Rykten och skvaller på arbetsplatsen kan vara skadligt för moralen, enskilda anställda och företagets anseende. Att sprida skadlig information om en person kan ses som ärekränkning. Detta kan leda till rättsliga problem för företaget och de personer som sprider informationen.
Det finns dock tillfällen på arbetsplatsen där en person kan behöva dela med sig av negativ information om en annan person. Till exempel vid klagomål om olämpligt beteende, när man ger en referens eller när en chef samlar in bevis från personalen om ett klagomål. Så vad exakt är förtal på arbetsplatsen och hur hanterar man det?
Diffamering i Australien
Enligt den allmänna lagen i Australien, (det vill säga lag som härrör från domstolsbeslut), klassas material som ärekränkande om det:
- utsätter offret för hat, förakt eller förlöjligande;
- försämrar offret i samhällsmedlemmarnas ögon;
- föranleder att offret undviks eller undviks av andra.
Enhetlig lagstiftning om förtal finns i alla australiska delstater och territorier. Definitionerna i common law används dock för att lagen ska kunna förbli flexibel i förhållande till förändrade sociala attityder och normer, (se fallstudien nedan).
Personförtal på arbetsplatsen
Det viktigaste skyddet mot förtal för näringslivet är det så kallade ”kvalificerade privilegiet”. Kvalificerat privilegium möjliggör fri kommunikation mellan vissa parter utan risk för en förtalstalan. Detta gäller när den person som kommunicerar information till en tredje part har en rättslig, moralisk eller social skyldighet att göra det. Det är också när tredje parten har ett intresse av att få informationen.
Men även om detta kan låta som en massa juridisk jargong är det relativt enkelt i praktiken. Till exempel kontaktas en chef av ett annat företag för att ge en referens för en arbetssökande. Chefen uppger att den sökande ombads lämna företaget på grund av mobbning. Även om denna information förmodligen sänker det andra företagets uppfattning om den sökande, skyddar kvalificerad sekretess båda parter från förtalsåtgärder. Chefen har en moralisk skyldighet att förmedla denna information till en potentiell arbetsgivare.
Samma sak: En person gör ett klagomål till en chef om en kollega som trakasserar honom eller henne. Chefen kan avslöja denna information för övrig personal, men endast i syfte att styrka påståendet. Som en del av omsorgsplikten gentemot både den som anklagar och den anklagade har företaget en rättslig och social skyldighet att samla in fakta innan det vidtar åtgärder. Men om antingen chefen eller den klagande avslöjar informationen för annan personal enbart i skvaller- eller illviljassyfte kan ett förtalskrav vara befogat.
Undervika förtal på arbetsplatsen
När man diskuterar en person med andra anställda, chefer eller någon annan tredje part finns det två faktorer att ta hänsyn till. För det första, om den andra personen är rätt person att höra det. Ett klagomål bör till exempel göras till en chef och inte diskuteras med andra anställda. För det andra, att kommentarerna sägs i sanning och inte med illvilja, (dvs. som skvaller).
Ett företag bör se till att det finns tydliga kommunikationslinjer och riktlinjer för hur klagomål på arbetsplatsen ska hanteras. Detta säkerställer att de anställda vet vem de ska vända sig till med problem och att cheferna har en konsekvent process för att hantera dem.
Fallstudie: Tassone v. Kirkham SADC
Det finns ett intressant exempel på varför användningen av common law, snarare än enbart lagstiftning, hjälper lagen att hålla jämna steg med snabbt föränderliga sociala normer och attityder.
I Sydaustralien 2014 skickade en fängelsedirektör vid Correctional Services ett e-postmeddelande från en kollegas konto till 2300 personer på avdelningen. E-postmeddelandet hade följande lydelse: ”Hallå människor, jag vill bara säga att jag är homosexuell och jag letar efter likasinnade människor att dela tid med.”
Domaren i det här fallet sade att påståendet att den anställde var homosexuell inte var ärekränkande ”i det allmänna samhället i South Australia”. Förtalen fastställdes för resten av e-postmeddelandet som antydde att käranden i målet var av ”lös moralisk karaktär”.