BACKGROUND
Många läkemedel kan påverka sköldkörtelfunktionen. Ett i synnerhet, litium, har förknippats med utveckling av struma, hypotyreos och hypertyreos. Litium är ett läkemedel som vanligen används för behandling av humörstörningar, inklusive bipolär sjukdom. Det har visat sig skydda mot både depression och mani och minska risken för självmord. Fram till i dag är det fortfarande en viktig behandling för detta tillstånd eftersom andra tillgängliga behandlingar har betydande biverkningar och många inte rekommenderas för användning hos unga kvinnor. Förutom effekterna på sköldkörteln finns det många rapporter som kopplar användningen av litium till problem med njurar och bisköldkörtlar. Eftersom det uppskattningsvis finns 350 miljoner individer världen över som drabbas av humörstörningar finns det alltså en stor grupp patienter som har tagit eller kommer att ta litium under sin livstid.
Denna studie gjordes för att fastställa hur starkt sambandet är mellan användning av litium och utveckling av problem med njurar, sköldkörtel och bisköldkörtlar. Tidigare studier hade lämnat många frågor obesvarade eftersom de var för kortvariga och därför inte kunde avgöra vad som var den långsiktiga risken. Målet med den här studien var att fastställa förekomsten av njur-, sköldkörtel- och bisköldkörteldysfunktion i samband med litiumanvändning.
Den fullständiga artikelns titel:
Shine B et al. Long-term effects of lithium on renal, thyroid, and parathyroid function: a retrospective analysis of laboratory data. Lancet 2015;386:461-68.
SAMMANFATTNING AV STUDIEN
Denna studie gjordes i Storbritannien med hjälp av laboratoriedata som var tillgängliga från Oxford University Hospitals National Health Service för patienter som fick vård från 1982 till 2014. Patienter med tillgängliga litiumnivåer i blodet (minst två mätningar krävdes) jämfördes med patienter som inte fick några litiumnivåer i blodet uppmätta. Jämförelsen gjordes med avseende på sköldkörtel-, njur- och bisköldkörtelfunktion. Hypotyreos definierades som en TSH-nivå > 5,5 mIU/L och hypertyreos som en TSH-nivå <0,2 mIU/L.
.