Dr Oliver Tearle läser en av nonsenslitteraturens mest älskade dikter
”The Owl and the Pussycat” är troligen Edward Lears mest berömda dikt och ett utmärkt exempel på viktoriansk nonsensvers. Men kan man verkligen analysera nonsenslitteratur, eller utsätta den för kritisk granskning? Själva namnet antyder trots allt att det inte är meningen att den ska vara ”vettig”. Men när en dikt når ikonisk status är det ändå värt att diskutera hur den har förtjänat den statusen.
Jag
Ugglan och kissekatten åkte till sjöss
I en vacker ärtgrön båt,
De tog med sig lite honung, och massor av pengar,
inpackade i en fempundssedel.
Ugglan tittade upp mot stjärnorna
och sjöng till en liten gitarr
”O lovely Pussy! O Pussy, min kärlek,
Vilken vacker Pussy du är,
Vilken vacker Pussy du är,
Vilken vacker Pussy du är!’
II
Pussy sade till Ugglan: ”Du eleganta fågel!
Vilken charmerande söt sång du sjunger!
O låt oss gifta oss! alltför länge har vi dröjt:
Men vad ska vi göra för en ring?’
De seglade iväg, ett år och en dag,
till landet där bongträdet växer
Och där i skogen stod en grisig peruk
med en ring i näsan,
med en ring i näsans ände,
med en ring i näsans ände,
med en ring i näsans ände.
III
”Kära gris, är du villig att sälja din ring för en shilling
? Svarade grisen: ”Det vill jag.”
Så tog de den med sig och gifte sig nästa dag
Med kalkonen som bor på kullen.
De åt köttfärs och kvittenskivor,
som de åt med en runda sked;
och hand i hand, på sandkanten,
dansade de i månens sken,
månen,
månen,
månen,
månen,
dansade de i månens sken.
”The Owl and the Pussycat” publicerades i Lears samling Nonsense Songs, Stories, Botany and Alphabets från 1871. 
Dikten berättar i korthet om kärleken mellan ugglan och kissekatten och deras efterföljande giftermål, med kalkonen som ordförande vid bröllopet. De får vigselringen av en gris, som säljer dem sin för en shilling.
Det är välkänt att Lewis Carroll skrev Alice’s Adventures in Wonderland för en väns dotter, Alice Liddell (eller rättare sagt, han berättade för Alice den berättelse som senare blev boken Alice’s Adventures in Wonderland). Men vad som inte är lika känt är att Edward Lear skrev ”The Owl and the Pussycat” till en väns dotter, Janet Symonds, som föddes 1865 och var tre år gammal när Lear skrev dikten.
Janet var dotter till ingen mindre än John Addington Symonds (1840-93), som, trots att han var gift och hade barn, var en banbrytande poet om manlig homosexuell kärlek och begär.
När vi nu talar om kön, vilken är manlig och vilken är kvinnlig av ugglan och kissekatten? Är de båda av samma kön? Biografer har trots allt spekulerat i Edward Lears sexualitet. Men vi har faktiskt ett säkert svar, som Lear själv har gett oss: i den föga kända fortsättning han skrev till dikten avslöjas det att ugglan är manlig och kissekatten kvinnlig.
Värdet ”runcible” var ett mynt som Edward Lear myntade för denna dikt, och det är i nivå med Lewis Carrolls myntande av ”chortled” och ”galumphing” i sin dikt ”Jabberwocky”. Ändå är ingen säker på vad ”runcible” egentligen betyder. (Oxford English Dictionary definierar det helt enkelt som ”ett nonsensord som ursprungligen användes av Edward Lear”). Lear gjorde inte saken lättare: förutom att använda ordet för en sked fortsatte han att använda ”runcible” för att beskriva sin hatt, en vägg och till och med sin katt.
Men allt detta lämnar oss fortfarande med frågan: är det meningen att ”The Owl and the Pussycat” ska betyda någonting? Är det helt enkelt en förtjusande fantasi (den innehåller trots allt antropomorfa djur: ugglan och kissekatten kan prata, ugglan sjunger en 
sång och spelar gitarr, grisen gör ekonomiska transaktioner och kalkonen är officiell vid ceremonier), eller är det en kommentar till det viktorianska samhället?
Många kritiker har tolkat nonsensversen hos både Lear och Lewis Carroll på detta sätt, och sett den som en partiell omstörtning av viktorianska normer och sedvänjor, även om status quo ofta återställs (vi kan se detta i Lears limerickar: de som uppför sig konstigt och går utanför de viktorianska konventionerna bestraffas ofta).
Är ugglan och kissen på rymmen, därav att de beger sig till sjöss i en båt? Varför packar de ihop pengar i pengar? (”De tog … massor av pengar, / Inpackade i en fempundssedel”.) Är det för att de flyr för att gifta sig? Ska vi läsa in något i det faktum att de måste segla på havet i ett år och en dag och resa till Bong-trädets land för att få en ring? Är sådana frågor ens vettiga att ställa?
De vanliga reglerna för litterär analys verkar inte gälla för nonsenslitteratur. Vi befinner oss helt klart i en fantasivärld här och borde kanske helt enkelt bara njuta av det läckra användandet av språk, rim och bildspråk.
Och det charmiga språket och bildspråket i ”Ugglan och kissekatten” fortsätter att tilltala läsare, både unga och gamla. År 1995 röstades den fram som Storbritanniens 45:e favoritdikt och 2014 röstades den fram som landets favoritdikt för barn.
Upptäck mer om klassiska nonsensdikter med vår kommentar till Lewis Carrolls ”Jabberwocky”, vår sammanfattning av hans ”Valrossen och snickaren” och vårt urval av Lewis Carrolls bästa nonsensdikter.
Författaren till den här artikeln, Dr Oliver Tearle, är litteraturkritiker och docent i engelska vid Loughborough University. Han är författare till bland annat The Secret Library: A Book-Lovers’ Journey Through Curiosities of History
Bild (överst): (bilden ovan): The Owl and the Pussycat via sammydavisdog on Flickr. Bild (nederst): Edward Lears illustration till ”The Owl and the Pussycat”, via Wikimedia Commons.