – vem bjöd in den där nazisten Herr Zeller?- trots hennes glittrande balklänning och fina tiara; hon är ju trots allt adlig och kräver att bli behandlad som en kunglighet.
När kaptenens kärlek till Maria blir hjärtskärande uppenbar, väljer baronessan den eleganta vägen: Som varje kvinna med självrespekt bryter hon upp och tar sig till ett bättre kärleksliv i Wien. ”Hur förtjust jag än är i dig… tror jag verkligen inte att du är rätt man för mig”, säger hon till kaptenen. ”Du är alldeles för självständig. Och jag behöver någon som desperat behöver mig… eller åtminstone desperat behöver mina pengar.”
När baronessan säger sin tårögda version av ”So Long, Farewell” till kaptenen, berövas publiken hennes vältajmade sylvassa kommentarer (”Varför sa du inte åt mig att ta med mig min munspel?”) och hennes passivt-aggressiva elakhet: ”Min kära, finns det något du inte kan göra?” frågar hon Maria, som svarar: ”Jag är inte säker på att jag blir en bra nunna”. Baronessan fortsätter utan att hoppa över ett ögonblick: ”Om du har några problem så hjälper jag dig gärna.”
Trots att baronessan är en av huvudrollsinnehavarna som aldrig sjunger eller bidrar musikaliskt till en föreställning som heter, ja, The Sound of Music, är hon fortfarande perfekt efter femtiofem år. Bitch-perfekt, om man så vill. FL