Definition av Hypophora
Hypophora är ett talesätt där en författare ställer en fråga och sedan omedelbart ger ett svar på den frågan. Vanligtvis ställs en fråga i det första stycket, och sedan används stycket för att besvara frågan. Det är också känt som ”antipophora” eller ”antypophora”. Vid en första anblick kan exempel på hypofora tyckas likna exempel på retoriska frågor, men det finns en liten skillnad som förklaras nedan.
Skillnaden mellan hypofora och retorisk fråga
Den grundläggande skillnaden mellan hypofora och en retorisk fråga är att i en retorisk fråga ges svaret inte av skribenten, eftersom den inte kräver ett svar. Som till exempel ”… för om vi förlorar förmågan att uppfatta våra fel, vad är då nyttan med att leva vidare?”. (Marcus Aurelius). Men i hypofora ställer författaren först en fråga och svarar sedan omedelbart på denna fråga, som i detta exempel:
”Vad ska unga människor göra med sina liv i dag? Många saker, uppenbarligen. Men det mest djärva är att skapa stabila gemenskaper där ensamhetens fruktansvärda sjukdom kan botas.”
(Palmsöndag: Ett självbiografiskt collage, av Kurt Vonnegut)
Exempel på hypofora i litteraturen
Exempel nr 1: Ett julminne (av Truman Capote)
”Trettio och en tårta, fuktad av whisky, solar sig på fönsterbrädor och hyllor.”
Vem är de till?
Vänner. Inte nödvändigtvis grannvänner: den större delen är faktiskt avsedd för personer som vi har träffat kanske en gång, kanske inte alls. Människor som har slagit vår fantasi till. Som president Roosevelt.”
I det här exemplet väcker talaren en fråga i början och besvarar den sedan under avsnittets gång. Frågan visas med fet stil, det vill säga ”Vem är de till för?”. Författaren vill förstärka effekten av viktiga ämnen genom att ställa en fråga.
Exempel 2: Henderson the Rain King (av Saul Bellow)
”Vad fick mig att göra den här resan till Afrika? Det finns ingen snabb förklaring. Saker och ting blev värre och värre och värre och ganska snart var de för komplicerade.”
I det här avsnittet ställer författaren frågan och förklarar genast. Detta skapar en retorisk effekt, som ligger i att ge det svar som läsarna kan förvänta sig att få av en författare.
Exempel nr 3: Körsbärsträdgården (av Anton Tjechov)
TROFIMOV:
”Vem vet? Och vad betyder det – att du kommer att dö? Kanske har en människa hundra sinnen, och när hon dör förstörs bara de fem som vi känner till och de återstående nittiofem lämnas vid liv …”LUBOV:
”Du vill ha jättar, eller hur? … De är bara bra i sagor, och även där skrämmer de en …”TROFIMOV:
”Är det inte samma sak om egendomen säljs i dag eller inte? Det har varit upp med det hela för länge sedan, det finns ingen återvändo, vägen har vuxit igen. Var lugn, kära du …”
Det finns tre hypofora exempel i detta utdrag, som visas med fet stil. Inledningsvis ställer karaktärerna frågor och sedan svar för att dra till sig läsarnas uppmärksamhet.
Exempel nr 4: I väntan på Godot (av Samuel Beckett)
ESTRAGON:
(gest mot universum). ”Räcker det här för dig? (Tystnad.) Det är inte snällt av dig, Didi. Vem ska jag berätta mina privata mardrömmar för om jag inte kan berätta dem för dig …”ESTRAGON:
”Det vore synd, verkligen synd. (Paus.) Skulle det inte vara riktigt för dåligt, Didi? (Paus.) När man tänker på hur vacker vägen är. (Paus.) Och godheten hos de som vandrar på vägen. (Paus. Wheedling.) Skulle det inte vara så, Didi?”
Vänta på Godot är fylld av detta retoriska knep. Som här ställer Estragon frågor och ger sedan förklaringar för att besvara sina egna frågor. Frågorna skapar nyfikenhet och ger också ett nytt diskussionsämne.
Hypoforaens funktion
Det huvudsakliga syftet med att använda hypofora är att skapa nyfikenhet hos läsarna, samtidigt som en vältajmad tystnad ger en förhöjd effekt och skapar intresse. Det hjälper till att fånga publikens uppmärksamhet. Hypofora kan dock också användas för att introducera nya diskussioner eller viktiga ämnen som läsarna kanske inte har information om. Den kan också användas som en riktningsanordning för att byta ämne. Den kan väcka den typ av frågor som läsarna kanske redan har i tankarna och som de skulle vilja få svar på. Dessutom används det ofta i politiska tal såväl som i litterära verk.